Fru talman! Regeringen har lagt fram en proposition som innebär att arbetsgivare som utstationerar arbetstagare till Sverige enligt utstationeringslagen ska vara skyldiga att anmäla detta till Arbetsmiljöverket samt anmäla och utse en kontaktperson här. Kontaktpersonen ska vara behörig att ta emot delgivningar för arbetsgivarens räkning och tillhandahålla sådana handlingar som visar att kraven i utstationeringslagen är uppfyllda.
Arbetsmiljöverket ska utöva tillsyn över att reglerna följs. Propositionen innehåller också förslag om sanktionsavgift och vitesföreläggande mot arbetsgivare som inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt denna lag.
Förändringarna i lagen ska träda i kraft den 1 juli 2013. Syftet är att Sverige ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt det så kallade utstationeringsdirektivet, att utstationeringslagen ska kunna fungera i praktiken och att vi ska skydda de utstationerade arbetstagarna.
Vi bifaller propositionen med två ändringar i förhållande till regeringens förslag, dels rörande nedsättning av sanktionsavgiften, dels rörande förfarandet när sanktionsavgift tas ut. Dessa ändringar görs för att få en likformighet med motsvarande ändringar i arbetsmiljölagen.
Utstationeringsdirektivet reglerar vilket lands arbets- och anställningsvillkor som ska tillämpas när ett företag som är etablerat i en medlemsstat utstationerar arbetstagare i en annan medlemsstat för att tillhandahålla en tjänst, det vill säga en prestation, som utförs mot ersättning.
Utstationeringsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om vilka administrativa regler som medlemsstaterna ska uppställa för att kontrollera att direktivet följs. Det finns i utstationeringsdirektivet inget krav på att anmäla utstationeringen eller att utse kontaktperson.
Utstationeringsdirektivet är genomfört i svensk lag genom utstationeringslagen. Enligt utstationeringslagen ska arbetsgivare från andra länder oavsett vilken lag som annars gäller för anställningsförhållandet tillämpa svensk lag på de områden som ingår i direktivets så kallade hårda kärna för utstationerade arbetstagare förutom i fråga om minimilön, som inte regleras i lag.
Reglerna för utstationering i Sverige bygger på att det är arbetstagarorganisationerna som har huvudansvaret för att övervaka arbets- och anställningsvillkoren för arbetstagare som kommer hit. Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över arbetsmiljön och är förbindelsekontor enligt utstationeringslagen.
För att de här reglerna ska kunna fungera även i praktiken och för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet måste arbetstagarorganisationerna och myndigheterna, som till exempel Arbetsmiljöverket, veta att en utländsk arbetsgivare utstationerar personal hit. De måste alltså kunna komma i kontakt med den utländska arbetsgivaren som har sin verksamhet här. Till exempel måste Arbetsmiljöverket kunna kontrollera arbetsmiljön på arbetsplatsen. Detta skiljer sig inte från all annan näringsverksamhet som bedrivs i Sverige, som också måste anmälas till berörd myndighet.
En anmälan av en utstationering ska enligt förslaget ske senast när en utstationerad arbetstagare börjar sitt arbete i Sverige. Anmälan ska göras om tiden för utstationering är fem dagar, det vill säga normalt en arbetsvecka, eller mer. Detta sker till Arbetsmiljöverket, som då är förbindelsekontor. Det är också Arbetsmiljöverket som har tillsyn över att reglerna följs.
När det gäller vilka uppgifter som ska anges anför regeringen att det ska regleras i en förordning till utstationeringslagen.
Anmälningsskyldigheten ska göras så enkel som möjligt, och den bör vara internetbaserad, just för enkelhetens skull.
Som tidigare har nämnts ska utländska arbetsgivare som utstationerar arbetstagare hit utse en kontaktperson i Sverige och anmäla vem detta är i sin anmälan till Arbetsmiljöverket. Kravet kan uppfyllas genom att en av de utstationerade arbetstagarna utses till kontaktperson. Om arbetsgivaren anser det lämpligare kan någon annan person som vistas i Sverige vara kontaktperson. Det viktiga är att kontaktpersonen går att nå, är behörig att för arbetsgivaren ta emot delgivningar och även kan tillhandahålla sådana handlingar som visar att kraven i utstationeringslagen är uppfyllda.
För att se till att skyldigheten att anmäla utstationeringen och utse och anmäla kontaktperson följs och respekteras måste det finnas sanktionsmöjligheter, och för detta tas en sanktionsavgift ut.
Möjligheten att ha utstationerad personal är en viktig del av den fria marknaden för tjänster. Enligt beräkningar från EU-kommissionen utstationerades ca 12 000 arbetstagare från Sverige medan ca 25 000 utstationerades till Sverige 2011.
Fru talman! Regeringen har lagt en proposition som så långt det är möjligt med hänsyn till EU-rätten är i enlighet med tillkännagivandet från 2011. Socialdemokraterna och Vänstern har i en gemensam reservation anfört att man ändå bör gå ett steg längre och låta kontaktpersonen ingå civilrättsliga avtal, till exempel kollektivavtal.
Vi anser att alliansregeringens förslag om kontaktpersonens behörighet är väl avvägt sett till dels behovet av att bestämmelsen passar in i den svenska arbetsmarknadsmodellen, dels kravet på att bestämmelsen inte ska komma i konflikt med EU-rätten. Den fria rörligheten för tjänster får inte heller inskränkas på ett oproportionerligt sätt.
Kontaktpersonernas behörighet att ingå civilrättsliga avtal i Sverige, till exempel kollektivavtal, berörs inte i utstationeringsdirektivet och har inte prövats av EU-rätten. I ett meddelande från kommissionen anges att det bör vara tillräckligt att bland de utsända arbetstagarna utse denna person som fungerar som mellanhand mellan det utländska företaget och den berörda tillsynsmyndigheten.
Reglerna i utstationeringslagen bygger inte på att kollektivavtal nödvändigtvis ingås med en utländsk arbetsgivare, utan innebär framför allt en möjlighet för arbetstagarorganisationerna att sätta press på arbetsgivaren att upprätta en svensk minimistandard på villkoren inom direktivets områden.
Mot denna bakgrund kan det inte bedömas som nödvändigt att en utstationerande arbetsgivare har en representant i Sverige som är behörig att ingå kollektivavtal så länge kollektivavtalsförhandlingar inte påkallats. Det bör vara tillräckligt att arbetsgivaren har en kontaktperson i Sverige och att en förhandlingsbehörig representant deltar om förhandlingar om ingående av kollektivavtal ska inledas. Bedömningen är att man med ett krav på anmälan om utstationeringen i kombination med ett krav på en kontaktperson uppnår samma resultat som arbetstagarorganisationerna och riksdagen har efterfrågat, det vill säga att reglerna i utstationeringslagen kan fungera i praktiken.
Det antas att en representant som är behörig att förhandla och ingå kollektivavtal skulle behöva vara en person, precis som har nämnts här, i relativt högt uppsatt ställning i det utländska företagets organisation. Det skulle medföra inte helt obetydliga kostnader och besvär för arbetsgivaren att ha en behörig representant på plats i Sverige i samband med all utstationering av arbetstagare hit. Särskilt påverkar detta de mindre företagen. Det är stor skillnad mellan administrationens påverkan på stora respektive på små företag.
Med detta anser vi att regeringen i propositionen har tillgodosett tillkännagivandet från 2011 om anmälningsskyldighet och att utse och anmäla en kontaktperson.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.
(Applåder)