Fru talman! Får jag vad gäller det sista påståendet
säga att det inte rör sig om en arbetsgrupp som är
tillsatt av regeringen, utan jag gav några
medarbetare i uppdrag att fundera över en svår
fråga. De skulle fundera över hur relationerna
mellan stat och kommun i tider när vi inför mer
generella bidrag och styr mer genom lagstiftning
skall se ut. De har fått möjlighet att tänka fritt kring
detta och att göra ett debattinlägg. På det sättet har
rapporten kommit till. Det klargörs för övrigt
mycket tydligt i rapporten att det är så.
Eva Zetterberg bekräftar att mycket bra har hänt
under de borgerliga regeringsåren. Det är
utomordentligt bra att Eva Zetterberg inser det.
Det var inte riktigt det som påstods i det föregående
inlägget. Eva Zetterberg vill inte heller ha en
gigantisk skattehöjning, och det är bra. Om vi är
överens på den punkten, måste vi också vara
överens om att vi skall försöka fortsätta
effektivisera verksamheten ute i kommunerna. På
så sätt kan vi erbjuda en god kvalitet och ett bra
utbud samt möta behov, men utan att ständigt höja
skatten.
Eva Zetterberg och jag är överens om att
skattehöjning kan vara en nödvändig åtgärd i vissa
lägen, när man har prövat alla möjligheter som står
till buds, i varje fall på kort sikt.
Det finns åtminstone ett exempel på en kommun
som har höjt skatten i år, och det finns exempel på
flera kommuner som kommer att höja skatten nästa
år, för att kunna möta de behov och problem som
finns.
Skälet till att regeringen och tydligen också
Socialdemokraterna har varit kallsinniga till
förslaget om en kommunakut är naturligtvis att vi
inser svårigheterna att centralt överblicka
situationen ute i kommunerna. Många kommuner
skulle självfallet vara intresserade av att få
regeringens bedömning eller av att undersöka
möjligheterna att få stöd från regeringen. Det
skulle krävas en gigantisk, central planbyråkrati för
att man skulle kunna klara av denna uppgift.
I en mening finns det en kommunakut. Om en
kommun råkar ut för någonting alldeles speciellt,
som avviker från alla andra kommuner, som t.ex.
Haninge kommun har gjort, finns möjligheten att
rycka in. Men förslaget om en etablerad
kommunakut, dit alla kommuner välkomnades, är
inte riktigt bra.
Fru talman! Birgitta Dahl upprepade att det för
majoriteten av Sveriges barn har blivit väsentligt
sämre. För det har Birgitta Dahl inget som helst
stöd i den rapport som Socialstyrelsen har lagt
fram. Detta är ett ogrundat påstående, som Birgitta
Dahl slungar ur sig varje gång hon får möjlighet att
yttra sig. Jag tycker att man skall vara en aning
försiktig med den typen av ogrundade påståenden
som Birgitta Dahl kastar ur sig.
Birgitta Dahl sade också att Socialdemokraterna
har anvisat resurser för att möta alla världens
problem. Det har ni inte alls gjort. Göran Persson
har konstaterat att kommunerna inte kan räkna
med ökade resurser under en socialdemokratisk
ledning. Om man då säger som Birgitta Dahl, att
det inte skall bli mer resurser, men samtidigt att det
skall bli mer resurser till barnen, är det några andra
som får betala. Det enda Birgitta Dahl svarar med
är att räkna upp alla människor som skall få mera
jobb och alla ytterligare satsningar som skall göras.
Men vilka skall betala? Är det de handikappade
eller de gamla som skall stå tillbaka därför att
Birgitta Dahl skall satsa ännu mer på barnen?
Birgitta Dahl är fantastisk på att presentera långa
önskelistor, men hon har hittills inte förmått tala
om var pengarna skall tas.
Häromdagen framträdde Birgitta Dahls
partisekreterare Mona Sahlin i TV och sade att det
kanske var från de ensamstående föräldrarna vi
skulle ta resurser, genom att börja inkomstpröva
bidragsförskotten. Steget från att inkomstpröva
bidragsförskotten är inte långt till steget att börja
inkomstpröva bidragen. Där finns det ju
möljigheter för Socialdemokraterna att få stöd här
i riksdagen av Ny demokrati, som länge har krävt
det. Är det sådana tankar Birgitta Dahl är inne på?
Birgitta Dahl tog upp vårdnadsbidraget. Man kan
säga mycket om vårdnadsbidraget, men en sak är
helt uppenbar, och det är att det är ett stöd till
familjer som i dag har det ekonomiskt sämre än
andra familjer.
Det framgår mycket tydligt av den sociala rapport
som Socialstyrelsen nyligen presenterade, att till de
barnfamiljer som har ekonomiska problem hör just
de barnfamiljer som bara har en försörjare och
även barnfamiljer med två vuxna men bara en
försörjare. Det är just till dessa barnfamiljer som
vårdnadsbidraget kommer att gå.
Man kan ha många synpunkter på det, men man
kan inte hävda att vårdnadsbidraget
fördelningspolitiskt skulle vara orättvist. Det är i
själva verket precis tvärtom.
Birgitta Dahl tyckte att jag skulle säga att det är
viktigt med integration, dvs. att vi håller ihop
människor med olika bakgrund. Jag delar helt den
uppfattningen. Jag tyckte att det var fruktansvärt
på den tiden när Birgitta Dahl hade det politiska
huvudansvaret här i landet och det bara var de som
hade riktigt tjocka plånböcker som kom in i
friskolorna i Sverige, i de privata skolor som tog
mycket bra betalt. Det var bara de som kunde ta
fram 5 000--10 000 kr per termin som fick tillträde
till de skolorna.
Där har Birgitta Dahl inte gått in och ändrat
någonting, inte skapat valfrihet eller möjlighet att
välja skola. Det har vi gjort, när vi har introducerat
skolpengen. Det som den har bidragit till är i själva
verket att häva en segregation, som Birgitta Dahl
aldrig gjorde någonting över huvud taget för att
ändra på.
När Birgitta Dahl påstår att skolpengen skulle ha
bidragit till ökad segregation, är sanningen att hon
inte vet någonting om det. Jag vet inte heller så
mycket om det. Den har varat så kort tid att ingen
kan uttala sig om det än. Stockholms
skolförvaltning har gett Bengt-Erik Andersson vid
Lärarhögskolan i Stockholm i uppdrag att
undersöka hur den sociala fördelningen påverkas
av skolpengen. Hans rapport kommer i höst, och
sedan vet vi bättre.
Sanningen är att Birgitta Dahl också på denna
punkt går ut med helt ogrundade påståenden. Jag
tycker att det är något uppseendeväckande att hon
i så hög grad ägnar sig åt den verksamheten.