Fru talman! Vi har begärt den här debatten med anledning av den senaste tidens uppmärksamhet kring polisens prestationer, arbetsmetoder och inte minst organisation. Såväl Riksrevisionen som stora medier, till exempel Sveriges Television, Aftonbladet med flera, har granskat polisen och det övriga rättsväsendet under den senaste tiden. Kritiken har varit bred och omfattande. Det handlar om dålig styrning, ineffektivitet, bristande likvärdighet, felaktiga prioriteringar och närmast katastrofala resultat.
Om man ska sammanfatta den här problematiken handlar det om att varken polisen eller det övriga rättsväsendet har blivit märkbart bättre trots kraftigt ökade resurser under de senaste åren.
Det mest talande exemplet är kanske att vi under de senaste åren har fått nästan 3 000 fler poliser, men fortfarande är det så att man bara lyckas knyta en misstänkt till gärningen i vart femte brott.
De problem som fanns inom polisen i början av 2000-talet har bestått. Forskare, fackförbund och utomstående har varnat för att polisen i dag arbetar alltför mycket med tidsödande byråkrati i stället för att ägna sig åt kärnverksamheterna som handlar om att bekämpa brottslighet och skapa trygghet i samhället. Det här är allvarligt, fru talman, och det är särskilt allvarligt i en tid när många människor i vårt land upplever en otrygghetskänsla i det offentliga rummet.
Lämpligt nog startar Sverigedemokraterna just i dag en kampanj på det här området. Den kampanjen går under devisen Inga fler papperspoliser. Vi vill sätta fokus på vikten av en synligt arbetande polis som arbetar över hela landet för att skapa trygghet på gator och torg.
Fru talman! Jag hoppas på en konstruktiv och givande debatt i detta mycket viktiga ämne.
I detta anförande instämde Tony Wiklander (SD).