Fru talman! Jag kan bara konstatera att Maria Plass inte riktigt kan hävda att man har något stabilt stöd för den här bedömningen. Regeringen gör en bedömning att ett uttalande från EU-kommissionen, som egentligen inte säger någonting, nog kan antas innebära att det skulle strida mot EU-rätten och eventuellt mot något slags proportionalitet att ställa detta krav.
Det är väldigt egendomligt, med tanke på att regeringen i andra sammanhang när det handlar om löntagares rättigheter till och med trotsar mycket skarpa tillrättalägganden från EU-kommissionen om att till exempel stärka anställningstryggheten. Det är ju ett betydligt skarpare besked från EU-kommissionen som regeringen har valt att strunta blankt i.
Här går regeringen i stället före och gör en bedömning att vi inte behöver ställa detta krav trots att det, som sagt var, inte finns något annat sätt än att teckna ett kollektivavtal, att garantera att utländska arbetare som jobbar i Sverige, om så i bara två veckor, inte blir utnyttjade till löner som ligger under de nivåer som de har rätt till, till och med enligt utstationeringsdirektivet.
Genom lex Laval har regeringen tvingat fackföreningarna att anpassa sina kollektivavtal så att de ska kunna ingås med utländska företag inom ramen för lex Laval. Det finns alltså utformade hängavtal som dessa företag bara kan underteckna. Då är det fullständigt obegripligt varför man inte kan ställa krav på att alla företag som vill verka här i Sverige också ska vara beredda att underteckna dessa hängavtal. Hur ska man annars, Maria Plass, kunna undvika att utländsk arbetskraft också i fortsättningen utnyttjas och får alldeles för låga löner och dåliga villkor på den svenska arbetsmarknaden?