Fru talman! Det har fått vissa övertoner i debatten,
men jag tror att man lagtekniskt inte har hamnat rätt
när man skriver in opartiskheten i lagen. Jag tycker att
Yvonne Ruwaida har fångat upp hur det är i verkliga
livet. Det är alldeles otänkbart att tjäna två herrar på
en gång. Det är ju en klassiker.
Det antyds också i beredningsarbetet att man i
prisfrågan kan ta hänsyn till den enes intresse före den
andres. I affärsförhandlingar är alla omständigheter av
betydelse för det slutgiltiga resultatet.
Vi kristdemokrater ansluter oss till Moderaternas
och Miljöpartiets reservation under denna punkt.
Skall man lagstiftningsvägen komma längre än att
hänvisa till en allmän god sed bör man trycka på och
precisera redbarhetsrekvisitet så att man klarar ut
exakt vilka moment man kräver av aktören. Då får
man en lagstiftningsmässig koncentration av det man
gör. Annars blir det mer en semantisk retorisk effekt
som inte kommer att ha någon större betydelse ute på
marknaden.
Man ställer personer i en omöjlig situation. Exem-
pelvis advokater har rätt hårda regler när det gäller
etiken. Jävssituationer beaktas väldigt hårt. Vi får
biträda med att upprätta ett avtal, men det är precis på
gränsen för vad vi kan göra. Det kan gälla en situation
då två personer vänder sig till en advokat för att få ett
avtal upprättat. Men den erfarna advokaten ställer inte
upp på det. Han vet av erfarenhet att det aldrig går att
biträda två på en gång. Det bara är på det viset.
Hur vällovligt syftet än är ur konsumentsynpunkt
- det är självklart att alla delar den grundsynen - är
det en lagtekniskt mindre välfunnen form.