Herr talman! I det här betänkandet finns det tre
reservationer från Ny demokrati. Som jag ser saken
handlar betänkandet i stort sett om trovärdigheten
när det gäller politiker och tjänstemän i samhället.
Tjänstemän har höga löner och får automatiskt
löneökningar. Dessutom har tjänstemän inte något
ämbetsmannaansvar. Samtidigt som man låter
tjänstemän i kommunen och staten få höga, feta
löner dras stora resurser inom vårdsektorn in. Det
gäller då skolor, barnomsorg och förskolor.
Sjuksköterskor, undersköterskor, hembiträden och
personal inom skolan avskedas, samtidigt som
tjänstemännens löner höjs.
Ja, jag bara undrar: Hur skall ni i denna kammare
kunna skapa trovärdighet hos folket när det går till
på det här viset?
Jag skall anföra ett exempel. En kommundelschef i
en viss kommun i landet sökte en annan tjänst. Han
ombads stanna kvar. Han krävde då 5 000 kr i
månatligt lönelyft. Det fick han också. Den här
tjänstemannen stannade då kvar på sitt arbete, med
5 000 kr mera i månadslön. Detta skedde mitt
under en avtalsperiod. Detta utlöste en, skulle jag
vilja säga, dominoeffekt. Tjänstemannens
överordnade chefer fick per automatik -- hör och
häpna! -- också 5 000 kr i månatligt lönelyft. Det
rörde sig om fyra fem chefer.
Sedan kommer förvaltningscheferna, ungefär 15
stycken, när löneavtalsperioden blir aktuell. Vad
tror ni att de här 15 personerna säger när det gäller
avtalen? De vill väl också höja lönen.
Hur skall kommunen klara sådant här när man hela
tiden gång på gång höjer tjänstemännens löner? Jo,
man får fortsätta med neddragningar inom vård,
skolor och barnomsorg. I denna kammare talas det
om politikerföraktet. Men är det så konstigt att folk
reagerar med politikerförakt?
Många tjänstemän inom den kategori som jag talar
om har löner på 30 000--35 000 och upp till 40 000
kr. Det finns t.o.m. de som tjänar 45 000 kr i
månaden.
Jag skall nu tala om en film som visats på TV. Jag
kommer alltså in på ett annat ämne. Filmen heter
Läckan. Jag poängterar att det rör sig om en TV-
film för att ni inte skall tro att det handlar om
verkligheten.
Filmen handlade om hur två människor inom
Finansdepartementet läckte ut kommande
politiska beslut till vissa personer inom
näringslivet, som i sin tur förskansade sig med
ekonomiska medel tack vare att de kände till
kommande beslut.
Hur ser det ut i verkligheten, i den här kammaren
och i det politiska livet? Ja, se bara på affären med
Per-Richard Molén, som mer eller mindra säljer
politisk information till olika bolag.