Herr talman! Vi behandlar i dag arbetsmarknadsutskottets betänkande 9 angående anmälningsskyldighet vid utstationering. På grund av ett flygplan som inte ville lyfta kunde jag tyvärr inte närvara i utskottet vid justeringen av betänkandet, men jag vill här från Sverigedemokraternas sida meddela att vi yrkar bifall till reservationen från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Från Sverigedemokraternas sida är vi naturligtvis mycket positiva till gränsöverskridande handel och företagsverksamhet. Det är en helt omistlig del i skapandet av tillväxt och upprätthållandet av vår välfärd.
Lika viktigt som att gränsöverskridande handel och företagsamhet sker i stor omfattning är att verksamheten är klokt och ansvarsfullt reglerad. Marknaden kan inte själv tillse att viktiga icke-ekonomiska värden som rättvisa och trygghet värnas. Det har bevisats vid otaliga tillfällen genom historien. Utländska företags och arbetstagares etablering i Sverige får inte ske till priset av att den svenska modellen undermineras, att utländska arbetstagare utnyttjas eller att svenska arbetstagare och företag trängs undan genom oetisk och illojal konkurrens.
Regeringens och Miljöpartiets hittillsvarande bedömning av hur stora riskerna är för missbruk och mygel i dessa avseenden kan i bästa fall beskrivas som naiv och i värsta fall som cynisk. Hanteringen av det regelverk som omgärdar arbetskraftsinvandringen är ett av flera belysande exempel på detta.
Vad den aktuella propositionen anbelangar är vi i grunden positiva till innehållet. Förslaget innebär en klar förbättring i förhållande till den nu nuvarande situationen. Det är bra att vi i Sverige inte längre är ensamma i Norden om att inte ställa några krav på förekomsten av kontaktpersoner och att vi får lite mer ordning och reda.
I betänkandet finns alltså en gemensam reservation från Socialdemokraterna och Vänstern innehållande krav på att de utländska företagens kontaktpersoner också ska vara behöriga att förhandla om och ha mandat att teckna kollektivavtal. Från Sverigedemokraternas sida ställer vi oss alltså bakom kravet. Till skillnad från regeringspartierna och Miljöpartiet har vi inte ändrat uppfattning i den här frågan sedan en enig riksdag 2011 ställde sig bakom ett tillkännagivande i frågan.
I debatten här har vi hört företrädare för Folkpartiet och Centerpartiet säga att de inte kan ställa sig bakom reservationen som de anser innebär att man vill inskränka friheten. Den fråga som då uppstår, herr talman, är om Centerpartiet och Folkpartiet så sent som 2011 hade andra ideologier än vad de har nu, om de då stod för att inskränka friheten, om det nu bara är på basis av detta som man kan bifalla reservationen.
Att kontaktpersonen saknar rättskapacitet och därför inte själv kan förhandla med relevant facklig organisation innebär att det kan komma att ta lång tid innan till exempel en förhandlingsframställan besvaras. Vår bedömning är att denna fördröjning i vissa fall, till exempel vid kortare utstationeringar, kan äventyra möjligheten till meningsfulla förhandlingar och därmed underminera det skydd som utstationeringsdirektivet förutsätter ska ges genom kollektivavtal. Vi anser att regeringen och Miljöpartiet borde lära sig av fiaskot med reglerna för arbetskraftsinvandringen och i förväg försöka täppa till alla tänkbara kryphål och möjligheter till missbruk, så att man slipper göra det i efterhand när mycket skada redan har skett.
Utskottsmajoriteten anför som sin huvudsakliga invändning mot reservationen att EU-rätten och EU-domstolen sannolikt inte skulle tillåta oss att ställa krav på att de utländska företagens kontaktpersoner också ska vara behöriga att förhandla och ha mandat att teckna kollektivavtal. Att EU inte hyser någon större respekt för vare sig den svenska modellen eller nationellt självbestämmande i allmänhet är tämligen väl fastställt vid det här laget. Vad vi sverigedemokrater anser om unionens och EU-domstolens demokratiska legitimitet är också väl känt.
Vad jag vill ha sagt med detta är att det säkert kan finnas en risk för att utskottsmajoriteten har rätt i sina farhågor om att EU-domstolen ännu en gång kan försöka förhindra oss att själva bestämma över vårt land. Men att inte ens försöka ta strid och att lägga sig platt för unionen innan det ens är säkert fastställt att vi måste göra det är dock en linje som Sverigedemokraterna inte kan acceptera.
Herr talman! Utskottsmajoriteten anför också att svenska ILO-kommittén i sitt remissyttrande gjort bedömningen att det föreliggande förslaget inte i någon del strider mot någon ILO-konvention som Sverige har ratificerat. Värt att notera i detta sammanhang är dock att arbetstagarnas representanter i svenska ILO-kommittén inte delade denna bedömning och därför reserverade sig mot beslutet. I sin reservation pekar arbetstagarnas representanter bland annat på att ILO:s föreningsrättskommitté vid upprepade tillfällen har klargjort att en regel som den föreslagna, som innebär att den kontaktperson som arbetsgivaren ska utse endast behöver vara behörig att ta emot delgivning och tillhandahålla handlingar men saknar rättskapacitet, inte är tillräcklig för att uppfylla det krav på främjande av kollektiva förhandlingar som finns i konventionerna 98 och 154. Det kan således finnas skäl att fortfarande betrakta det som en delvis öppen fråga huruvida den föreliggande propositionen i alla delar är fullt förenlig med ILO-konventionerna som Sverige har valt att ratificera.
Oavsett hur det ligger till med dessa frågor är det för Sverigedemokraternas vidkommande varken ståndpunkten hos semidemokratiska överstatliga unioner eller innehållet i internationella konventioner som Sverige tidigare har ingått som är avgörande när vi formulerar våra politiska ställningstaganden. För oss sverigedemokrater finns ingen högre auktoritet än det svenska folket och inget som är viktigare för oss att ta hänsyn till än det svenska folkets övergripande intressen.
I detta fall är det vår bedömning att det ligger i det svenska folkets intresse att riksdagen så långt det bara är möjligt värnar om den svenska modellen och motverkar lönedumpning.