Herr talman! Som jag sade i mitt anförande kan man utse en person som är anställd, men det kan också vara någon annan person som finns i Sverige. Skulle vi gå tillbaka till filiallagen, där det finns ett ursprung, var det till och med så att man skulle vara bosatt i Sverige. Det verkar lite överdrivet. Det togs upp i en socialdemokratisk motion, där man kanske hade tagit i lite väl mycket.
Jag tror att vi alla är ganska nöjda med att det här inte står att man ska vara bosatt i Sverige för att kunna vara kontaktperson. Allt som man försöker sträva efter för att få enkelhet skulle i så fall försvinna.
Precis som jag sade i replikskiftet med Josefin Brink är det inget förbud mot att teckna kollektivavtal. Det framställs gärna som att det skulle vara någon form av förbud för denna utländska arbetsgivare att göra det. Det är inte så. Men vi ställer inte det specifika kravet. Men det finns absolut möjlighet att göra det. Det vill jag verkligen poängtera.
Det är mycket viktigt att detta fungerar i praktiken och att det är enkelt. Det som jag tror att vi alla är överens om är att vi vill skydda arbetstagarna. Det har Johan Andersson också varit inne på. Att man har villkor som är bra för dem som jobbar här måste vara det som är viktigt för oss alla.
Jag fick inget svar på min fråga om EU-rätten. Men EU-rätten är viktig i detta fall. Frågan är vad som står högst i detta sammanhang om detta skulle strida mot EU-rätten.