Fru talman! Det är inget litet ämne vi diskuterar i dag: Varför får vi inte ut mer av svensk polis? Jag uttrycker det dock hellre som: Hur kan vi få ut ännu mer av den svenska polisen?
Jag tycker att det passar att först och främst understryka att det är vi här inne som stiftar lagarna och som ytterst ansvarar för polisens organisation. Det är också vi som ytterst tillsätter resurserna, ingen annan. Det är våra partier som sitter i polisstyrelser runt om i vårt land. Det är också våra partier som företräder politiken rätt in i Rikspolisstyrelsen.
Jag gillar Morgan Johanssons anklang. Jag möter också väldigt många dedikerade poliser, människor som gör fantastiska insatser för att öka tryggheten och minska brottsligheten, poliser som de facto räddar livet på andra människor; det sker dagligen. Jag är i alla fall väldigt tacksam över att de har valt att göra detta i medborgarnas tjänst och på vårt uppdrag.
Trots detta ser Folkpartiet liberalerna stora reformbehov i polisen. Med de drygt 25 000 årsarbetskrafter som finns i vår svenska polis måste vi kunna få ut mer. Men då krävs som sagt reformer som är strukturerade och fokuserade.
Först ska man dock blicka ut över andra delar av världen. Vi är här lätt kritiska till att vi inte har fått ut mer av de gigantiska satsningarna, eller hur Maria Ferm vill uttrycka det, på svensk polis och svenskt rättsväsen. Men vi ser hur det ser ut i USA, dit många har rest och många fortfarande reser, med enorma neddragningar på polisen. Vi såg också hur det var i London i går. Åren efter New Labour har lämnat en bitter eftersmak med enorma neddragningar på polisen och stora demonstrationer av poliser mot den enorma osäkerhet som skapas i hela landet när man skär ned på polisen. Vi går en annan väg i Sverige, och det tycker jag att vi ska vara glada för.
Det har hänt en hel del på senare år. Jag tycker att vi har tagit steg i rätt riktning när det gäller grov organiserad brottslighet. Det handlar dels om verktygen, dels om organisationen. Här finns det förslag, inte minst i polisutredningen, om hur vi ska gå ännu längre. Man har specialteam på allt fler ställen. Man har fått flera lokala poliskontor. Efter den våg av polisstationsnedläggningar som vi upplevde i Sverige har vi nu återupprättat lokalt polisarbete i dess bästa form, nära medborgarna. Detta får vi i mångt och mycket beskriva som en viktig framgångshistoria. Det är helt enkelt en resa mot ökad anständighet, vill jag påstå. En liberal rättsstat måste vara rimligt rustad. Det gäller som sagt inte minst polisen.
Jag tycker att man ska lyfta fram att uppklaringsandelen har ökat sedan 2005 och att andelen misstänkta gärningsmän också har ökat. Men det är klart att det är mycket svårare att fälla folk än att misstänka folk. Det kräver som sagt enorma utredningsresurser. Som vi vet är vårt rättssystem uppbyggt på att man hellre ska fria än fälla.
Sammansättningen av polisen och numerären är ett fokusområde. Jag tror att vi nu måste fokusera på att få in fler experter i polisen. Det är Folkpartiets besked. Vi har många duktiga polisutbildade och civilanställda som sköter viktiga och avgörande administrativa uppgifter för en effektiv polis. Men det krävs också fler experter, inte minst för att kunna jobba med analys, tunga utredningar och särskilda brottstyper. Det kan gälla ekonomisk brottslighet eller grov brottslighet i övrigt. Detta måste vi fokusera på.
Organisation är också helt avgörande. Man kan ha hur många poliser som helst, men är de helt orimligt organiserade leder det ingenstans. Utredningen
En sammanhållen svensk polis
är ganska bedrövlig läsning om man ser på bilden av hur det fungerar i dag. Det är ett under, kan man säga, att så mycket polisarbete görs. Det måste bero på alla dessa dedikerade medarbetare. Att ha 21 myndigheter som har i uppdrag att göra samma sak leder till enorma overheadkostnader som slängs bort i stället för att man får poliser ute på gatan. Det leder till extrema svårigheter att samarbeta när dessa myndigheter har fullständigt självbestämmande. De måste naturligtvis följa svensk lag, men i övrigt är de helt inriktade på att i stort sett göra vad de vill. Detta finns det förslag på att strama upp, och det är viktigt.
Jag ska i mina kommande inlägg återkomma till frågan om utbildning och ledarskap. Men det finns också annat som spelar roll, som tidigare påpekats. Omvärlden påverkar polisen. Det gäller det sociala klimatet, utbildningsnivån och demografin. Hur samverkar polisen med andra myndigheter? Det är bara att se på hur samverkan är med socialtjänsten. Fast vi har pratat om det här i tio år är det fortfarande så att socialtjänsten inte får lämna ut uppgifter till polisen om ungdomar som är på väg in i kanske mycket kriminella gäng för evig förstörelse för sig själva och många andra. Här finns det reformbehov vad gäller samverkan.
Hur fungerar rättskedjan i övrigt? Om poliserna måste ägna sig åt att åka skytteltrafik med gripna till olika häkten för att det inte finns några platser att stoppa in dem på är det brister i kriminalvården som påverkar polisen negativt. Är det köer till våra domstolar är också det en utmaning. Då kallnar fallen, och oskyldiga kanske döms medan skyldiga inte döms.
Som sagt vill jag återkomma till några centrala frågor. Men kom ihåg att vara stolta över det arbete som många enskilda poliser gör varje dag!