Fru talman! Tillväxten i den svenska ekonomin är
bättre än på många år. Sysselsättningen ökar och
arbetslösheten sjunker samtidigt som räntan och in-
flationen är låg. Men det finns fortfarande flera hund-
ra tusen personer utan arbete i Sverige. Jämfört med
år 1990 är drygt 400 000 färre sysselsatta, detta trots
att antalet personer i arbetsför ålder har ökat med ca
100 000. Det finns en brist på kvalificerad arbetskraft,
bl.a. inom tjänstesektorn, på kvalificerade ingenjörer,
yrkesarbetare och, inte minst, inom tele- och elektro-
nikindustrin. Detta utgör ett stort hot mot tillväxten
och medför en ökad risk för inflation.
Vi skulle behöva se fler förslag om strukturella
förändringar av skatterna och ett sänkt skattetryck,
färre och enklare regler för företagen, modernare
arbetsrätt och reformer i socialförsäkringssystemen.
Bara genom att aktivt stimulera ökat företagande kan
den goda tillväxten och ökningen av sysselsättningen
behållas på lång sikt.
Det krävs en offensiv politik för att öka tillväxten.
Skatterna på företagande och arbete måste sänkas.
Modernare, bättre anpassade och förenklade regel-
verk som medger flexibilitet krävs för att underlätta
startande och drivande av företag. Det bör införas
individuella kompetenskonton som utformas på så
sätt att den enskilde själv kan spara till sin kompe-
tensutveckling under skattemässigt gynnsamma vill-
kor.
Lönebildningen är av central betydelse för hur
tillväxten i ekonomin ska utvecklas och därmed även
för sysselsättningsutvecklingen. Indirekt kan regering
och riksdag på ett verkningsfullt sätt påverka villko-
ren för lönebildningen. Områden som är i särskilt
behov av förnyelse är bl.a. arbetsrätten och arbetslös-
hetsförsäkringen.
En mer genomgripande förändring av arbetsrätten
borde komma till stånd, men i avvaktan på det bör ett
flertal mindre förändringar kunna göras, t.ex. borde
konfliktreglerna förändras och fackets tolkningsföre-
träde i olika lagar ses över. Vidare bör det, vad gäller
rätten till stridsåtgärder, införas ett proportionalitets-
krav i lagstiftningen.
I lagen om arbetslöshetsförsäkring justerar ut-
skottsmajoriteten regeringens förslag om att den ar-
betslöse ska anstränga sig för att finna ett lämpligt
arbete. Man påstår att ett bättre ord är aktivt söka,
men att det inte innebär någon skillnad i sak. Vi tror
inte på detta. Vi tycker att det är en skillnad och en
försvagning och föreslår därför att regeringens förslag
bör bifallas.
Det är nödvändigt att reformera arbetslöshetsför-
säkringen. Det bör införas en s.k. bortre parentes, dvs.
en tidsmässig gräns för försäkringens giltighet. Ge-
nom att införa en bortre parentes kommer även ar-
betsmarknaden och arbetstagarna att uppfatta arbets-
löshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring
och inte som nu som en permanent försörjning.
När frågan senast prövades av riksdagen var soci-
aldemokraterna inte beredda att införa en bortre pa-
rentes. Konsekvensen har blivit att staten i stället
tvingats införa hårda krav och sanktioner för att
tydliggöra den enskildes ansvar. Dessa krav har nu
varit föremål för en översyn inom Regeringskansliet.
Trots det lägger regeringen, med några få undantag,
inte fram några förslag med anledning av översynen.
I stället aviseras en ny proposition i maj. Det är djupt
otillfredsställande att regeringens politik inte kan
presenteras i ett sammanhang utan styckas upp god-
tyckligt i olika propositioner.
Regelverken då det gäller arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bör reformeras. Åtgärderna måste bli färre
och reglerna enklare och tydligare. Regeringen har
gång efter annan aviserat färre åtgärder och förenk-
lingar utan att det har lett till några mer påtagliga
resultat. Det är dags att gå från ord till handling. Ef-
fektiviteten i insatserna kan bli större genom fler
aktörer, exempelvis genom utnyttjande av privata
jobbcenter och samarbete med lokala aktörer. Samar-
bete och samverkan mellan olika aktörer som arbets-
förmedling, kommun, försäkringskassa etc. är viktigt,
inte minst när det gäller insatser för personer som har
svårt att finna en förankring på arbetsmarknaden.
