Fru talman! Bokstavskombinationer har präglat
svensk arbetsmarknadspolitik under 1990-talet. Det
har varit åtgärder med syfte att pressa ned den öppna
arbetslösheten - samtliga tänkta som tillfälliga lös-
ningar i väntan på att arbetsmarknaden skulle vända
och sysselsättningen öka.
Nu kan vi skriva ett nytt årtusende. Sedan några år
har konjunkturen vänt. Hjulen snurrar snabbare än på
länge, och näringslivets orderböcker är välfyllda. Allt
borde vara frid och fröjd. Men det finns grus i maski-
neriet. Det svenska näringslivet har problem med att
rekrytera kompetent personal - och detta trots att
drygt 310 000 personer, motsvarande nästan 8 % av
arbetskraften, är i någon form av arbetslöshet. Många
av dem finns i någon av de här bokstavskombinatio-
nerna.
Fru talman! Det är nu, under brinnande högkon-
junktur, som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
och den öppna arbetslösheten i princip borde vara
obefintliga om vi ska kunna klara en kommande låg-
konjunktur. I stället är drygt 400 000 människor färre
i sysselsättning jämfört med 1990. Det bildas stora
flaskhalsar på ett flertal yrkesområden.
Detta är allvarligt, och inte acceptabelt. Den
svenska arbetsmarknadspolitiken måste förändras för
att kunna möta framtidens krav och möjligheter.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till reser-
vationerna 1, 15 och 31. Jag står givetvis bakom
samtliga andra centerreservationer, men för att inte
förlänga voteringen nöjer jag mig med att yrka bifall
till de tre nämnda.
Centerpartiet föreslår i sin motion en förnyad ar-
betsmarknadspolitik som ska syfta till att ge männi-
skor de grundläggande förutsättningarna att möta
utmaningar på framtidens arbetsmarknad.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken måste de-
centraliseras. Det måste bli en bättre fördelning av de
ekonomiska resurserna, och en större satsning måste
göras på kvalificerad utbildning och kompetensut-
veckling. Övergångsarbetsmarknader måste inrättas
för att ge människor som gått långtidsarbetslösa möj-
lighet att få kontakt med arbetsgivare.
Sverige är landet annorlunda - annorlunda i den
meningen att förutsättningar och möjligheter är olika
beroende på var man befinner sig i landet. Just därför
är det oerhört viktigt att arbetsmarknadspolitiken blir
mer decentraliserad än vad fallet är i dag. En ökad
decentralisering gör det möjligt att samordna insat-
serna på regionalt och lokalt plan bättre än i dag.
Centerpartiet föreslår att det ska inrättas ett kontor
för arbetslösa i varje kommun med en personlig
handläggare för att effektiva individuella handlings-
planer ska kunna utformas. Den mänskliga kontakten
och närheten till de personliga handläggarna får inte
underskattas. Ny teknik kan utgöra ett komplement
till personlig kontakt, men kan inte ersätta denna fullt
ut. En ny organisationsform och ett nytt regelverk
som gör det möjligt att decentralisera arbetsmark-
nadspolitiken kan bidra till detta.
Kostnaden för arbetsmarknadspolitiken är i dag
utslagen över flera olika utgiftsområden. Detta leder
till ineffektivitet och orättvisor beroende på inom
vilket utgiftsområde man blir placerad. Genom att
samordna försörjningsstödet kan systemet bli effekti-
vare. En större flexibilitet kan uppnås genom att för-
sörjningsstödet följer personen och inte är avhängigt
om man deltar i vuxenutbildning, är arbetslös eller
deltar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Det ligger i allas intresse att människor kommer i
arbete. Intäkterna till staten ökar i takt med att skatte-
kraften stärks. Individernas köpkraft stärks, och före-
tagen får avsättning för sina produkter. Samtidigt
minskar vi samhällets kostnader för sjuk- och socia-
lersättning. En vinna-vinna-situation uppstår.
Det måste löna sig att arbeta. Den som aktivt del-
tar på arbetsmarknaden ska inte lida ekonomisk skada
av det. Passivitet ska inte löna sig, utan de ekonomis-
ka incitamenten ska vara så goda att de arbetslösa
stimuleras till att vara aktiva och ta arbeten även om
det medför krav på utbildning eller pendling. Ökade
resekostnader är en hämmande faktor för såväl ar-
betslösa som anställda. Det måste kompenseras ge-
nom höjda reseavdrag.
