Fru talman! Först en hälsning från näringsminister
Björn Rosengren att han inte kunde närvara. Det
beror på att vi i dag har besök av en kommissionär
som handlägger hela beslutsfrågan när det gäller
strukturfonderna. Näringsministern hade faktiskt
bokat in ett sammanträde med kommissionären sena-
re. Han trodde att vår debatt skulle börja tidigare. Det
är anledningen till att Björn Rosengren inte kunde
närvara i dag. Jag tycker själv att han gjort rätt prio-
ritering, för utan strukturfonderna kanske det blir lite
svårt att bedriva regionalpolitik i vårt land framöver.
Fru talman! Eftersom detta är min sista debatt från
den här talarstolen vill jag passa på att framföra ett
tack till mina kolleger i arbetsmarknadsutskottet och
andra kolleger som jag under de här 15 åren har haft
en och annan debatt om arbetsmarknadspolitik med.
Jag har tyckt att de här debatterna har varit oerhört
givande och de här 15 åren har gett mig väldigt
mycket.
Jag vill också framföra ett tack till riksdagens per-
sonal för all den vänlighet man har mötts av och all
den service som har funnits under de här 15 åren. Det
har jag uppskattat oerhört mycket. Naturligtvis ett
särskilt tack till personalen i riksdagens arbetsmark-
nadsutskott.
Bakom det betänkande som vi i dag ska debattera
står Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag tycker fak-
tiskt att vi har fått ett oerhört bra betänkande, med en
ny infallsvinkel på arbetsmarknadspolitiken. Därför
vill jag börja med att yrka bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på samtliga reservationer.
Fru talman! Svensk ekonomi är framgångsrik.
Under det senaste året har vi haft en positiv utveck-
ling som t.o.m. gett eko ute i omvärlden. Man ser i
dag Sverige som ledande IT-nation. Man ser att till-
växten ökar, arbetslösheten minskar i snabb takt,
antalet nyanmälda platser ökar kraftigt och sysselsätt-
ningen ökar. Nu märks förbättringarna hos vanliga
människor. Alla känner någon som har varit arbetslös
men som nu har fått ett arbete i stället. Nu känns det
verkligen att det går bra för Sverige.
Men tyvärr, fru talman, står fortfarande många
människor utanför arbetsmarknaden. Ca 70 000 per-
soner har varit utan jobb i mer än fyra år. I norra
Sveriges glesbygdsområden har inte fler än 66 %
jobb. I Rosengård i Malmö har färre än 35 % ett ar-
bete. Detsamma gäller Landskrona och andra invand-
rartäta kommuner. Detta är verkligheten för många
människor fortfarande.
Men, fru talman, vi socialdemokrater kommer inte
att lämna någon utanför. Vår politik bygger på att alla
behövs och att alla ska ha del av vår gemensamma
tillväxt.
Man kan välja mellan två vägar. Man kan ta den
enkla vägen, som moderaterna tar. Där får de arbets-
lösa skylla sig själva. Där är det deras eget fel att de
är arbetslösa. Genom sänkta ersättningsnivåer, bortre
parenteser och minskade anslag till arbetsmarknads-
politiska åtgärder ska arbetslösa tvingas att ta lågt
avlönade arbeten.
Vi socialdemokrater har valt en annan linje. Vi
tror på alla människors möjligheter och vilja till ar-
bete. Det innebär att man ger människor ökad kom-
petens. Genom olika utbildningsinsatser för arbetslö-
sa underlättas deras anpassning till arbetsmarknaden.
Det handlar också om att öka människors själv-
känsla och delaktighet i samhället. Genom arbets-
marknadspolitiska åtgärder får människor behålla
kontakten med arbetslivet.
Fru talman! Det är om detta dagens debatt ska
handla. Vi står inför ett vägval där jag anser att alla
ska vara med och ingen lämnas utanför. Det handlar
helt enkelt om en förnyad arbetsmarknadspolitik för
delaktighet och tillväxt.
Fru talman! Efter att ha lyssnat till de inledande
inläggen ställer jag mig frågan: Var finns alternati-
ven? I Centerpartiet och Folkpartiet instämmer man
till stora delar i det förslag som vi har lagt fram. Men
inte på någon punkt hörde jag att man hade några
alternativ till det socialdemokratiska förslaget, vare
sig från Centern eller från Folkpartiet.
I stället använde man sig av ett ständigt tricksande
med siffror. Oppositionen i kammaren kan inte ens
komma överens om hur många som är arbetslösa. Det
fanns ett bud på 600 000 från något parti. I två partier
bedömde man att det var 400 000, medan ett annat
parti sade att det var 200 000.
