Herr talman! Jag lyssnade till socialministern. Jag
lyssnade förstås till hela hennes inlägg, men bl.a.
lyssnade jag när hon talade om att oppositionen ägnar
sig åt att skära pipor i vassen. Det lyssnade jag med
stor respekt på. Socialministern representerar ju det
parti i Sverige som är mästare i den branschen, så det
är klart att vi lyssnar på synpunkter av den typen.
Skämt åsido är det förstås bra att socialministern
säger att dessa frågor skall tas på allvar, att de skall
stå högst upp på listan och att man inte kan ägna sig åt
att fantisera ihop pengar. Det senare var väl riktat till
oss kan jag gissa. Då måste jag upprepa den fråga jag
inte fick svar på förra gången: Om man nu har denna
bild, om man har de värderingar som socialministern
ger uttryck för, vad är det då som gör att man våren
1996, när vårdköerna bara växer, drar slutsatsen att
man skall dra in pengar som hittills har gått från för-
säkringskassan till landstingen för att korta köerna?
Vad är det för mekanism som sätter i gång detta? Jag
undrar vad är det som gör att man säger: Oj, nu ökar
köerna - alltså måste vi minska ned på pengarna för
att bekämpa dem! Hur är det tänkt? Hur hänger det
ihop med att detta är allvar från regeringens sida och
med att man sätter det högst på listan?
Vi inom Folkpartiet drog den rakt motsatta slutsat-
sen. Vi såg köerna öka. Vi hörde att alla som sysslar
med detta tyckte att det var en bra ordning att slussa
passiva pengar till aktiva åtgärder, så vi föreslog i
somras, eller t.o.m. i våras, en fördubbling av pengar-
na. Vi kommer att följa upp detta i det budgetförslag
som vi kommer att lägga fram som reaktion på rege-
ringens budget.
Vi delar till fullo uppfattningen, och vi har drivit
den i många år, att äldreomsorgen är den viktigaste
frågan. När vi talar om vårdköer och operationer är
det till helt övervägande del de äldre det handlar om.
Det är äldre människor som står i köer till höftledso-
perationer, det är äldre människor som står i köer till
gråstarrsoperationer, det är huvudsakligen äldre
människor som behöver galloperationer etc. Därför
har vi föreslagit åtgärder.
Till sist, herr talman, vill jag än en gång fråga: Vid
ungefär vilken tidpunkt räknar socialministern med att
köerna skall vara nere på samma nivå som när Social-
demokraterna tog över ansvaret?