Herr talman! Margareta E Nordenvall har ytterst
liten trovärdighet. Hon representerar ett parti som vill
skära ned statens budget med avsevärt mycket mer
pengar än vad som har diskuterats hittills. Hur det
kommer att drabba patienter och andra medborgare i
det här landet vill man från Moderaternas sida tala
tyst om. Det nytänkande Margareta E Nordenvall
efterlyser exemplifierar hon själv med att ta fram
mycket välkända, beprövade recept som att man skall
privatisera mer eller ha privata försäkringslösningar.
Det har redan prövats i många länder, och vi vet att
det faktiskt mer eller mindre har lett till sociala kata-
strofer. Inte heller det är trovärdigt.
Jag vill kommentera några saker. Först vill jag ta
upp vårdgarantin och detta med att bekämpa köerna.
Det är inte bra att köerna växer. Till en del kan man
hitta förklaringen i sjuksköterskestrejken. Den har
spelat en viktig roll, men det är förstås inte den enda
anledningen. Det vi gör nu är att vi sitter i förhand-
lingar om de s.k. Dagmarpengarna. Vi skall komma
ihåg att det är ungefär 1 % av de pengar som samman-
lagt går till hälso- och sjukvården i Sverige i dag som
vi då ägnar väldigt mycket tid och energi åt.
När det gäller rehabiliteringspengarna har det
funnits en hel del synpunkter. Det är viktigt att vi, när
vi har pengar att dela ut också från statens sida, eller
pengar som vi för över till landstingen, ser till att
dessa används på allra bästa sätt. Det finns en del att
göra när det gäller att se över hur dessa pengar har
använts och när det gäller att se till att vi verkligen
når ut på det sätt som vi vill.
Vi pratar just nu med Landstingsförbundet om hur
en modern vårdgaranti skall se ut. Det finns många
knepigheter med hur man mäter köerna. Jag har
många exempel från mitt eget hemlandsting. Det ser
väldigt olika ut i landet, det skall vi också påminna
oss. Det är lätt att ta till ett Stockholmsperspektiv,
men så behöver det inte se ut i resten av landet. Det
ser väldigt olika ut. Stockholm är förmodligen natur-
ligtvis oerhört hårt drabbat, och där blir det extra
tydligt.
Man kan komma mycket snabbt till en operation
på ett sjukhus i Säffle eller Torsby, men många väljer
att i stället stå i kö under lång tid för att få komma till
operation i Karlstad. Därför är det knepigt att säga att
detta är det enda måttet för hur det står till i hälso-
och sjukvården. Detta är nu föremål för våra diskus-
sioner kring Dagmarpengarna. Hur skall vi se till att
få undan köerna och att öka tillgängligheten? Helst
skall vi göra det på ett sätt som är litet mer långtgåen-
de än att bara räkna upp ett tiotal diagnoser och säga
att det just är de som skall gå före allt annat. Hur skall
vi underlätta bättre prioriteringar så att det verkligen
blir efter behov? Detta pågår för närvarande. Själv-
klart skall vi se till att vi får bort köerna. Det måste vi
göra ihop med dem som skall utföra hälso- och sjuk-
vårdsarbetet.
Jag tycker att man har underskattat personalens
roll. Jag ställer mig på personalens sida i det här vik-
tiga arbetet. Jag menar att man ibland har varit okäns-
lig när det gäller att ta med personalen i den föränd-
ringsprocess som skall ske. Framför allt måste vi rusta
personalen. Vi måste ge personalen de bästa verkty-
gen.
En läkare sade i går, då vi pratade om kvalitetsre-
gister, att det är precis som med den som skall hugga
mycket ved och som inte tycker sig ha tid att slipa
yxan. Vi måste se till att hjälp ges med att slipa yxan
- det här låter förstås hemskt i hälso- och sjukvården.
I alla fall gäller det att se till att man har de bästa
verktygen. Det gäller lika mycket utbildningsinsatser,
fortbildning och människors möjlighet att känna del-
aktighet. Många upplever sig vara i en sorts kris där-
för att de inte fått vara med och således inte tas i an-
språk. Jag tycker att ni tolkar detta på ett helt motsatt
och felaktigt sätt. Självklart skall vi ha med de här
människorna.
Kan man ha mera vittgående direktiv än vad HSU
haft? Det gäller ju att tala om för oss hur resursbeho-
ven kommer att se ut fram till år 2010 och att lämna
förslag till åtgärder. Självklart måste vi diskutera
utifrån de förslagen.