I denna gissningstävlan tog Centern hem segern,
eftersom Margareta Andersson låg närmast. Det finns
nämligen 218 000 människor som är registrerade som
arbetslösa i dag.
Jag tycker faktiskt att det är förnedrande att behö-
va föra en allmänpolitisk debatt, där man levererar
sådana beräkningar som Westman och Attefall gör.
Det kanske visar att de inte har något alternativ till
arbetsmarknadspolitiken. I stället lägger de hela tiden
ut dimridåer.
Fru talman! Arbetsmarknadspolitikens uppgift är
att förmedla arbete, att göra insatser för att motverka
flaskhalsar på arbetsmarknaden och att vidta åtgärder
för att hjälpa dem som har det svårast på arbetsmark-
naden. Arbetsmarknadsutbildningen ska leda till
arbete och motverka arbetskraftsbristen. Politiken ska
givetvis präglas av respekt för individen, Elver Jons-
son, av ökad rättstrygghet och av en stärkt arbetslinje.
Arbetslinjen utgör grunden i vår arbetsmarknads-
politik. Under senare år har den också utvecklats till
en arbets- och kompetenslinje. Linjen innebär att ett
arbete normalt går före en åtgärd. Om det inte finns
något arbete ska den arbetslöse erbjudas en lämplig
utbildning eller en praktikplats som kan leda till ett
arbete. Genom arbetslinjen motverkas passivisering
och utslagning, liksom att lediga platser är obesatta i
onödan.
Elver Jonsson nämnde att arbetsmarknadspoliti-
ken i Folkpartiets värld består av tre ben. Jag har hört
den beskrivningen tidigare. Men jag kan inte förstå
hur den här trebensstolen ska kunna stå om man gör
som Elver Jonsson och slår undan det ena benet. Han
talar om mer åtgärder och mer arbetsmarknadspolitik,
men samtidigt lägger Folkpartiet fram förslag om att
man ska minska anslagen till arbetsmarknadspolitiken
med 4 ½ miljard år 2001, med 12 miljarder år 2002
och med 13 miljarder år 2003.
Jag tror att Elver Jonssons bedömningar beror på
att han litar på att den socialdemokratiska arbets-
marknadspolitiken får ett så bra genomslag att man
kanske inte behöver så stora anslag framöver. Vi
tackar naturligtvis för att Elver Jonsson har ett sådant
förtroende för vår politik.
Genom dagens betänkande stärker vi arbetslinjen
ytterligare. Vi gör det särskilt för den grupp som har
varit mest utsatt på arbetsmarknaden, de långtidsin-
skrivna. Det är en grupp som oavsett hög- eller låg-
konjunktur alltid har stått utanför. Därför föreslår vi
nu att en aktivitetsgaranti ska införas för den som är
eller riskerar att bli långtidsinskriven.
Inom aktivitetsgarantin bör ett särskilt stöd införas
för äldre personer som har varit arbetslösa i mycket
långa perioder. Dessutom bör de individuella hand-
lingsplanerna för arbetssökande vidareutvecklas och
förstärkas. Vissa förändringar bör göras i arbetslös-
hetsförsäkringen för att ytterligare förtydliga kraven
på aktivitet. Utskottsmajoriteten förutsätter att det av
regeringen påbörjade regelförändringsarbetet fortsät-
ter.
Fru talman! Detta är de viktigaste delarna i det
betänkande som vi nu ska diskutera.
Låt mig först uppehålla mig vid de individuella
handlingsplanerna, varför de är så viktiga och vilken
roll de spelar i arbetsmarknadspolitiken. Jag är över-
tygad om att en realistisk, tydlig och konkret hand-
lingsplan som används aktivt är ett verksamt instru-
ment när det gäller att gå från arbetslöshet till arbete
på den reguljära arbetsmarknaden.
Det handlar om att förmedlingspersonalen och
den arbetslöse kan mötas som jämbördiga parter. Det
handlar också om att två parter kommer fram till vad
som är bäst för den arbetslöse och vad som behövs
för att han eller hon ska kunna komma tillbaka på den
öppna arbetsmarknaden igen. Det är min bestämda
uppfattning att den enskilde rimligen ökar sina möj-
ligheter att få ett arbete framöver när han eller hon
aktivt deltar i utarbetandet av sin handlingsplan.
Nu höjer vi ambitionsnivån ytterligare. En ömse-
sidig handlingsplan bör upprättas inte bara för samtli-
ga sökande som riskerar att bli långtidsarbetslösa utan
för varje arbetslös arbetssökande.
