Herr talman! Nu pågår ett budgetarbete i kommu-
nerna och landstingen. De ser att det kommer att bli
väldigt tufft framöver, precis som vi har gjort när det
gäller statens budget. Det är tuffa tider. Grundorsaken
är förstås att vi har en så enormt hög arbetslöshet,
vilket ger minskade skatteintäkter och minskade möj-
ligheter att göra de förbättringar som vi vill göra för
medborgarna och också för hälso- och sjukvården.
Arbetslöshet i sig skapar dessutom ohälsa och större
sociala klyftor.
Då känner naturligtvis oppositionen att det här
finns möjlighet att skära pipor i vassen i en debatt, där
man ibland kan tänka: Oj, om man ändå fick vara en
liten Guds ängel som satt vid sidan av och bara sade
att detta är enkelt att fixa. Se till att ni ordnar det här!
Politiker i alla landsting och kommuner försöker
nu att ta ansvar för att utgifter och inkomster går ihop
och försöker finna effektivare och bättre metoder för
att långsiktigt kunna garantera en hälso- och sjukvård
av hög kvalitet i hela landet. Detta är den stora och
viktiga uppgiften just nu, och den tar de på största
allvar. Vi träffar regelbundet både Kommunförbundet
och Landstingsförbundet för att diskutera hur situa-
tionen ser ut, hur de bedömer läget framöver och hur
vi skall kunna underlätta och hjälpa till.
Kom inte och säg att inte regeringen tar dessa frå-
gor på allvar! Tack Chatrine Pålsson för frågan om
vilka signaler jag vill skicka ut! Jag vill nämligen till
svenska folket säga att det som står högst på den
politiska dagordningen är att se till att människor i
Sverige inte skall behöva vara oroliga för att de inte
skall få den vård och omsorg som de behöver och är
berättigade till. Det är självklart att det är det allra
viktigaste som vi kan göra. Men vi kan inte bara fanti-
sera ihop pengar, utan vi måste först och främst se till
att vi har sunda statsfinanser. Inte är väl välfärden och
hälso- och sjukvården hjälpt av att vi har sönderkörda
statsfinanser! Vi har nu lagt den första grunden och
kan börja se att vi får kontroll över kostnaderna och
ordning på statens budget. Det gör att vi nu kan börja
diskutera hur det utrymme som därigenom skapas kan
användas. För mig är det alldeles självklart att vi nu
först och främst måste klara äldreomsorgen, för det är
den riktigt svåra uppgiften. Av rent demografiska skäl
kan vi också se att det är här framtidsutmaningen
ligger. Äldreomsorgen tar också de största tillgångar-
na av hälso- och sjukvårdsapparaten i anspråk. Det är
självklart så, att detta är den högsta prioritet som vi
kan ge någon fråga.
Margareta E Nordenvall kan väl tala med sina eg-
na partivänner i Hälso- och sjukvårdsutredningen. Vi
har nu haft en utredning som har utfört ett mycket
gediget arbete med att kartlägga den demografiska
utvecklingen, situationen i hälso- och sjukvården och
de behov som kan komma att uppstå fram till år 2010.
Skall vi lägga det åt sidan och säga att vi struntar i det
arbete som utredningen under mycket lång tid har
utfört. Utredningen har utfört ett utmärkt arbete, och
vi skall behandla förslagen med den respekt som vi är
vana vid att göra. Vi skall se till att utredningen får
presentera sitt förslag för oss. Därefter kan vi diskute-
ra hur vi kan handla utifrån de viktiga fakta och det
underlag som de presenterar. Att göra något annat
vore en skymf mot dem som under lång tid och på ett
mycket seriöst sätt har arbetat i HSU. Jag hoppas att
ni kan hålla med om att de har utfört ett gott arbete
och att vi skall använda det på bästa sätt, så att svens-
ka folket skall veta att detta också är regeringens
högsta prioritet. Vi kommer på alla olika sätt att arbe-
ta med detta.
Jag ber att få återkomma till frågan om vårdga-
rantin.