Fru talman! Låt mig inledningsvis få instämma i den hyllningskör som vi nu har hört vad gäller svensk polis och många enskilda polisers fantastiska insatser för trygghet och brottsbekämpning. När man debatterar dessa frågor är det lätt att det blir väldigt mycket kritik och gnäll. Men det betyder inte att man riktar den kritiken mot de enskilda poliserna utan kanske i första hand företrädesvis mot de sju partier som har styrt svensk polis under väldigt många år.
Jag ställde för någon vecka sedan en fråga till statsministern i det här ämnet. Han sade i sin regeringsförklaring direkt efter valet 2010 att man under den gångna mandatperioden "gjort den största satsningen på det svenska rättsväsendet i modern tid. I dag finns det 20 000 poliser som arbetar synligt och i människors vardag för att öka tryggheten".
Jag sade då att detta är en rejäl skönmålning och till och med en lögn. Det är visserligen alldeles riktigt att det under de senaste åren har gjorts väldigt stora satsningar i rättsväsendet och då inte minst vad gäller polisen. Men att det finns 20 000 poliser som arbetar synligt i människors vardag är inte riktigt, långt därifrån.
Det finns forskning som visar att en genomsnittlig polismans vardag fördelas ungefär så här. Det är 35 procent pappersarbete, 35 procent att åka polisbil, 25 procent diverse, 5 procent brottsplatsutredning och 1 procent fotpatrullering.
Mer än två tredjedelar av sin vardag tillbringar polisen antingen på en polisstation eller i en polisbil. Bara 1 ynka procent av tiden ägnar man åt att vara ute i verkligheten och skapa trygghet på gator och torg.
Man kan titta på vad vi har fått för de senaste tio årens 12 extra miljarder till rättsväsendet. Det handlar om nya poliser, företrädesvis papperspoliser som slukas av byråkrati, och en lägre andel uppklarade brott. Det är till exempel bara 2 ½ procent av alla stölder som klaras upp.
Jag sade tidigare att bara vid fyra av fem anmälda brott har man lyckats hitta en gärningsman över huvud taget. Tiden från att en polisanmälan registreras till att den avslutas har bara minskats med en enda dag i snitt. Vi ser också ett utbrett missnöje bland poliserna till följd av underbemanning. Det är, fru talman, i princip 12 miljarder i papperskorgen.
Vi hörde för ett par månader sedan rikspolischefen uttrycka sin oro för att polisens samhällsuppdrag har blivit alldeles för brett och att det flyttar fokus från kärnverksamheten att bekämpa brott och skapa trygghet.
Det handlar om administrativa uppgifter som lika bra eller bättre skulle kunna lösas av civilanställda eller av helt andra myndigheter som att utfärda pass, svara i telefon, inspektion av farliga istappar, hantera hittegods, omhänderta vanvårdade djur, bevilja tillstånd för olika saker, till exempel fyrverkerier eller cirkustält, med mera.
Från min hemkommun Sölvesborg finns ett ganska lovvärt och färskt initiativ där kommunen hjälper till att avlasta polisen med till exempel hittegodshantering. Det är någonting som många kommuner skulle kunna ta efter.
Jag påstår inte att det på något sätt är någon långsiktig, generell lösning. Men det är ett exempel på hur andra myndigheter kan gå in och avlasta polisen så att polisen kan ägna sina begränsade resurser åt kärnverksamheten
Det pågår nu, som har nämnts här i debatten, ett välbehövligt arbete med att omorganisera polisen i syfte att effektivisera. Men det är någonting som kommer att ta tid. Vi behöver också lösningar på kort sikt.
Det håller inte att som regeringen stoppa huvudet i sanden och peka på vad man har skrivit i regleringsbrev till Rikspolisstyrelsen. Vem som helst som ser detta kan se att det som står på papperet inte stämmer överens med hur det är i verkligheten.
Jag läste justitieministerns svar på en skriftlig fråga i riksdagen som handlade om fördelningen av tillskottet av nya poliser. Där blev undfallenheten extra tydlig.
Jag ska citera väldigt kort: "Det är Rikspolisstyrelsen som beslutar hur resurserna ska fördelas mellan polismyndigheterna för att de på bästa sätt ska kunna svara upp emot de behov som finns. Jag förutsätter att resurserna fördelas och används så att polisen även fortsättningsvis kommer att vara synlig och tillgänglig i hela landet och att polismyndigheterna ges förutsättningar att förbättra sina verksamheter och därmed även resultaten."
Fru talman! Detta är ett synsätt som inte håller. Jag menar att det är snudd på nonchalant när man skjuter ifrån sig ansvaret på det sätt som justitieministern i det här fallet gör.
Det håller heller inte att begrava problematiken i ett utredningsuppdrag till Brottsförebyggande rådet. Det var en utredning som kom alldeles för sent. Slutrapporten blev klar först efter valet, och dessutom känns utredningsdirektiven fel.
Fru talman! Vi har i vårt förslag till vårbudget med förslag att till dess att omorganiseringen av polisen är genomförd ska det skjutas till en öronmärkt penningpott till polisen avsedd just för de åtgärder som kan öka polisens synlighet på gator och torg.
Om det handlar om att skaffa sig ny teknisk utrustning eller att anställa fler civilanställda är upp till polisen. Men det behövs mer resurser även om det inte löser allting. Jag stannar där och återkommer om en liten stund.
I detta anförande instämde Tony Wiklander (SD).