Fru talman! Jag väntade mig nästan detta anfall
från Stefan Attefall om att man försöker gömma un-
dan de arbetslösa i aktivitetsgarantin. Jag tycker fak-
tiskt att det är att sätta en stämpel på dessa männi-
skor.
Anledningen till att jag hela tiden har drivit frågan
om att på något sätt införa en aktivitetsgaranti och till
att man hade dessa synpunkter i arbetsmarknadspoli-
tiska kommittén redan 1994 och 1995 är att denna
grupp hela tiden har hamnat vid sidan om därför att vi
har haft akuta problem att lösa när det har gällt de
som precis har blivit arbetslösa.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att dessa
70 000 långtidsinskrivna någonstans känner att de är
värda någonting. De får en möjlighet genom aktivi-
tetsgarantin. Det var därför jag talade om att städa
stränder i Bohuslän. Tanken med aktivitetsgarantin,
försökte jag säga inledningsvis, är att vi ska stärka
den arbetslöses möjlighet att komma ut på den öppna
arbetsmarknaden. Detta kan ske t.ex. genom att man
utbildar sig, får praktikplats eller tillfälligtvis jobbar i
något kooperativ för att komma vidare.
Det är oerhört viktigt att man arbetar tillsammans
med den lokala arbetsmarknaden, parterna och inte
minst kommunerna - kommunerna som i framtiden
kommer att vara vår största samarbetspartner - om vi
ska klara aktivitetsgarantin.
Jag tror inte att de som befinner sig ute i försök
med aktivitetsgaranti själva uppfattar att de har
skyfflats bort för att man ska få bättre statistik. Jag
tycker nästan att det är lite förnedrande bara att säga
det.
När det gäller statistiken kan jag säga att vi 1996,
när vi hade en arbetslöshet på 8,1 %, sade att vi skulle
klara halveringsmålet. Nu ligger årsgenomsnittet på
4,9 %. Om vi har en halv eller en procent kvar 2001
kan inte vara det viktigaste. Det visar ändå vad som
har hänt på den svenska arbetsmarknaden sedan 1996,
då vi tog fram detta beslut.