Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att kommentera det som justitieministern tidigare sade, nämligen att vi inte ser fler poliser som hela lösningen. Så är det. Däremot förstår vi såklart att antalet poliser påverkar möjligheten att klara upp brott, men det kan aldrig ses som hela lösningen.
Jag tror att det är en ganska naiv inställning att tro att fler poliser är lösningen på allt. Man måste tänka större och längre än så. Man måste se hur samhället påverkar polisens arbete och hur sociala problem påverkar polisens arbete. Om polisorganisationen fungerar dåligt kommer det också att påverka polisens möjligheter att klara upp brott. Att enbart arbeta för att öka antalet poliser kan alltså aldrig vara hela lösningen. Det är också det som vi har fått bevis på nu när polisens arbete inte blir bättre trots att vi har ökat antalet poliser drastiskt de senaste fem åren.
Sverige är i dag ett relativt säkert land. Kriminaliteten ökar inte nämnvärt, utan tryggheten ökar, som justitieministern tidigare tog upp. Trots det finns det stora problem i samhället och stor otrygghet. Bland annat handlar det om en upplevd otrygghet, och det är inte alltid samma sak som faktisk säkerhet.
Trygghet handlar också om en tilltro till samhället och att samhället finns där för en. Många känner i dag en bristande tilltro till samhället och en rädsla för omgivningen. Paradoxalt nog är det ofta de som det är minst troligt att de utsätts för brott som är mest rädda för att bli utsatta.
För att öka människors tilltro till det gemensamma och människors framtidstro krävs tydliga politiska idéer om vilket samhälle vi vill ha och hur vi ska ta oss dit.
För mig är det uppenbart att det krävs något annat än fler poliser och utredare inom polisorganisationen för att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Det effektivaste och smartaste sättet att bekämpa brott är att bekämpa orsakerna till att de begås, att helt enkelt förhindra att brott begås över huvud taget.
För att klara det behöver samhället förhindra att hopplöshet breder ut sig bland ungdomar så att de helt saknar framtidshopp och en tro på en egen framgång.
Visst finns det brott som är svåra och som nog tyvärr alltid kommer att begås. Vad samhället kan se till är att risken att upptäckas är hög, att polisen har smarta metoder för att klara av brotten och att vittnen och målsägande törs anmäla och vågar berätta sin historia.
Det långsiktigt effektiva arbetet för att minska brottsligheten i Sverige handlar alltså om att utrota barnfattigdomen, att se till att ungdomar tidigt får ett eget arbete, att minska diskriminering och segregation och att se till att det är lätt att få en egen bostad för den som ska flytta hemifrån och för den som ska byta bostadsort.
För att polisen ska klara av att förebygga brott och utreda brott bättre krävs fler åtgärder än så. Det behövs både små och stora åtgärder. Polisutbildningen behöver bli en högskoleutbildning så att poliser får samma vetenskapliga grundkunskaper som andra inom rättsväsendet.
Precis som sjuksköterskor eller lärare har akademiska utbildningar med praktiska inslag ska polisen också ha det. Det behövs kompetensutvecklingsinsatser med karriärvägar för poliser, så att det inte anses vara finare att sitta vid skrivbordet än att vara ute på fältet.
Det behöver utvecklas smarta och effektiva metoder för polisiärt arbete, något som i stort saknas i dag men som är väl utbyggt i många andra länder. Polisiärt arbete måste bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet.