Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation nr 1 i detta betänkande, Behov av åtgärder i
allmänhet.
I svallvågorna efter regeringens och Centerns be-
slutsamma nedrustning av det svenska försvaret följer
nu operation "mildra effekterna" eller "försök till att
sopa igen spåren av nedrustningsraseriet". Denna
"mildra effekterna"-taktik från regeringen för de orter
runtom i landet som drabbas av förbandsdöden kallas
för omställningsprogram. Omställningsprogrammet
består i huvudsak av gammal god lokaliseringspolitik.
Först och främst måste betonas den säkerhetspoli-
tiska risk vårt land kommer att utsättas för när nu
riksdagen har röstat för regeringens försvarsuppgörel-
se med Centern och övriga stödpartier. Den halvering
av svenska försvaret som regeringen nu genomför
saknar enligt vår uppfattning säkerhetspolitisk grund.
Vi moderater motsätter oss nedrustningsförslaget,
som vi menar går i otakt med den osäkerhet som har
utvecklats i vår omvärld, bl.a. Tjetjenienregionen.
Den säkerhetspolitiska analys som regeringen gör
av omvärldsläget leder till den största nedrustningen
av svenskt försvar i modern tid. Vi moderater gör en
annan analys av omvärldsläget, vilket leder till en
annan syn på försvarsbeslutet. Med en moderat för-
svarspolitik hade grundorganisationen i det svenska
försvaret sett annorlunda ut. I konsekvens av detta är
det inte meningsfullt att anlägga mer detaljerade
synpunkter på regeringens omställningsprogram. Det
moderata ställningstagandet till omställningspro-
grammet blir då av mer principiell karaktär.
Fru talman! För att kompensera för dessa jobb-
förluster när försvaret slår igen sina portar på många
ställen runtom i landet försöker nu regeringen mildra
jobbeffekterna av sitt försvarsbeslut. Det är tänkt att
ske genom omställningsprogrammet. Detta sker i
huvudsak genom att flytta statlig verksamhet från en
ort till en annan ort. Vidare kommer de regionalpoli-
tiska medlen att prioriteras för dessa förbandsorter.
Den flyttkarusell av statliga myndigheter som nu
kommer att starta kommer naturligt att leda till bety-
dande konsekvenser för anställda vid myndigheter,
avnämare och, som alltid i slutändan, skattebetalarna.
Blir det NUTEK, blir det ÖCB eller vilka myndighe-
ter blir det som måste bryta upp?
Det är ett pedagogiskt problem för regeringen att
förklara hur det går till att bevara kompetens och
kundrelationer för ett statligt verk när plötsligt ett
politiskt beslut fattas om en ny lokaliseringsort. Orsa-
ken till flytten är inte någon förändring i myndighets-
struktur eller nyttjandegrad. Flytten blir regeringens
medel att täppa till hålet som förorsakades av det
egna försvarsbeslutet. Funktion, efterfrågan, kompe-
tens, servicefunktion och myndighetsuppgift har här
underordnad betydelse. Det gäller att se till att försö-
ka ersätta en statlig arbetsplats med en annan. Kom-
petens inom myndigheten och förmåga att ge god
service till våra medborgare får då i regeringens egen
analys en helt underordnad betydelse.
Men för den som blir arbetslös i Sollefteå, Kiruna
eller Ängelholm på grund av försvarsbeslutet borde
rimligtvis det bästa alternativet vara att ingen flyttar
med när verket eller myndigheten flyttar. Jag kan
alltså som arbetslös officer söka den lediga tjänst som
då uppstår. Det borde vara logiken, men det innebär
också att servicenivån och kompetensen hos den
aktuella myndigheten försämras.
Om det nu skulle visa sig att all personal flyttar
med till den nya orten innebär det att både den som
har jobb på den aktuella myndigheten måste flytta,
men också den som mister sitt militära jobb måste
flytta. Flyttfirmorna jublar, men det var väl inte
flyttjobb som omställningsprogrammet skulle skapa. I
själva verket blir den här flyttkarusellen inte ens ett
nollsummespel. Kostnader, försämrade servicefunk-
tioner och jobbiga situationer för alla anställda som
kommer att drabbas försämrar regeringens kalkyl
betydligt.
I den andra delen av omställningsprogrammet lo-
vas 1 000 privata jobb till de drabbade orterna. Här
inställer sig frågan, om nu regeringen kan lova 1 000
privata jobb till olika delar: Varför får inte andra orter
med regionala problem också möjligheten till dessa
privata jobb? Stora delar av Sverige, och i synnerhet
skogslän, formligen skriker efter jobb och i synnerhet
privata jobb. Marknadsförsörjningen är som bekant
rekordlåg i dessa delar av Sverige.
Vilhelmina, Sveg, Arjeplog, Ånge och många
andra orter har inga förband, och de kommer därför
att gömmas undan i det här regionalpolitiska jobblot-
teriet. Dessa orter trängs medvetet undan från rege-
ringens sida för att drabbade förbandsorter ska få
förtur till sysselsättningsbidragen, strukturfonderna
och andra regionala politiska medel. Arbetstillfällen
som normalt alla orter inom det regionalpolitiska
stödområdet kan konkurrera om blir nu öronmärkta
för drabbade förbandsorter.
Det innebär att tillväxtavtal och stolta proklama-
tioner om hur viktig regionalpolitiken är kastas över-
bord. Svaga regioner, men som inte drabbats av för-
bandsnedläggningar, får därmed mindre regionalpoli-
tiska medel än man annars normalt skulle ha haft. Det
måste rimligtvis leda till att ingångna tillväxtavtal
knappast kan hålla. Det leder också till slutsatsen att
regeringens nuvarande eventuella strategi för regional
tillväxt överges. Regionalpolitiken har därmed för-
vandlats till en ad hoc-inrättning, en in blanko-check
för regeringen att användas när regeringen tycker att
det är befogat. Ingångna tillväxtavtal väger lättare för
regeringen än dess eget behov av att täppa till hålen
för dess eget försvarsbeslut.
Fru talman! Vi moderater har haft en huvudin-
vändning mot omställningsprogrammet utöver de rent
principiella resonemangen, nämligen att frågor om
lokalisering av statlig verksamhet som är av större
vikt bör underställas riksdagen. Det var i ursprungs-
förslaget inte regeringens avsikt att låta riksdagen
avgöra dessa lokalieringsärenden. Men insikten om
riktigheten i denna princip blev efter viss långbänk
utskottets förslag. Vi moderater tycker att det är bra
att även utskottets socialdemokratiska ledamöter
vågade gå emot sin egen regering och ansluta sig till
en, enligt vår mening, viktig och rimlig princip för
lokaliseringsärenden.
Vidare tycker vi att det vore välgörande om majo-
ritetens representant K G Abramsson kunde uttala en
tydlighet i att Överstyrelsen för civil beredskap,
ÖCB, inte kommer att bli föremål för utlokalisering.