Fru talman! Låt mig ta upp några av de trådar som
kastades ut av Birgitta Dahl och Eva Zetterberg.
Birgitta Dahl citerade någon rektor som hade sagt
att på grund av de lagstadgade bidragen till privata
skolor och daghem försämrades standarden. Men
sanningen är att än så länge finns inte någon
lagstadgad skyldighet att dela ut några bidrag till
daghem. Det uttalandet kan inte vara riktigt. Det
gör att hela uttalandet faller i tvivelsmål. Rektorn
vet inte vad han talar om. Han känner inte till de
lagar som gäller.
Birgitta Dahl säger också att unga människor växer
upp i skilda världar beroende på föräldrarnas
plånböcker. Det är naturligtvis riktigt att i någon
mån beror barnens standard på vilken standard
föräldrarna har. Det är ingenting som har varit
annorlunda under den tid Birgitta Dahl satt i
regeringen. Så har det alltid varit.
Men däremot är det också sant att sedan
skolpengen infördes har privata skolor öppnats för
dem som tidigare under Birgitta Dahls och andra
socialdemokraters ledning inte hade tillgång till
dessa skolor. När skolpengen har införts har
plötsligt plånböckerna inte spelat samma roll som
tidigare. Vad Birgitta Dahl säger när hon vill ha
bort skolpengen är att vi skall tillbaka till ett system
där vissa skolor är öppna bara för dem med tjocka
plånböcker. Där har Birgitta Dahl och jag vitt
skilda utgångspunkter. Skolpengen har, som jag
sade i mitt svar, tillkommit för att häva
segregationen, inte för att förstärka segregationen.
Birgitta Dahl påstod dessutom att jag förvanskade
citatet ur Socialstyrelsens rapport. Det är inte
heller korrekt. Jag har kontrollerat. Det går att
citera flera ställen. Men jag kan bl.a. citera ut den
sammanfattning som finns i Socialstyrelsens
rapport på s. 7. Där framgår det att bedömningen
är att den generella kvaliteten inom barnomsorgen
och förskolan är god på de flesta håll i landet. Sedan
konstaterar Socialstyrelsen att det också finns ett
växande antal kommuner, framför allt i
storstadsområdena, där det är problem med
kvaliteten. Det är precis vad jag sade i mitt
interpellationssvar. Det var ingen falsk återspegling
av vad som står i Socialstyrelsens rapport utan
ganska noggranna citat.
Jag måste ställa några frågor till Birgitta Dahl. Hon
säger att barnen har drabbats för hårt av
besparingarna. Vilka skulle drabbas av Birgitta
Dahls besparingar? Är det de handikappade eller
de äldre? Vilka grupper skulle drabbas hårdare?
Jag ställer frågorna mot bakgrund av vad Birgitta
Dahls partivän och finansministerkandidat Göran
Persson gjorde mycket klart i en intervju i
KommunAktuellt för ett par veckor sedan,
nämligen att det blir inga ökade statsbidrag till
kommunerna om Socialdemokraterna skulle
återkomma till makten. Det innebär att om det
skall bli mer resurser till en grupp måste det bli
mindre resurser till en annan grupp. Vilka grupper
är det som skall få mindre resurser då
Socialdemokraterna återkommer till
regeringsmakten?
Eva Zetterberg tog bl.a. upp frågan om
upprustning av och standarden i skolorna i
Stockholm. Jag kan bara notera att Stockholm för
närvarande genomför den största upprustningen
någonsin av sina skolor. Jag har sett många exempel
på skolor i Stockholm där man har nått mycket
långt när det gäller upprustningen. Mer är på väg.
Eva Zetterberg tog också upp frågan om
kommunakuten och den möjlighet som kommuner
alltid har att höja skatten. Jag nämnde detta i mitt
interpellationssvar -- Eva Zetterberg efterlyste var
svaret fanns. Jag tror varken Eva Zetterberg eller
jag tycker att det är bra att man släpper efter på
krav på rationalisering och effektivisering och bara
låter skatterna raka i höjden. Det är naturligtvis
viktigt att hålla tillbaka skatterna så långt som det
över huvud taget är möjligt. Men om kommunen
har uttömt möjligheterna till rationalisering och
effektivisering, i varje fall på kort sikt, återstår till
sist denna möjligt att höja skatten för att bl.a. klara
de skyldigheter, som man har när det gäller barnen.
Men man ägnar sig åt flykt, om man tror att
skattehöjningar är det sätt på vilket vi skall lösa
problemet med klyftan mellan behov å ena sidan
och resurser å andra sidan vid oförändrad
produktivitet och effektivitet. Den klyftan
uppskattades av Kommunförbundet för något år
sedan motsvara 8 kr i kommunalskatt. Jag tror inte
att ens Eva Zetterberg skulle vara beredd att gå upp
i talarstolen och säga att hon förordar 8 kr höjd
kommunalskatt fram till sekelskiftet. Om vi skall
vara återhållsamma med
kommunalskattehöjningar -- och det är viktigt att vi
är det -- måste vi försöka att fortsätta effektivisera
verksamheter på alla områden, inkl. de områden
som rör barn på olika sätt.
Eva Zetterberg hävdade också att ingenting har
skett under de borgerliga regeringsåren. De är ett
fullständigt befängt påstående. Regeringen har
gjort massor av åtgärder. Regeringen har
exempelvis genomfört en omfattande
handikappreform som inrymmer rätt till personlig
assistans. Pojken Jonas, som Birgitta Dahl talade
om, och som Expressen skrev om, är en av dem som
fått personlig assistans. Jag har träffat honom och
hans mamma personligen. De har tackat särskilt,
därför att denna reform är så angelägen. De var
t.o.m. med på den presskonferens där jag
presenterade handikappreformen.
Jag har inte ett ögonblick påstått att allting är bra.
Jag säger att exempelvis barnomsorgen och skolor
över lag fungerar mycket bra i Sverige, men det
finns problem. Det finns problem i storstäderna
som inte är nya, utan som vi känt till sedan
gammalt. Det är oerhört viktigt att ytterligare
åtgärder sätts in från kommunalt håll och kanske
också från statligt håll för att hjälpa till att lösa
dessa problem. Men det är fel att beskriva den
generella utvecklingen i Sverige som en allmän
nedrustning, som Birgitta Dahl gör. En sådan pågår
inte.