Fru talman! Det finns egentligen ingen anledning
för mig att gå upp efter Inger Segelströms utomor-
dentliga anförande över det betänkande som vi nu
presenterar från lagutskottet.
Jag vill för det första som utskottets ordförande
instämma i vad Inger Segelström sade i sitt anförande
och för det andra i min egenskap av ordförande
mycket kraftigt understryka tillbakavisandet av de
påståenden som har gjorts om riksdagens självstän-
dighet och lagutskottets integritet i de frågor som
behandlas i riksdagen i samband med det här ärendet.
Min avsikt är inte heller att gå in i polemik i så
stor utsträckning, men det finns anledning att från
partiets sida ta till orda i debatten.
Allra först vill jag konstatera att det förslag som
nu ligger har till syfte att mycket tydligt stärka kon-
sumenternas ställning på marknaden. Det finns
mycket övrigt att önska i den utveckling som varit på
bostadsmarknaden under 1980-talet med den stora
fastighetsboomen. Vi har från Centerns sida tidigt i
det sammanhanget krävt att man skärper lagstiftning-
en när det gäller arbetet med fastighetsmäkleri och
fastighetsvärdering. Vi har inte minst krävt att man
skärper utbildningskraven. På den punkten gör nu
utskottet en mycket kraftig markering och säger att
det är viktigt att man går vidare när det gäller att
fastlägga utbildnings- och kompetenskrav. Utskottet
utgår från att förslag så småningom kommer om att
man successivt höjer kraven. Det är viktigt.
Jag vill peka på två andra från konsumentpolitisk
synpunkt viktiga saker i betänkandet.
För det första: För att konsumenten skall få ett gott
skydd finns det nu ett lagförslag om en lagregel som
innebär att konsumenten kan polisanmäla en person
som utger sig för att vara mäklare utan att vara det.
Det kan alltså bli fängelsestraff för falska falska
mäklare.
För det andra: Konsumenten skall kunna känna sig
trygg i en fastighetsaffär. Det gäller både som säljare
och köpare. Det är möjligt genom att i fortsättningen
ha med en mäklare att göra som skall fungera som
opartisk mellanman - en mäklare som inte tar sälja-
rens parti för att kunna lura en köpare, en mäklare
som inte tar köparens parti för att ha som uppgift från
köparen att lura säljaren. Det ser vi som viktiga
trygghetsfaktorer i det konsumentpolitiska perspekti-
vet.
Vidare är det glädjande att det finns en bred ma-
joritet bakom huvuddragen i det här förslaget. Själv-
fallet ansluter vi i Centerpartiet oss till majoriteten.
Men här har det varit många turer, som Göran R Hed-
berg sade. Utifrån de turerna och den allmänna debat-
ten skall jag ta upp ett par saker.
Först gäller det begreppet opartisk mellanman.
När man skall ta ställning i en sådan här fråga bör
man utgå från sig själv som konsument om syftet är
just att stärka konsumenternas ställning på en besvär-
lig marknad. Särskilt gäller det, som Yvonne Ruwaida
sade, i affärer som för en enskild konsument är
mycket omfattande eller affärer som man kanske bara
gör en eller ett par gånger i livet.
Jag undrar då om jag som konsument/köpare kan
lita på den som säger sig företräda en säljare i vetskap
om att säljaren naturligtvis har i uppgift att tillgodose
säljarens intressen så mycket som möjligt och inte alls
mina intressen.
Jag undrar också om jag som säljare kan lita på
den som företräder en köpare och som alltså har i
uppgift att företräda köparen och försöka få ut så
mycket som möjligt från köparens perspektiv i förhål-
lande till mig som säljare.
Det här synsättet kan bara leda till en för konsu-
menten mycket otrygg situation på marknaden. Från
min utgångspunkt måste det i stället vara angeläget att
hitta en situation där konsumenten kan känna sig så
trygg som möjligt i en så här viktig affär. Då är det
bara att titta på den seriösa fastighetsmäklarbranschen
och se vilken fastighetsmäklarsed som redan finns.
För dem är detta inte något nytt. Detta är nämligen en
självklarhet för dem. Det är vad de betraktar som god
mäklarsed, och det är det som vi nu har försökt att
kodifiera och att ytterligare markera genom att föra in
det i lagstiftningen.
En del ifrågasätter emellertid detta. Jag har natur-
ligtvis respekt för de politiska partier som gör det. Det
finns också mäklargrupper som ifrågasätter det här,
inte minst i debatten. Det upptäckte vi när vi tog fram
ärendet.
Detta måste vara riktigt allvarligt. Jag måste fråga
om de från branschens sida som ifrågasätter det här
verkligen har fattat vad de håller på med. I det kon-
sumentpolitiska perspektivet är det alltså mycket
allvarligt.
Men inte nog med det - man påstår också att det
här förslaget är ogenomtänkt och att oseriösa partsin-
tressen har påverkat oss när vi tog fram förslaget.
Man ifrågasätter alltså inte bara den mäklarsed som
finns utan också riksdagens kompetens och lagutskot-
tets integritet. Tror man verkligen att vi ledamöter tar
så lätt på våra uppgifter att vi inte skulle försöka be-
handla detta och sätta in det i det perspektiv som vi
vill nå med det konsumentpolitiska målet? Vad som
hittills har framkommit i debatten visar verkligen att
vi har tagit denna fråga på allvar.
Såvitt jag i dag kan bedöma är det väl här fråga
om den sista propositionen som i detta hus behandlas
av den gamla regeringen. Ända sedan i höstas har vi
hållit på med beredningen av det här ärendet för att
komma fram till ett resultat.
Jag hoppas - ja, jag tror - att vi nu har kommit
fram till en bra lösning som tillgodoser vad vi alla är
ute efter när det gäller att få till stånd en bättre mark-
nad för fastighetsmäkleri och fastighetsaffärer över
huvud taget.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan i betänkandet i dess helhet.