Fru talman! Polisens verksamhet har, är, och kommer säkert även i framtiden att vara ett ämne för tyckande och diskussion. En bidragande orsak är att så kallade vardagsbrott, som är en stor del av den totala brottsligheten och som drabbar vanligt folk bara i undantagsfall, klaras upp.
Men ibland kan det vara på sin plats att påminna om att polisen bara är en del i ett strävande mot ett tryggt samhälle och laglydighet. Jag menar att till exempel en fritidsgård kan vara en viktig del av ett brottsbekämpande. Jag menar också att det i samhällets och medborgarnas intresse är oerhört viktigt att förtroendet för polisen är obestridligt. Så ser det som bekant inte riktigt ut i dag. Onekligen är det fler poliser som har anställts under de senaste åren. Men jag delar inte Folkpartiets bild av att regeringen genom nyrekrytering har återställt ordningen i landsbygd och glesbygd. Det är viktigt att närvarograden ligger på en nivå så att förväntad samhällsservice och polisen som trygghetsfaktor kan uppnås oavsett i vilken del av landet vi befinner oss i.
Jag kan ta min hemkommun Borlänge som ett dåligt eller ett lysande exempel på det jag säger. Borlänge är en kommun med ungefär 50 000 invånare. Där har man talat om att lägga ned polisstationen, naturligtvis med protester som följd. Det visar på flera saker. Borlängeborna, samhällsmedborgarna, vill att polisen ska vara närvarande. Man har stora förväntningar på polisen, och man vill att statens så kallade förlängda arm ska finnas till hands. Jag tror inte att det är möjligt att spara på polis i landsbygd och glesbygd i den takt som man har gjort tidigare. Där behövs en rejäl återställning. Sådana här initiativ och propåer ödelägger naturligtvis en del av förtroendet för den lokala polisledningen. Statens ordningsmakt får som sagt inte överge mindre städer, landsbygd och glesbygd och ersätta närvaron med ett telefonnummer. Det håller inte.
Fru talman! Den kanske viktigaste beståndsdelen i det kvalitativa arbetet är ändå den enskilde polisens utbildning, trivsel, yrkesstolthet och förutsättningar att göra ett bra jobb. Det är slutligen det som avgör och garanterar professionaliteten oavsett ärendets art eller organisationens utseende.
Polisorganisationskommitténs betänkande är som sagt nu ute på remiss. Det är sannolikt så att vi inom en relativt snar framtid får se en ny organisation på plats. Förhoppningar på större effektivitet och resursutnyttjande skapas därför ånyo. Lyckligtvis innehåller betänkandet en mängd lösningar som många partier, bland annat Vänsterpartiet, tidigare har föreslagit eller efterlyst. Vi tror att det är bra med en sammanhållen polismyndighet.
Nu när polismyndigheten - om förslaget går igenom - delas in i ett antal regioner hoppas jag att det innebär att vi också får en bättre resursfördelning över landet. I dag missgynnas exempelvis län som Gävleborg och Dalarna, och storstadsområdena gynnas kraftigt. Detta sneda resursförhållande finns tydligt beskrivet i ett pm från riksdagens utredningstjänst som gavs ut i januari.
Det som känns mindre lyckligt är att det fortfarande ses som ett alternativ att polisen även fortsättningsvis ska utreda brott som deras kolleger har gjort. Ordningen borde vara att den typen av brott ska utredas av en fristående myndighet. Därför är det positivt att regeringen har gett ett tilläggsdirektiv i den riktningen. Jag tror inte att frågan egentligen är en fråga om praktisk rättshantering utan snarare ett led i att stärka polisens trovärdighet gentemot allmänheten. Regionalt och lokalt utvecklingsarbete, spetskompetens och ansvarstagande är viktiga byggstenar om förtroendet för den lokala polisen ska kunna upprätthållas eller återställas även i landsbygd och glesbygd.
Man ska ha specialpoliser när det gäller ekonomisk brottslighet, it-relaterad brottslighet, hatbrott, miljöbrott och brottslighet mot husdjur eller tamboskap. Det är mycket positivt att det nu finns djurpoliser i vissa polisdistrikt. Denna brottslighet är också knuten till mycket annan brottslighet. Även när det gäller jaktbrott är det viktigt att man har lokal kännedom och möjlighet att beivra dessa brott etcetera.
Den uttalade närpolisambitionen måste bli någonting mer än en papperstiger för att kunna effektivisera polisarbetet. Den kontinuerliga kontakten mellan polisväsendet och medborgarna är också viktig för att förtroendet ska få chansen att växa. Det är inte genom kameror eller outsourcad ordningspolisverksamhet som vi slår vakt om demokrati och rättsväsen. Polisen ska vara tillgänglig. Den ska vara på plats när det behövs.