Herr talman! Jag vill börja med att ändå tacka för
det svar som socialministern har lämnat. Jag känner
mig inte nöjd, och det föranleder mig att göra några
kommentarer.
Socialministern säger att det kan uppstå svårighe-
ter framöver. Det är vi överens om. Vi vet att det
kommer att uppstå svårigheter därför att det behövs
ett ökat resurstillskott.
Men det räcker inte att en regering skriver att man
är orolig över situationen i framtiden. Man måste
också göra någonting åt den. Ord och handling måste
stämma överens.
Herr talman! När jag under veckan tog del av siff-
ror när det gällde vårdköer blev jag skrämd. På oer-
hört många orter i vårt land lever man inte upp till
vårdgarantin om tre månader. Jag tänkte ta upp några
exempel på detta.
Vid Östra sjukhuset i Göteborg fick man i augusti
vänta 78 veckor på en gallstensoperation. I Östersund
var väntetiden 64 veckor, och i Sala var den 104
veckor. På Danderyds sjukhus i Stockholm var vänte-
tiden för en höftledsoperation vid samma tidpunkt 64
veckor. Vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg var
väntetiden för samma åkomma 65 veckor.
Jag känner mig inte nöjd med detta. Tvärtom
skäms jag över att det är så här. Samtidigt vet vi att
väldigt många äldre inte får den omsorg som de be-
höver. Min fråga är då: Vilka signaler vill socialmi-
nistern och den socialdemokratiska regeringen ha för
att de skall förstå att det är allvar?
Den förra borgerliga regeringen införde faktiskt
vårdgarantin, inte för att det skulle finnas några bra
skrivningar på ett papper utan för att enskilda männi-
skor skulle få nytta av den. Min övertygelse är att det
inte finns någon som tjänar på långa vårdköer. Alla
förlorar - ekonomiskt, medicinskt, psykiskt och sam-
hälleligt. Detta måste vi göra någonting åt.
Socialministern säger att sjukvården inte utnyttjar
sina resurser optimalt. Det låter nästan som ett hån
mot sjukvårdspersonalen. Vi har skurit ned så oerhört
mycket inom landstingens verksamhet under de senas-
te året. I en notis i Dagens Nyheter av i dag fanns det
en notis om att landstinget har minskat sin personal
med 38 500 personer. Av dessa har 20 000 personer
gått över till kommunens hemtjänst. Det är alltså
18 500 personer som har fått sluta. Sedan säger man
att resurserna inte utnyttjas optimalt! Enligt alla pro-
gnoser kommer personalen i framtiden att minskas
med ytterligare 30 000 personer. Hur skall det bli med
de människor som är i behov av vård?
Jag vill också fråga socialministern vad som är
bakgrunden till påståendet att det är den verksamhet
som är av lågt eller oklart medicinskt värde som skall
ses över. Vilken verksamhet åsyftar Margot Wall-
ström?
Herr talman! Jag skulle alltså vilja ha ytterligare
förtydliganden. Jag hoppas att socialministern kan ge
mig och framför allt svenska folket sådana. Vårdper-
sonalen kämpar i dag hårt och har det tufft. Jag undrar
också: Vilka ytterligare signaler behöver socialminis-
tern för att hon skall förstå att situation i dag inom
sjukvården är allvarlig?