Herr talman! På den sista punkten är vi alldeles
överens. Vi i regeringen vill naturligtvis inte heller att
personal inom vård och omsorg skall sägas upp. Ut-
gångspunkten måste vara behoven av vård och om-
sorg. Vi kan se att de växer stadigt under åren fram-
över. Det är alldeles särskilt tydligt när det gäller
äldreomsorgen. Jag vill nog påstå att trycket faktiskt
blir allra störst på kommunerna.
Det är alltid svårt att ge en helt rättvis och nyanse-
rad bild av verkligheten. Om man pratar med läkarkå-
ren och personalen vill de samtidigt framhålla att vi i
Sverige har en god vård. Vi vill inte oroa våra patien-
ter och påstå att det är fråga om en sorts kris eller att
vi skulle vara jämförbara med Turkiet, vilket jag har
hört. Det är naturligtvis fullständigt absurt.
Sverige har god hälso- och sjukvård, men vi kan
se att behoven ökar och att de ser annorlunda ut.
Samtidigt sker en stor strukturförändring. Man går
från slutenvård till öppenvård. Man går över till mer
av dagkirurgi. Man använder sig av nya medicintek-
niska metoder. Vi vet mycket om detta, eftersom vi
har lärt oss en hel del om detta. Det är viktigt att vi
använder t.ex. SPU, som just utvärderar medicintek-
niska metoder, och kan säga att vi inte har ett optimalt
resursutnyttjande. Vi vet att det finns en behandling
som inte ger mätbara resultat eller som är onödiga
insatser. Vi skall jobba med det och fortsätta med
kvalitetsregister. Vi skall också fortsätta med de
strukturförändringar som vi kan se pekar framåt.
Informationstekniken ger också helt nya möjlighe-
ter. Det händer, kan man höra, att folk har läst om sin
sjukdom på Internet eller träffat andra patienter ge-
nom Internet. De patienterna får undervisa sin läkare,
därför att de har lärt sig mer än vad läkarkåren kan.
Det är klart att det öppnas en mängd nya möjligheter.
Mitt i allt detta känner man att här har vi en tung
börda att bära just nu och att det är ett verkligt viktigt
jobb som utförs.
Vi säger återigen: Självklart skall vi i regeringen
se till att det blir ett stöd. Sedan 1993 har det varit
nominellt oförändrade statsbidrag. Dessutom skall vi
komma ihåg att då det var som mest debatt om bris-
terna i sjukvården hade resurserna till sjukvården ökat
med 75 % under en tjugoårsperiod.