Herr talman! Chatrine Pålsson har frågat mig om
statsministern är beredd att agera för att sjuk- och
hälsovården skall få en ekonomisk särställning så att
den direkta sjukvården prioriteras framför annan
verksamhet och därmed garanterar alla medborgare
den vård och omsorg som de har rätt att kräva enligt
den gällande hälso- och sjukvårdslagen. Arbetet inom
regeringskansliet är så fördelat att det är jag som skall
svara på interpellationen.
Regeringen har i budgetpropositionen för år 1997
behandlat frågan om hälso- och sjukvårdens framtida
resursbehov. Som framgår av propositionen har rege-
ringen fått del av uppgifter som tyder på att det fram-
över kan uppstå svårigheter att klara hälso- och sjuk-
vårdens resursbehov bl.a. därför att antalet äldre i
befolkningen ökar. Vi framhåller i propositionen att vi
ser med oro på den situation som kan uppstå om re-
sursbehov och intäkter utvecklas i enlighet med de
uppgifter som framförts och att det finns skäl att ha
beredskap för att möta eventuella ökade resursbehov.
Ett av de främsta och viktigaste samhällsåtagan-
dena framöver är att klara de kommande resursbeho-
ven inom hälso- och sjukvården. Debatten om hur vi
skall kunna garantera alla medborgare den vård och
omsorg som de har rätt till enligt hälso- och sjuk-
vårdslagen är angelägen att föra. Det är dock viktigt
att denna diskussion inte enbart handlar om resurstill-
skott och bevarandet av nuvarande vårdstrukturer. En
konstruktiv diskussion om hur vi i framtiden skall
kunna ge en rättvis vård måste vara framåtsyftande
och ta till vara de nya möjligheter som ständigt skapas
genom bl.a. den snabba medicintekniska utvecklingen
inom hälso- och sjukvården.
Det finns i dag rapporter som visar att de tillgäng-
liga resurserna inom hälso- och sjukvården inte utnytt-
jas optimalt. Det gäller exempelvis viss behandling
som för närvarande ges och som har lågt eller oklart
medicinskt värde. Dessutom måste de möjligheter till
effektivare resursutnyttjande som finns tas till vara
genom effektivare rehabiliteringsinsatser.
Det är också viktigt att ta till vara den i vissa delar
dåligt utnyttjade resurs som hälso- och sjukvårdsper-
sonalen utgör. Genom att satsa mer på personalens
kompetens och utvecklingsmöjligheter går det att
förbättra såväl bemötandet av patienten som resursut-
nyttjande och vårdens kvalitet i stort.
Jag är övertygad om att vi genom klokare utnytt-
jande av såväl personal som behandlingsmetoder
m.m. kan få ut mer vård för pengarna och därmed
skapa en bättre och effektivare hälso- och sjukvård.
En framtida hälso- och sjukvård som är rättvis och av
hög kvalitet finner man inte genom att titta bakåt på
gårdagens hälso- och sjukvårdsstrukturer utan det
krävs tänkande i helt nya banor. Det är viktigt att
framöver debattera resursbehoven inom hälso- och
sjukvården - men låt debatten om framtidens sjukvård
handla om framtidens lösningar och inte om gårda-
gens.
Jag och den förra socialministern har vid tidigare
frågestund och interpellationsdebatt med Chatrine
Pålsson och Alf Svensson framhållit att Kommittén
om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisa-
tion (HSU 2000) under hösten kommer att lämna ett
delbetänkande om hälso- och sjukvårdens framtida
resursbehov till regeringen. Som framgår av budget-
propositionen har regeringen för avsikt att snarast
återkomma till riksdagen med sina överväganden med
anledning av kommitténs delbetänkande.
Som svar på Chatrine Pålssons fråga vill jag av-
slutningsvis framhålla följande. Skulle det mot den
bakgrund som jag nu redogjort för visa sig att åtgär-
der ändå behöver vidtas av regeringen för att målen i
hälso- och sjukvårdslagen skall kunna uppnås kom-
mer jag självfallet att ta sådana initiativ. Låt mig vida-
re understryka att det är landsting och kommuner som
enligt hälso- och sjukvårdslagen har ansvaret för att
göra nödvändiga resursavvägningar. I de fall ekono-
miska neddragningar måste genomföras måste dessa
beslut grundas på ett väl genomtänkt beslutsunderlag
så att inte målen i hälso- och sjukvårdslagen äventy-
ras. Det är angeläget att myndigheter m.fl., som har
till uppgift att bedriva tillsyn, uppföljning och utvär-
dering inom hälso- och sjukvård samt inom omsorg,
noggrant följer hur detta sker.