Jag kan ta till mig Elver Jonssons kritik - man
borde kanske inte ha någon tidsgräns. Men det är i
alla fall bättre att man tar ett steg framåt på något sätt
än att man inte kommer någonvart.
Fler arbetslösa sökande än i dag kommer att om-
fattas av handlingsplanen. Den måste utformas på ett
sådant sätt att den nödvändiga yrkesmässiga och -
naturligtvis - geografiska rörligheten inte hämmas.
På så sätt ökar deras möjligheter att få arbete.
Denna fortlöpande process ställer givetvis bety-
dande krav, både på arbetsförmedlingens förmåga att
uppfylla sina åtaganden och på den arbetslöses vilja
att följa handlingsplanen. För att man ska kunna ska-
pa rättssäkerhet för de arbetslösa är det viktigt att
arbetsförmedlingen är tydlig, såväl i sina åtaganden
som i sina reaktioner.
Fru talman! Som jag nämnde inledningsvis så
stärker vi nu arbetslinjen ytterligare. Vi föreslår att en
aktivitetsgaranti ska inrättas. Målgruppen är personer
som är 20 år eller äldre och som är eller riskerar att
bli långtidsarbetslösa. Aktivitetsgarantin har egentli-
gen fyra syften:
För det första ska den ge den arbetslöse en stabil
och uthållig aktivitet fram till en anställning på den
öppna marknaden eller till en utbildning i det reguljä-
ra utbildningssystemet.
För det andra ska den bryta rundgången mellan
åtgärder och öppen arbetslöshet.
För det tredje ska den säkerställa att de arbetslösa
aktivt söker arbete även under den tid som tillbringas
i praktik, utbildning eller anställning med särskilt
anställningsstöd.
För det fjärde främjar den arbetet med att utveckla
metoder som gör det lättare att aktivera dem som
drabbas av glesbygdens strukturproblem och de större
städernas segregation, där utrikes födda har en myck-
et låg sysselsättningsgrad.
Med detta, fru talman, tycker jag att jag har svarat
Stefan Attefall på frågan om vad aktivitetsgarantin är.
Vi har ju diskuterat det i utskottet, men tydligen är
kommunikationen mellan Stefan Attefall och mig
själv kanske lite svår ibland. Men detta är i alla fall
vad aktivitetsgarantin innehåller. Om det sedan finns
enskilda ministrar som anser att de arbetslösa ska
städa Bohusläns stränder, så får det stå för dem. Det
kommenterar jag inte.
Vår tanke har hela tiden varit att den här åtgärden
ska pågå så länge den är arbetsmarknadspolitiskt
motiverad. Aktiviteten ska bygga på den handlings-
plan som har upprättats med den arbetslöse. Åtgärden
ska bedrivas på heltid eller under den tid som den
arbetslöse söker arbete.
Naturligtvis finns det en oro för att det ska bli en
rundgång här, Stefan Attefall. Men det är bara att
konstatera att det säkert finns människor som kom-
mer att befinna sig i den här aktivitetsgarantin under
väldigt lång tid. Men det kanske behövs om de har
varit arbetslösa en lång tid innan dess.
Jag har också hört många arbetslösa människor
som har varit oroliga inför aktivitetsgarantin. Det
finns de som tror att den är ett sätt att jaga de lång-
tidsarbetslösa, att vi helt lägger över ansvaret på den
arbetslöse och bestraffar dem som inte lyckas få jobb.
Men det är inte så!
Detta är inte ett sätt hetsa, jaga eller straffa ar-
betslösa. Jag vill vara väldigt tydlig på den punkten.
Tvärtom syftar aktivitetsgarantin till att garantera alla
människor ett arbete inom rimlig tid. Aktivitetsga-
rantin är samhällets sätt att ta ansvar för att de som är
eller riskerar att bli långtidsarbetslösa får det stöd de
behöver för att kunna få ett arbete.
Fru talman! Jag känner att vi först nu tar ett hel-
hetsgrepp på arbetsmarknadspolitiken. Nu tar vi ock-
så med de grupper som tidigare har stått utanför hela
tiden.
När det gäller arbetslöshetsförsäkringen sker en
justering för att klargöra innebörden av att vara aktiv
och "stå till arbetsmarknadens förfogande". Anled-
ningen till detta är att det finns tecken som tyder på
att praxis skiljer sig markant mellan olika arbetsför-
medlare när det gäller den enskildes rättigheter och
skyldigheter.
Det är därför viktigt att vi klargör vilka krav som
ställs på den enskilde. Det sker på två sätt, både ge-
nom en ändrad formulering i lagen och genom att det
ges möjlighet att utforma föreskrifter på lägre nivå.
