Herr talman! Detta betänkande och denna debatt handlar om anmälningsskyldighet vid utstationering. I ett mycket väl känt och omdebatterat idéprogram står att läsa: "Ett öppet land, en öppen attityd till andra och till varandra, utgör grunden för vårt ekonomiska välstånd och berikar oss i långt vidare bemärkelse. Vårt lands välstånd har i alla tider byggt på ett ständigt utbyte med omvärlden. I flera hundra år har vi präglats av emigranter, återvändare och invandrare. Centerpartiet välkomnar att samhället består av människor med olika bakgrund och erfarenheter, där alla är lika värda och där gemenskapen ska vara öppen för alla.
Vi vill göra upp med de system och strukturer som hindrar människor från att vara delaktiga i samhället. Vi vill riva de murar och den uppdelning mellan innan- och utanförskap som en exkluderande politik skapat. Tekniska landvinningar, nya idéer och hårt arbete har fört jordens folk närmare varandra. Det fanns en tid då vi betalade tull vid stadsgränsen. Sedan dess har vi förenat både Norden och EU genom fri rörlighet och fri handel. Centerpartiet vill fortsätta att avlägsna de hinder som finns för enskilda människors rörlighet i världen. Vi vill se en framtid där Sverige är ett land dit människor kommer med en dröm om ett bättre liv och bidrar till att bygga vårt samhälle." Det var ett citat från Centerpartiets idéprogram.
Herr talman! Den fria rörligheten inom EU är en storhet som vi i dag tar för självklar. När jag växte upp var Europa stängt, misstänksamt och ofritt. Där fanns kalla krigets spänningar i allra högsta grad påtagliga mellan öst och väst, mellan demokratier och diktaturer. Med öppenheten rör sig arbete och tjänster, arbetskraft och företag, utflyttare och inflyttare över gränserna på ett positivt sätt som medverkar till utveckling och till en dynamik som är nödvändig för att klara konkurrensen från resten av världen.
Allt det positiva som öppenhet och fri rörlighet för med sig har självklart också en baksida. Att de regler som finns uppsatta för hur rörligheten får nyttjas är självklart. Men det finns självklart de som rundar, utnyttjar eller i okunskap inte följer de spelregler som finns - därför denna anmälningsskyldighet som vi debatterar i dag.
Herr talman! Det regeringen föreslår och utskottet instämmer i är att arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i Sverige enligt utstationeringslagen ska vara skyldiga att anmäla utstationeringen till Arbetsmiljöverket och att utse och anmäla en kontaktperson här. Denna kontaktperson ska vara behörig att ta emot delgivningar för arbetsgivarens räkning och tillhandahålla sådana handlingar som visar att kraven i utstationeringslagen är uppfyllda.
Arbetsmiljöverket har ett tillsynsansvar, och det finns sanktionsavgift och vitesföreläggande mot arbetsgivare som inte fullgör sin skyldighet. I utskottet har vi ändrat i dels nedsättningen av sanktionsavgiften, dels förfarandet när sanktionsavgift ska tas ut för att bättre överensstämma med den nya lydelsen i arbetsmiljölagen enligt proposition 2012/13:143. Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2013. Det är en reglering som ska fortsätta stödja den fria rörligheten med dess dynamik men som samtidigt ska tydliggöra spelreglerna för vad som gäller när man kommer hit och en uppföljning av detta.
Så långt är vi alla överens i utskottet.
När det kommer till vilken behörighet denna kontaktperson ska ha går meningarna isär i utskottet och i riksdagen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kräver att kontaktpersonen inte bara ska vara behörig att ta emot delgivningar utan även vara behörig att gå in i förhandlingar och teckna kollektivavtal. Övriga partier instämmer inte i det eftersom det skulle innebära en inskränkning av den fria rörligheten. En inskränkning i den fria rörligheten för tjänster är endast tillåten om den motiveras av allmänintresset, är nödvändig och proportionerlig i förhållande till målet.
Reglerna i utstationeringslagen bygger inte på att kollektivavtal nödvändigtvis ingås med utländska arbetsgivare utan innebär framför allt en möjlighet för arbetstagarorganisationerna att följa upp att villkoren följs. Inte heller har de övriga nordiska länderna, med liknande arbetsmarknadsmodeller som Sverige, bedömt det som nödvändigt att kräva förhandlingsbehörighet hos kontaktpersonen.
För att en person ska vara behörig att förhandla och teckna kollektivavtal krävs god insyn i företagets verksamhet. För stora företag är det troligtvis möjligt, även om det självklart kostar även för dem. Men för små företag skulle det innebära en näst intill omöjlighet att utstationera arbetstagare i Sverige över huvud taget, vilket innebär en stor inskränkning i den fria rörligheten för tjänster på grund av att det är få personer, kanske bara ägaren, som har insynen och behörigheten.
Att, som S och V vill göra, begränsa rörligheten ställer inte Centerpartiet upp på. En väl fungerande inre marknad och fri rörlighet för varor och tjänster är för Centerpartiet en förutsättning för en bra utveckling.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i arbetsmarknadsutskottets betänkande 9 och avslag på reservationen.
(Applåder)