Fru talman! Enligt justitieministern säger Vänsterpartiet nej till relevanta verktyg i polisarbetet. Förutom att det inte är sant är ordet "relevant" ett politiskt kraftuttryck som oftast går vilse i sin subjektivitet. Ur ett vänsterperspektiv är det lika sant att säga att en värdesäkring av statsbidragen till kommunerna kanske är den bästa brottsförebyggande åtgärden.
Jag vill dock återkomma till det som kanske allra mest påverkar effektiviteten hos polisväsendet, nämligen den enskilda polisens möjligheter att göra ett bra jobb och faktorer som innebär det motsatta. Alla som jobbar, oavsett bransch, vet att trivsel, god stämning, bra arbetsscheman och väl fungerande ledare är oslagbara kvalitetsfaktorer. Där tror jag att polisen har en hemläxa att göra.
Det pågår ett omfattande utvecklingsarbete inom polisen, säger justitieministern. Vad säger då den enskilda polisen? Vad säger poliser som vi träffar i vardagen, vi som jobbar politiskt, i kommunpolitik, i polisstyrelser och här i riksdagen? Poliser som jag har talat med säger att det är chefstrångt, det är byråkratiskt och det är ineffektivt. Detta kommer alltså direkt från golvet, som man brukar uttrycka det.
De påpekar vikten av god lokalkännedom, där mindre enheter knutna till lokalsamhället har stora fördelar. Jag pratade med en pensionerad polis, vi kan kalla honom Börje, i förberedelsearbetet för den här debatten i går. Han sade så här: När de små polisstationerna försvann försvann också berättelserna om bygden. När berättelserna om bygden försvinner upphör personkännedomen i flera generationsled. Den brottsbekämpning som de civilanställda inom polisen gjorde förr är borta i stora delar. Då hjälper inte blåljus och snabba utryckningar.
Dessutom är det så att glesbygds- och landsbygdspolisen känner sig frustrerade över att kompetensutveckling och löneutveckling främst sker i storstadsområdena. Vissa poliser i glesbygd och landsbygd känner sig som kvartspoliser, de som i bästa fall när lite grövre brottslighet förekommer får hålla ställningarna tills den "riktiga" polisen dyker upp.
Jag tror att det är farligt om ordningsmakten riskerar att få en så kallad Kling och Klang-stämpel i vissa delar av landet. Jag anklagar naturligtvis inte den enskilda polismannen eller -kvinnan utan jag är bekymrad över den gällande ordningen. Hur många av dagens 9 000 poliser i yttre tjänst kan och får till exempel ingripa vid ett beväpnat bankrån eller annan grövre brottslighet där vapen är inblandade?
Den så kallade ineffektiviteten har säkert flera förklaringar. En anledning är, precis som man säger från Miljöpartiets sida, att det offentliga Sverige inte håller ihop. Brister inom socialtjänsten, psykiatrin, skolan etcetera gör att alltför mycket polisarbete blir och är akuta åtgärder i vardagen och att det preventiva arbetet åsidosätts eller kommer i skymundan.