Fru talman! Sverige är ett land som har goda förutsättningar att med ett effektivt rättsväsen kunna säkerställa ett tryggt och säkert samhälle för alla medborgare. För att motverka kriminalitet krävs både åtgärder här och nu samt åtgärder för att motverka kriminalitetens grogrunder. Ett visst samhällsklimat göder kriminella handlingar, ett annat gynnar framtidstron.
Precis som New Labours slogan "Tough on Crime, Tough on the Causes of Crime" vill Miljöpartiet de gröna se ett effektivt arbete för att motverka och klara upp den brottslighet som sker i Sverige i dag och samtidigt arbeta för att minska kriminalitetens grogrunder. Arbetslöshet, barnfattigdom, trångboddhet, upplevt utanförskap, diskriminering, missbruk och segregation är alla faktorer som påverkar kriminaliteten.
När barnfattigdomen ökar, arbetslösheten ökar, allt fler tvingas leva på försörjningsstöd, allt fler faller mellan stolarna när trygghetssystemen urholkas och allt fler tvingas leva trångbodda eller växa upp i fattigdom påverkar det också kriminaliteten. Brottsstatistik är nämligen inte frånkopplat vad som sker i samhället, utan speglar till viss del de livsmöjligheter som samhället erbjuder.
Samtidigt som vi i Sverige har stora sociala problem har vi också en brottslighet på en fortsatt hög nivå där antalet anmälda brott under perioden 2006-2010 ökade från 1 450 000 till 1 550 000. Dessutom är mörkertalet är stort. Under samma period har regeringen ökat anslaget för polisorganisationen från 15,7 miljarder år 2006 till ett anslag på 20 miljarder år 2012. Det innebär en ökning med nästan 30 procent på fem år.
En sådan massiv förstärkning av polisens resurser skulle man kunna tänka sig ledde till att fler brott klarades upp. Men så är det inte. Uppklaringsgraden för de anmälda brotten på personnivå ligger runt 18 procent, en nivå som är oförändrad sedan 2006. Under den perioden har alltså antalet anställda poliser ökat från ca 16 000 till drygt 20 000 och andra utredare inom polisen har ökat från 6 800 till 8 000. En satsning utan historiskt motstycke har alltså gjorts inom polisorganisationen just i syfte att öka tryggheten och minska brottsligheten. Att ingen förbättring har skett kan inte ses som något annat än ett enormt misslyckande.
Frågan är varför det ser ut så här. Vad är det som gör att andra myndigheter med bibehållna anslag kan klara av sina uppdrag, men inte polisen? Svaret kan nog sägas vara tudelat. Dels finns det problem inom polisorganisationen, dels är inte fler poliser lösningen på allt. För att minska brottsligheten krävs att man tänker mycket större än så.
De problem som finns inom polisorganisationen med att förebygga brott och utreda brott har funnits under en lång tid. Under hela tiden har samma mantra förts fram från olika politiska läger - fler poliser med ökad synlig närvaro löser problemen. Om vi bara får några tusen poliser till så blir det bättre. Men så har det inte blivit. Det har inte blivit bättre. Det går inte att med ena handen slita itu samhället och se hur kriminalitetens grogrunder ökar och med andra handen tro att satsningar på fler poliser ska lösa allt.
Trots uppdrag från regeringen om effektiviseringar, trots interna omorganisationer inom polisen och trots projekt och nya metoder för att utreda brott är situationen i stort sett densamma nu år 2012 som år 2006.
Polisens anställda behöver höjd kompetens och smartare verktyg för sitt arbete. Deras arbete ska vara baserat på beprövade metoder som har visat sig vara effektiva, men inte ad hoc eller baserat på resultat från kortsiktiga projekt. Anställda inom polisen måste känna att de gör nytta, att deras arbete är viktigt för oss alla. Samtidigt måste vi ställa hårda krav på polisorganisationen vad gäller ständig rationalisering, effektivisering och teknikutveckling.
Nu föreslås i bred parlamentarisk enighet att dagens polismyndigheter ska slås samman till en. Detta är bra och löser en del av dagens problem, men många riskerar att finnas kvar om inget görs inom viktiga frågor som kompetens, smarta och effektiva arbetsmetoder och ständig effektivisering. Detta är inte något som skapas genom en ny organisation, utan för det krävs ledning och styrning, utbildning och belöning till dem som klarar av uppsatta mål.