Fru talman! Jag vill tacka Bengt Westerberg för
svaret på interpellationen och konstatera att det
tyvärr inte är första gången vi tvingas diskutera
besparingar och nedskärningar för barnen. Vi har
haft många exempel på det under hela den
borgerliga perioden.
Jag vill börja med frågan om valfrihet. Bengt
Westerberg slår fast att det inte är skolpeng,
barnomsorgspeng och andra instrument som har
lett till ökad segregation. Nej, det är kanske inte de
isolerat som har lett till ökad segregation.
Självfallet skulle en kombination av skolpeng och
barnomsorgspeng med en kraftig satsning på en
generell upprustning av barnomsorg, skolor osv.
leda till att effekterna av skolpengen skulle
försvinna. Vi vet att kombinationen av skolpeng
och barnomsorgspeng och ökade besparingar är
mycket olycksalig.
Tror Bengt Westerberg själv att de som leder
privata skolor och de som startar privata dagis i
första hand är ute efter att få barn från
problemområden, dvs. att få denna blandning av
barn från olika samhällsklasser som Bengt
Westerberg så idylliskt talar om? Tror verkligen
Bengt Westerberg att det är avsikten och att det är
vad de som driver privata skolor innerst inne
önskar? Det går definitivt att konstatera att så har
inte blivit effekten.
Fru talman! Så till frågorna som jag har ställt om
besparingarna. Birgitta Dahl har lyft fram olika
exempel från en rapport från Socialstyrelsen. Jag
kan inte låta bli att inledningsvis konstatera att det
har kommit ett flertal rapporter under denna
period från Socialstyrelsen. Vi har under årens lopp
diskuterat dessa rapporter, Bengt Westerberg. Det
har funnits rika tillfällen till att vidta åtgärder under
periodens gång. Men väldigt litet har skett från
regeringens sida.
Jag kan inte låta bli att undra något över Bengt
Westerbergs analys. De värsta farhågorna om barns
villkor i kommuerna avfärdas, och det sägs att
problemen inte är försumbara men inte heller
ohanterliga. Jag vet inte vad som skall till i form av
ett skräckscenario för att Bengt Westerberg skall bli
oroad. Det talas om 15 % besparingar inom
barnomsorgen i storstäderna. Det är just
barnomsorgen som är mest utsatt.
Just i dag har vi kunnat läsa om att
huvudskyddsombudet i Stockholms skolor har
funderat på att stänga skolor och fritidshem i
Stockholm därför att den fysiska miljön är så dålig.
Det talas om att en femtedel av skolorna är så illa
skötta att det kan vara nödvändigt att tvingas till så
drastiska åtgärder som att stänga dem.
Det finns en rad exempel i rapporten från
Socialstyrelsen om barns situation i
förändringstider. Vi har också andra rapporter från
Socialstyrelsen. Nyligen kom den sociala rapporten
som talar om hur klyftorna mellan människor i vårt
samhälle har ökat. Enligt rapporten växer en halv
miljon barn upp i fattiga hem och 800 000
människor lever i fattigdom.
SKTF har lagt fram en undersökning som visar att
kommunerna, tvärtemot vad Bengt Westerberg
säger, i stället för att prioritera barnen just har
prioriterat bort barnen. 21 % av besparingarna i
kommunerna för 1994 kommer att drabba
barnomsorgen. Jag tycker att det är mycket
oroande.
Bengt Westerberg var inte närvarande vid en
hearing arrangerad av frivilligorganisationerna den
5 maj. Då belystes barnkonventionen och
konsekvenserna av besparingarna. Det ifrågasattes
om Sverige i praktiken ställer sig bakom och
tillämpar barnkonventionen fullt ut. Bengt
Westerberg kunde själv inte vara med. Har
socialministern tagit del av vad som faktiskt sades
där?
Om det inte finns anledning till någon oro, vilket
socialministern ger uttryck för, hur kan det komma
sig att LO tillsammans med ärkebiskopen har slagit
larm? De har tagit intryck av rapporterna och
instämmer i den befogade oro många känner.
Fru talman! Vi kan tala väldigt länge om hur
besparingar drabbar barn. Men det intressanta är
åtgärderna. Regeringen har försuttit chansen. Det
finns ett förslag om en översyn av
statsbidragssystemet. Det är bra, men det räcker
inte. Jag tror att Bengt Westerberg har
missuppfattat vårt förslag om en kommunakut. Det
är inte en åtgärd för att generellt ge alla kommuner
högre bidrag, utan det är de kommuner som är
värst utsatta som skall kunna göra något.
Jag undrar vad Bengt Westerbergs löfte eller
indikation om eventuella åtgärder tog vägen när
Socialstyrelsens rapport kom där det framgick att
det kanske är nödvändigt med skattehöjningar för
att slippa få denna förvärrade situation för barn och
ungdomar. Var finns de förslagen i svaret? De nya
studier som Bengt Westerberg utlovar är
naturligtvis bra. Men nu behövs i första hand
åtgärder. Det finns många exempel på hur man
redan nu kan vidta åtgärder. Jag undrar vilket svar
Kommunförbundet får av regeringen. De hävdar
att det krävs mer än 2 miljarder kronor för åtgärder
för att följa upp barnomsorgslagen. Regeringen har
med Bengt Westerbergs goda minne nyss varit villig
att satsa över 3 miljarder kronor på
vårdnadsbidraget, men varför inte på
kommunerna? Det kostar att skapa kvalitet för
barn.