Herr talman! Man blir litet bekymrad när man hör
diskussionerna här. Jag skulle faktiskt vilja ge er ett
ord med på vägen. Det kommer från den råa
verkligheten där ute, som vi alla tycks glömma bort.
Det är ord från en stålverksarbetare från Halmstad
som blev arbetslös -- jag tycker att det passar
alldeles utmärkt in här. Han ringde mig
häromdagen och sade: Hör du, John, nu när du
sitter där uppe och kanske kan påverka -- kan du
inte föra fram följande.
När borgarna kom till makten -- vad gjorde de då,
i och för sig med Ny demokratis hjälp? De sade upp
alla avtal med de människor som hade det sämst
ställt -- de arbetslösa, de sjuka, och den ena
kategorin med den tredje. Men vi glömde de rika.
Jag tycker att det är ganska beklämmande.
Här ser vi nu löneutvecklingen både i kommunerna
och på andra håll, som Peter Kling talade om. Det
finns en fråga som borde diskuteras allmänt här i
kammaren, nämligen ramfrågan -- den har ni aldrig
hört talas om, för den ligger så långt bort från ert
tänkande. Det stavas R, A, M, -frågan. R står för
rättvisa, A står för ansvar, M står för moral. Jag
tycker att det saknas massor av detta här i
kammaren.
Bisysslor var vi också inne på. Vi måste väl titta litet
närmare på oss själva. Jag har aldrig i hela mitt liv
varit på en arbetsplats där det aldrig begås fel. Kent
Olsson surrade om att Ny demokrati hade ändrat
sig i och med det som hände i förmiddags. Tänk,
vad skönt att det finns människor som vi, som talar
om i klartext att vi har begått fel! Vi hade ett avtal
med regeringen, och alltefter resans gång såg vi att
det inte var bra. Därför sade vi klart och tydligt upp
detta avtal. Vi kan inte fortsätta med det här, sade
vi. Det är ärlighet, vill jag påstå! Men här i
kammaren är det ingen som begår misstag, och det
bekymrar mig oerhört.
Detta var ett litet ord som jag ville skicka med er i
denna kammare på vägen. Nu är det ju inte många
här, men ni kan ju förmedla det.
Jag kommer att tänka på det gamla talesättet om att
se grandet i sin broders öga men inte bjälken i sitt
eget. Jag vill påstå: I denna kammare finns det
nästan bara bjälkar. -- Det är någonting att tänka
på!
Jag ser att Hans Andersson begär ordet. Han ger
då mig möjlighet till en replik. Då kan jag ju tacka
för mig nu och stå kvar här i talarstolen och ta den
direkt sedan.
(Förste vice talmannen: Vi tar replikerna i
bänken.)
Det kan jag väl göra.