Herr talman! Den 1 juni 2011 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en representant vid utstationering av arbetstagare till Sverige. Man anförde bland annat vikten av att det införs krav på företag att ha en representant i landet som ska vara behörig att företräda företaget vid förhandlingar med arbetstagarorganisationer eller i kontakter med myndigheter.
Detta skulle göra det möjligt att kontrollera att utstationerade arbetstagare har rimliga arbetsvillkor och rimliga avtalsvillkor. Genom tillkännagivandet uppmanades regeringen att återkomma med förslag på åtgärder för att värna den svenska arbetsmodellen om ett sådant krav var förenligt med EU-rätten och under förutsättning att EU-medborgare från andra länder inte diskrimineras genom krav på bosättning i Sverige.
Regeringens bedömning, herr talman, är att slutsatserna i kommissionsmeddelande 159 tyder på att kommissionen inte skulle anse att kravet på behörig representant är förenligt med EU-rätten. Bedömningen är att det bör vara tillräckligt att utse en person till exempel bland de utsända arbetstagarna att fungera som kontaktperson och mellanhand mellan företaget och tillsynsmyndigheten. I regeringens förslag finns därför inte krav på att representanten måste vara behörig att företräda arbetsgivaren i exempelvis arbetsrättsliga tvister.
Vi ska dessutom ta hänsyn till åtminstone de två ILO-konventioner, nr 98 respektive nr 154, som har ratificerats av Sverige. Det som är av intresse i detta sammanhang är två artiklar. Det är artikel 4 i konvention nr 98 om att staterna ska vidta lämpliga åtgärder för att skapa reglering av anställningsvillkoren genom kollektivavtal samt artikel 5 i konvention nr 154 om att staterna genom olika åtgärder ska främja kollektiva förhandlingar.
Herr talman! I artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionsrätt slås fast att inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom unionen ska förbjudas. Ett krav på att representanten ska vara behörig att förhandla och ingå kollektivavtal gör att personen måste vara väl insatt i arbetsgivarens verksamhet eller åtminstone ha högt uppsatt ställning och befogenhet inom företaget. Det kommer att skapa en inskränkning i den fria rörligheten för tjänster och kan medföra krångel och även stora kostnader. Det räcker med att arbetsgivaren har en kontaktperson i Sverige och att en förhandlingsbehörig representant för företaget i stället kan delta i förhandlingar när kollektivavtal ska inledas.
Propositionen innehåller också förslag om sanktionsavgift respektive vitesföreläggande mot den arbetsgivare som inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt lagen. Med ett krav på anmälan om utstationering till Arbetsmiljöverket i kombination med ett krav på en kontaktperson som kan fungera som mellanhand mellan företaget och tillsynsmyndigheten blir det möjligt att reglerna i utstationeringslagen skulle kunna fungera bra. Regeringsförslag på dessa åtgärder borde därför räcka.
(Applåder)