Fru talman! Den här regeringens enda medicin mot brottsligheten har varit hårdare tag, fler poliser, högre straff och mer användning av hemliga tvångsmedel. Efter att ha testat den medicinen i över fem år nu kan vi konstatera att den inte har varit ett botemedel. Fler brott klaras inte upp, trots historiska satsningar på polisen. Polisorganisationens ineffektivitet behöver tas på allvar, och uppklaringsgraden behöver öka. Dessutom behövs ett helhetstänk för att motverka brottslighet. Polisen behöver förutsättningar för att kunna lösa brott här och nu, och samhället måste motverka kriminalitetens grogrunder. Därför är den här debatten viktig och välkommen, och vi behöver diskutera frågan mer.
Polisen kan gör mycket när det gäller att förebygga brottslighet. Den kan visa på en närvaro och ha en aktiv dialog med lokalsamhället. Men det finns en gräns för hur mycket polisen kan göra. Polisen kan inte skapa jobb åt unga arbetslösa, polisen kan inte heller ge dem högskolebehörighet eller gymnasieexamen, och polisen kan inte skapa framtidstro.
Lika viktigt som det är att se till att polisen har de resurser som behövs här och nu, lika viktigt är det att motverka kriminalitet i framtiden genom att sjösätta brottsförebyggande arbete som handlar om att leverera jobb, utbildning och framtidstro.
Dessutom måste vi fråga oss vilken sorts säkerhet vi vill ha i samhället. Vill vi ha ett samhälle där övervakning och rädsla för repressalier är det som hindrar människor från att begå brott? Eller vill vi ha ett samhälle där tilliten till varandra och vårt gemensamma och tilltron till framtiden bygger vårt samhälle säkert?