Fru talman! Bengt Westerberg hävdar att det inte
är skolpeng och övriga privatiseringar som har ökat
orättvisorna och ökat segregationen. Nej, men
dessa åtgärder ingår som mycket väsentliga delar i
ökningen av orättvisorna. Om nu Bengt
Westerberg anser att jag och Birgitta Dahl
åberopar fel källor, måste väl ändå Socialstyrelsens
egna redogörelser duga för Socialdepartementet.
Vi har nu berört frågan om barns situation i
förändringstider. Den andra sociala rapporten, som
jag nämnde i mitt första inlägg, visar tydligt hur
orättvisorna har ökat, hur barn blir alltmer utsatta
och hur barn från fattiga familjer får en allt värre
situation. Jag är helt klar över att den här
situationen inte är helt ny och att den inte uppstod
i och med den borgerliga regeringens tillträde 1991.
Det är en process som har pågått under 80-talet.
Men den har förvärrats påtagligt, bl.a. med hjälp
av instrument som köp-och-sälj, ökad privatisering,
skolpeng, osv.
Fru talman! Nej, jag är inte villig att göra gigantiska
skattehöjningar. Däremot har den borgerliga
regeringen förhindrat de kommuner som har
behövt göra det att ta till sådana åtgärder.
I fråga om kommunakuten målar Bengt Westerberg
upp alla tänkbara hinder, bl.a. administrativt
krångel. Men just kommuner som Haninge, som
har tvingats ta förnedrande lån och klara sin
ekonomiska situation på ett inte särskilt bra sätt,
hade varit klart betjänta av en kommunakut. Jag
tror inte att svårigheterna är så enorma som Bengt
Westerberg målar upp. Jag tror inte att
svårigheterna är så enorma som Bengt Westerberg
målar upp.
Fru talman! När det gäller kommunerna talar
Bengt Westerberg i svaret om att det är angeläget
att man inte låter barnen drabbas när man gör
besparingar. Men i Socialstyrelsens rapport visas ju
just att det inte alls är barnen som har prioriterats i
kommuner runt om i landet. Det är tvärtom andra
verksamheter som har prioriterats på barnens
bekostnad. Det är väl ingen som önskar gör
indragningar för någon grupp i Sverige -- det kan
jag hålla med om; det är svåra val. Men det är ju det
vi måste göra. Där har regeringen klart prioriterat
vårdnadsbidraget, som vi var inne på här tidigare,
och man har inte alls varit främmande för förslag
om att skattevägen låta människor få väldigt stora
subventioner för att hålla privat hemhjälp, osv.
Jag menar att regeringen klart och tydligt har tagit
ställning. Man har inte givit kommunerna
möjlighet att bibehålla en bra standard inom
barnomsorg, inom skolan, osv. Man har valt att
prioritera helt andra områden, och det gynnar inte
de barn som har det sämst ställt.
Nu har Bengt Westerberg fått frågor från Birgitta
Dahl och mig, men jag tror att publiken i morgon
på Barnlobbyns dag, där Bengt Westerberg skall
redogöra för det här, blir betydligt tuffare. Det kan
ju då vara bra att ha tänkt igenom och läst igenom
rapporterna ytterligare några gånger.