Fru talman! I november kom regeringens skrivel-
se om utvecklingsprogram för de kommuner som
kommer att drabbas hårdast av den omfattande bant-
ning av försvaret, med nedläggning av regementen,
som riksdagen beslutade om för några timmar sedan.
Regeringen har under en lång tid visat en tydlig
oförmåga att lösa Försvarsmaktens ekonomiska pro-
blem. Kristdemokraterna står inte bakom Socialde-
mokraternas och Centerns försvarsuppgörelse.
Därför är det inte meningsfullt för oss att gå in i
detaljerna i det förslag till omställningsprogram som
redovisas i denna skrivelse. Jag kommer därför att
begränsa mina kommentarer till några av de principi-
ella frågor som skrivelsen väcker.
Regeringen vill egentligen få fria händer. Man vill
få fria händer att bl.a. utlokalisera statlig verksamhet,
att omdisponera redan inplanerade infrastrukturanslag
och att styra om statliga resurser från andra regioner
för att klara nationell medfinansiering till EG:s
strukturfondsmedel.
Vi kristdemokrater anser att det är riksdagen som
har att fatta beslut om utlokalisering av verksamheter.
Ett enat utskott påminner ju i betänkandet om att
riksdagen tidigare har lagt fast att frågor om lokalise-
ring av statlig verksamhet som är "av större vikt eller
på annat sätt av principiell betydelse" ska beslutas av
riksdagen.
I detta sammanhang vill jag också påminna om att
vid bildandet av Överstyrelsen för civil beredskap,
ÖCB, lade försvarsutskottet fast att ÖCB skulle loka-
liseras till Stockholm. Detta beslut har också senare
bekräftats av riksdagen flera gånger. En eventuell
utlokalisering av ÖCB kan därför rimligen inte ske
utan en proposition och ett nytt beslut i riksdagen.
Fru talman! En flyttning av 1 280 statliga arbets-
tillfällen är en fråga av större vikt, menar vi. Det
innebär att mångdubbelt fler personer blir berörda.
Jag tänker naturligtvis på de anställdas familjer. De
som flyttar har ofta en familj som också måste flytta.
Maken eller makan måste få ett bra jobb inom sitt
kompetensområde på den nya orten. Barnen måste
komma in i en ny skola och i ishockeylaget eller vad
de hittills har ägnat sig åt på fritiden tillsammans med
sina nuvarande kamrater. Det är en mycket stor på-
frestning för de berörda och deras anhöriga.
Det har också visat sig att för att få till stånd 1 280
arbetstillfällen ute i landet kan utlokaliseringsbeslutet
behöva omfatta bortåt 2 000 arbetstillfällen i Stock-
holm, eftersom en utlokalisering ofta innebär rationa-
liseringsmöjligheter. Det är naturligtvis också en
mycket stor påfrestning för dem som redan nu fruktar
att de ska bli obehövliga i samband med flytten.
Fru talman! Regeringens hantering av utlokalise-
ringsfrågan har skapat mycket stor oro och många
rykten. Ovissheten är mycket värre att leva med än ett
negativt besked. Att som anställd under lång tid gå
omkring och inte veta innebär faktiskt en stor psykisk
påfrestning. Regeringens upplägg, med en tidsutdräkt
på ett par år innan all utflyttning blir beslutad, är
mycket olycklig. Det vill jag mena är en synnerligen
dålig personalpolitik. Det är faktiskt någonting som
nästan kan liknas vid misshandel.
Om ett privat företag skulle behandla sina anställ-
da på det viset är jag övertygad om att regeringens
ledamöter och många socialdemokrater snabbt skulle
ta till brösttoner, framföra mycket stark kritik och
föreslå åtgärder mot det företaget. Men när staten är
arbetsgivare behöver man tydligen inte ta hänsyn till
att personalen mår dåligt i sin ovisshet.
Att flytta på så många människor innebär också
stora kostnader. Det finns olika sätt att räkna, men
kostnaden per arbetstillfälle som utlokaliserats till
Söderhamn ligger uppskattningsvis på ca 400 000 kr.
1 280 * 400 000 är mer än en halv miljard. Till detta
kommer de statliga miljoner som måste till för att
locka fram mer än 1 000 privata arbetstillfällen på
dessa orter. Det är således också en stor budgetfråga
som bör beslutas av riksdagen, även om det enligt
skrivelsen inte innebär några nya pengar utan en
omfördelning av befintliga medel. Fru talman! Det är
riksdagen som beslutar om budget, anslagstilldelning
och anslagsanvändning. Om omdisponeringar eller
ytterligare resurser behövs måste detta underställas
riksdagen.
I skrivelsen föreslås tidigareläggningar av in-
frastrukturinvesteringar. Eftersom inga nya pengar
skjuts till innebär det rimligtvis att andra angelägna
projekt på andra håll i landet måste senareläggas.
Regeringen bör därför inför riksdagsbeslut tydligt
redovisa de konsekvenser som uppstår genom den
omprioritering i infrastrukturplanerna som regeringen
tydligen har för avsikt att göra. Vad innebär det t.ex.
för miljö, trafiksäkerhet och framkomlighet där pro-
jekt skjuts på framtiden?
De omprioriteringar av regionala medel som rege-
ringen föreslår ska nyttjas för att komma i åtnjutande
av EG:s strukturfonder. Det innebär att medlen till
andra regioner minskas i motsvarande del. Kristde-
mokraterna anser att regeringen även på detta område
bör ge en redovisning av de regionala konsekvenser-
na av denna omfördelning inför ett riksdagsbeslut.
Fru talman! Vi i Kristdemokraterna står självfallet
bakom samtliga våra reservationer, men jag begränsar
mig här till att yrka bifall till reservation 3.