När det gäller utformningen av grundvillkoren för
rätt till ersättning anser majoriteten i arbetsmarknads-
utskottet att det är bättre att skriva "aktivt ska söka
arbete" än de ord som finns i propositionen, nämligen
"anstränga sig". Jag vill poängtera att den föreslagna
lydelsen inte ska ses som en ändring i sak i förhållan-
de till regeringens förslag. Avsikten är således varken
att mildra eller skärpa kraven på den arbetssökande i
förhållande till vad regeringen föreslagit. Jag tycker
att det är viktigt att betona detta.
Fru talman! Inom aktivitetsgarantin införs också
ett särskilt anställningsstöd. Syftet med det särskilda
anställningsstödet är att underlätta för äldre arbetslösa
som varit arbetslösa mycket länge att komma tillbaka
till den reguljära arbetsmarknaden.
Jag instämmer i Elver Jonssons uppfattning att
många bland den äldre arbetskraften som är arbetslö-
sa i dag har oerhört mycket att ge innan de kommer
fram till pensioneringen. Däremot har Elver Jonsson
fel i sakfrågan. Vi sänker inte åldersgränsen för dessa
stöd, utan tvärtom höjer vi den. Det var 55 år tidigare,
och vi höjer nu till 57 år.
Fru talman! På tre områden har vi i utskottet velat
gå snäppet längre än regeringen, och jag ska beröra
ett av tillkännagivandena. Det gäller främst möjlig-
heten för arbetslösa att inom ramen för aktivitetsga-
rantin delta i utbildning inom det reguljära utbild-
ningssystemet. Vi har från majoriteten valt att låta
detta vara möjligt.
Bland de långtidsinskrivna finns det grupper som
inte har gymnasieexamen. Det är därför angeläget att
verka för att så många som möjligt skaffar sig denna
kompetens. Enligt nuvarande bestämmelser är det
inte möjligt att inom ramen för arbetsmarknadsut-
bildning anvisa reguljära studier på grundskole- och
gymnasienivå.
Om en arbetslös saknar gymnasiekompetens kan
han eller hon dock erhålla särskilt utbildningsbidrag
inom ramen för Kunskapslyftet. Problemet är att ett
sådant bidrag utgår bara under ett år. Därefter ska
man ta studielån. Det kan naturligtvis vara bra, men
det finns i dag tydliga tecken på att arbetslösa som
har haft särskilt utbildningsbidrag under ett år avslu-
tar sina studier i stället för att fortsätta att studera med
studielån. Vad har vi då vunnit? Framför allt är det
den allra viktigaste gruppen, som av åldersskäl - om
man nu kan säga åldersskäl när det handlar om dem
som är över 45 år - inte omfattas av studiemedels-
systemet. Vi vill också ge dem en möjlighet att läsa in
gymnasiekompetens för att kunna förbättra sina chan-
ser på arbetsmarknaden.
Fru talman! Moderaterna talar i sin inledning om
en ny politik för en ny tid. Jag tror att för debatten,
för protokollet och inte minst för framtida forskning
vore det bra om Henrik Westman ville utveckla och
redovisa vad Moderaternas nya politik för en ny tid
är.
Fru talman! Även om det går bra för närvarande
är det viktigt att inte glömma att det finns en grupp
människor som trots de goda tiderna står utanför
arbetsmarknaden.
Vi tror i utskottsmajoriteten att
- genom aktivitetsgarantin ger vi långtidsarbetslösa
en chans att bryta rundgången,
- genom förändringarna i reglerna för arbetslöshets-
försäkringen förhindras att arbetslösa utsätts för
godtycklig behandling på grund av otydliga reg-
ler,
- genom det särskilda anställningsstödet underlättas
för äldre arbetslösa samt
- genom att de individuella handlingsplanerna ut-
vecklas och tillämpas mer allmänt stärker vi de
arbetslösas möjligheter att finna arbete.
Fru talman! Med den här politiken stärker vi ar-
bets- och kompetenslinjen, som är den svenska ar-
betsmarknadspolitikens signum. Målet är tydligt:
Ingen som kan och vill arbeta ska behöva gå arbets-
lös. Kring detta mål bör det inte vara svårt för övriga
partier att sluta upp.
I detta anförande instämde Cinnika Beiming,
Laila Bjurling, Martin Nilsson, Anders Karlsson,
Sonja Fransson, Camilla Sköld Jansson, Kristina
Zakrisson och Björn Kaaling (alla s) samt Barbro
Feltzing (mp).