Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.

KENT OLSSON (m), 1994-04-20 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Det nya förslaget till LOA ersätter

den nästan 20 år gamla LOA. Bakgrunden till det

nya förslaget är de förändringar som har skett inom

den svenska offentliga verksamheten och

förvaltningen de senaste 20--30 åren.

Denna lag kan ses som en anpassning till ett mer

modernt tänkande och de regler som gäller för icke-

offentligt anställda. Det blir färre specialregler,

mindre reglering, mindre detaljstyrning, och ett

mer markerat arbetsgivaransvar införs.

En utgångspunkt för denna lagstiftning har varit att

begränsa den särskilda författningsreglering som

funnits i gamla LOA. Vissa särskilda regleringar är

dock nödvändiga för att tillgodose det

allmänintresse som finns vid utövande av statlig

verksamhet.

I korthet kan man säga att LOA minskas från ca 100

paragrafer till 42 och att i många fall tidigare

speciella LOA-regler ersätts med regler i LAS. En

del regler behålls dock oförändrade. Det gäller

regler om behörighet, befordringsgrunder,

disciplinansvar, osv.

I stort sett kan man alltså konstatera, vilket vi också

har hört här i kammaren, att samtliga partier sluter

upp bakom den modernisering av LOA som

regeringen föreslår. Men naturligtvis kan Ny

demokrati, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet

inte godta allt vad regeringen föreslår.

Låt oss till att börja med titta litet grand på Ny

demokratis förslag. Man föreslår tidsbegränsning

av anställning till fyra år samt erbjudande av arbete

till den med lägst löneanspråk.

Ny demokrati anser sig ju stå för förändringar i

svensk politik, vilket vi tidigare i dag har upplevt på

ett närmast otroligt sätt, då man utan att se till

konsekvenser av sitt handlande hoppar hit och dit i

husläkarfrågan. Folk frågar sig vad riksdagen

sysslar med.

Att förändringen skulle innebära att partiet ändrar

inställning till samma fråga efter ett par månader

var det få som röstade på Ny demokrati som visste.

Men det är tydligen detta som förändringen står för.

Att ändra de principer som vi i Sverige har för

lönesättning på detta sätt skulle medföra både ökad

byråkrati och oro för människor. Varför skall man

utlysa en tjänst efter fyra år om den behövs? Är inte

detta byråkrati? Vilken trygghet ger det den

människa som har tjänsten, och varför skall man i

detta fall skilja på statlig och privat anställning? Det

är för mig en gåta.

Låt oss sedan gå över och titta litet grand på vad

som sägs om information om lediga anställningar. I

dag kungörs lediga anställningar i Post- och Inrikes

Tidningar. Jag är ganska övertygad om att de

människor som läser Post- och Inrikes Tidningar är

en försvinnande minoritet.

Det som föreslås i propositionen är att varje

myndighet själv skall få bestämma hur man vill

annonsera. Detta är en förenkling och anpassning.

Jag har litet svårt att förstå att man från

Vänsterpartiets sida anser att detta utgör ett

problem. Detta är en decentralisering som vi

genomför. Dessutom kvarstår ju tryggheten, om

man anser att platsen skall anmälas till

arbetsförmedlingen.

Hans Andersson var inne på frågan om bisysslor.

Man kan konstatera, som man gör i betänkandet,

att det inte visat sig vara speciellt vanligt med

bisysslor, enligt riksdagens revisorer. Det har också

visats att få missförhållanden förekommer. Det gör

att man från regeringens sida och från utskottets

majoritets sida inte ser behov av några

förändringar.

Lahja Exner talade om tillämpningen av 39 § LAS,

vilket hon såg ett visst bekymmer i. Med LAS-

regeln reglerar det vad som skall gälla om en

arbetsgivare vägrar att rätta sig efter en dom. I

propositionen säger man att det faktiskt finns ett

skadestånd som skall betalas till arbetstagaren, och

det skall bestämmas efter arbetstagarens

anställningtid. Skadeståndet kan variera mellan

minst 6 och högst 48 månadslöner. Med detta kan

man säga att man åstadkommer en ordning som ger

ett ekonomiskt tryck på arbetsgivaren för att förmå

honom att respektera domen. Dessutom sägs det

att en uppföljning skall ske. Det borde vara till

fyllest.

Disciplinansvaret behålls i stort sett oförändrat i

befintlig lag. Lagreglerna behålls inte framför allt

för att man skall kunna ingripa mot myndigheternas

förseelser, utan man tillgodoser den enskildes

rättssäkerhet genom de skadeståndssanktionerade

handläggningsregler och genom de möjligheter som

finns när det gäller att överklaga beslut. Det är de

möjligheter man har.

Vad gäller periodiska hälsoundersökningar

uppfattade jag att det rent allmänt fanns ett visst

bekymmer kring dessa. Men jag kan inte riktigt

begripa det. Socialdemokraterna och

Vänsterpartiet säger ju att de är positiva till

förslaget när det gäller vissa grupper, men att de

ställer sig tveksamma till en utökning. Man medger

alltså att de behövs, men är litet allmänt tveksam.

Jag skulle vilja att Lahja Exner uttryckte litet

närmare på vilket sätt man i det här fallet är

missnöjd.

Låt mig gå över till att tala om den moderata

reservation som gäller arbetsrättsliga mål. Vi

moderater anser att Arbetsdomstolen skall återfå

sin urprungliga roll, som är att tolka kollektivavtal,

och att mål som rör enskilda förhållanden på

arbetsplatsen skall föras i allmän domstol. Det är

för oss en främmande tanke att

organisationsföreträdare skall utöva ett dömande.

Ibland kan man komma i den situationen att en

intressekollission uppstår. Det gemensamma

intresse som man har från organisationernas sida

kan i många fall visa sig stå i strid med den enskilda

partens intresse. Det är en av de stora

anledningarna till att vi anser att man skall rösta på

den moderata reservationen.

Att arbetsmarknadens parter har uttalat ett stöd för

att Arbetsdomstolen inte skall förändras anser vi

inte vara skäl för att inte förändra. Att parterna vill

ha kvar Arbetsdomstolen är en litet underlig

motivering. Det skulle innebära att

Arbetsdomstolen skall vara kvar. Det är faktiskt

regering och riksdag som stiftar lagar i Sverige. En

arbetsdomstol bör inte ha som argument att

parterna vill ha kvar den. Det är riksdag och

regering som är överordnade parternas tyckande.

Herr talman! Slutligen yrkar jag bifall till utskottets

hemställan, utom vad gäller mom. 19. Jag yrkar

bifall till reservation 10. I övrigt yrkar jag avslag på

de övriga reservationerna.

Debatten

Hämtad sida: 22

22 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

KENT OLSSON (m): Ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl. (1994-04-20) — PRESS0