Gruppen långtidsinskrivna tenderar att bli alltmer
svårplacerad. För att hjälpa dessa arbetslösa krävs
samlade, individuella och kraftfulla åtgärder. Indivi-
der med invandrarbakgrund utgör till stor del en oan-
vänd resurs. De måste få tillräckliga kunskaper i
svenska språket. Detta är en förutsättning för att få
jobb. Vad sedan gäller ungdomar krävs att de har
elementära baskunskaper. Ingen person borde tillåtas
lämna ungdomsskolan utan godkända baskunskaper i
svenska, engelska och matematik. Det borde införas
en individuell lärlingsutbildning och ske en ökad
satsning på eftergymnasial, kvalificerad yrkesutbild-
ning i nära samverkan med arbetslivet.
De äldres erfarenheter och kunnande måste också
kunna tas till vara på ett bättre sätt.
Vi borde kunna dra lärdom från den danska kom-
munen Farum. Resultaten där har till stor del uppnåtts
genom bestämda krav på motprestationer, garanterad
sysselsättning, offensiv marknadsföring av de ar-
betslösa, avbyråkratisering och koncentration av de
kommunala insatserna.
Beträffande förslaget om aktivitetsgarantin vill jag
säga att det saknas beslutsunderlag. Det är inte möj-
ligt att på grundval av regeringens förslag fatta beslut.
Utskottets majoritet har föreslagit ett tillkännagi-
vande som innebär att det inom ramen för de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska vara möjligt
att bedriva reguljära studier. Förslaget innehåller en
rad oklarheter. Enligt vår mening är detta ett i raden
av flera ogenomtänkta förslag. Vi motsätter oss därför
tillkännagivandet.
Även förslaget om särskilt anställningsstöd är då-
ligt underbyggt. Bl.a. är det ofinansierat. Det ger
heller inte de äldre långtidsarbetslösa bättre förutsätt-
ningar för att ta de lediga arbeten som erbjuds. För-
slaget handlar i stället uteslutande om att öka deras
konkurrenskraft på arbetsmarknaden genom att göra
det billigare att anställa dem.
Moderaternas ståndpunkt är att nya metoder måste
prövas. Olika former av skatterabatter i syfte att
minska anställningskostnaderna kan vara en sådan
metod. Det arbetsmarknadspolitiska regelverket
måste garantera konkurrensneutralitet och motverka
undanträngnings- och inlåsningseffekter. Moderater-
nas åsikt är att man inte bör införa de två åtgärderna
aktivitetsgaranti och särskilt anställningsstöd. Vi kan
konstatera att när det gäller aktivitetsstöd visar rege-
ringens förenklingsförslag att detta inte är särskilt
välgrundat. De åtgärder som nu föreslås innebär till-
sammans i praktiken att antalet åtgärder kommer att
öka i stället för satt minska.
Det underlag som regeringen redovisar till sina
förslag beträffande de övergripande målen för ar-
betsmarknadspolitiken och Arbetsmarknadsverket är
knapphändigt. Vidare finns det anledning att rikta
kritik mot de bokföringsmässiga transaktioner som
regeringen genomför i syfte att klara utgiftstaken.
Problem med styrning, resultatuppföljning och
kontroll av medelsanvändningen inom Arbetsmark-
nadsverket samt behovet av att anpassa arbetsmark-
nadspolitiken till en modern arbetsmarknad talar för
att en översyn skyndsamt bör göras av Arbetsmark-
nadsverkets organisation och verksamhet. Också
arbetsförmedlingsnämnderna bör omfattas av en
sådan förutsättningslös översyn. Rådet för europeiska
socialfonden i Sverige bör vara en fristående myn-
dighet utanför Arbetsmarknadsverket.
Slutligen bör den offentliga arbetsförmedlingen i
ökad utsträckning konkurrensutsättas. Bättre möjlig-
het för privata förmedlingar att på lika villkor konkur-
rera med offentliga förmedlingar bör ge ökad effekti-
vitet.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservationerna 1, 3 och 5.