Fru talman! Ett nytt arbetsliv växer fram. De
livslånga anställningarna tillhör en svunnen tid.
Trygghet i arbetslivet handlar i framtiden om möjlig-
heten att möta de förändringar som kännetecknar det
nya arbetslivet.
Varje år försvinner ca 10 % av yrkena med lägst
krav på kvalifikationer, och ersätts av yrken med
högre krav. Samtidigt förnyas arbetskraften med 2 %.
Resterande del av förnyelsen måste således ske ge-
nom vidareutbildning av de människor som redan
befinner sig på arbetsmarknaden.
I framtiden är omsättningen på kompetens än
snabbare än i dag. För en civilingenjör eller en sjuk-
sköterska kan omsättningen av kompetens handla om
så korta perioder som fyra fem år. Sedan är kunska-
perna för gamla och måste förnyas eller kompletteras.
Det ligger i både arbetsgivarens och arbetstaga-
rens intresse att kompetensutveckling kommer till
stånd. Ett system med individuella kompetenskonton
bör därför införas. Systemet ska ge möjlighet för var
och en som så önskar att själv, alternativt tillsammans
med sin arbetsgivare, spara till sin kompetensutveck-
ling under skattemässigt gynnsamma former.
Människor måste ges grundläggande förutsätt-
ningar för att själva ta ansvar för sin kompetensut-
veckling och konkurrenskraft i arbetslivet. Det är
därför viktigt att åtgärderna inriktas på att ge alla en
bra utbildningsgrund att stå på - en grund som kan
utgöra starten för det livslånga lärandet.
Centerpartiet menar att en utbildningsgaranti ska
införas syftande till att ge alla, både arbetslösa och
förvärvsarbetande, möjlighet att komplettera en kort
tidigare utbildning upp till motsvarande gymnasieni-
vå. Detta ska sedan kunna byggas på med kvalifice-
rad yrkesutbildning eller högre studier.
Bland invandrargrupperna är arbetslösheten fyra
gånger högre än bland svenska medborgare - detta
trots att många av de här grupperna i sina hemländer
hade en lång utbildning och hög kompetensnivå i sina
arbeten. Många företagare upplever det som svårt att
översätta de här människornas kunskaper, både på
gymnasial och eftergymnasial nivå, till svenska för-
hållanden. I dag översätts och valideras denna kun-
skap inför exempelvis högskolestudier. Det bör vara
naturligt att detta sker även när det gäller den rena
yrkeskompetensen. På detta sätt blir det möjligt för de
här grupperna att snabbare komma in i det aktiva
yrkeslivet.
Möjligheten att översätta dessa gruppers kunskap
och yrkeskompetens bör finnas på centralt och regio-
nalt plan. Det svenska valideringssystemet bör även
förändras så att handläggningstiderna förkortas. Sve-
rige har i dag inte råd att undvara denna kompetens,
utan måste bättre ta till vara denna hittills lågt utnytt-
jade resurs. Framgångsrika företag inom t.ex. IT-
branschen har insett vikten av mångfald och anställer
därför människor med olika kulturell och språklig
bakgrund.
Fru talman! Övergångsarbetsmarknader bör in-
rättas för att underlätta för många av dem som i dag
befinner sig helt utanför den reguljära arbetsmarkna-
den, främst i den rundgång som består av varvade
perioder av åtgärder och öppen arbetslöshet. På dessa
arbetsmarknader är arbetskraften billigare genom
t.ex. återföring av arbetsgivaravgifter.
Övergångsarbetsmarknader kan och bör skapas i
regionala partnerskap mellan arbetsmarknadens myn-
digheter och arbetsgivare, såväl offentliga som pri-
vata. Grunden bör vara att människor ges möjlighet
att komma ut i arbetslivet, i kontakt med många olika
arbetsgivare, för att så småningom fastna hos någon.
Detta har man försökt och prövat på flera ställen, bl.a.
i Vaggeryds kommun i Jönköpings län. Där har man
lyckats med sådana här arbetsgivarkretsar, som man
kallar det där.
Sammantaget finns det mycket att göra för att
stärka människor på arbetsmarknaden i Sverige. Ty-
värr är regeringen senfärdig och saknar ofta kraft till
nytänkande. Vissa av de förslag som här har lagts
fram syftar rätt, men mycket mer behöver göras. Om
Sverige ska stå starkt inför nästa lågkonjunktur krävs
helt nya strukturer, och av det ser vi inte mycket från
regeringshåll.