Fru talman! Jag får säga till Gustav Fridolin: Det blir inte du som hamnar i mina memoarer, för det blir jag själv, och det var i och för sig meningen med memoarskrivandet. Om detta skulle vara det bästa argument som kunde levereras i sammanhanget är jag tacksam att ha bidragit.
Men man kan ändå ställa frågan: Hur låter argumenteringen i sammanhanget? Vad är det för hyllningstal vi hör i den här kammaren från Gustav Fridolin, men kanske ännu mer från de borgerliga partierna, för det kommunala självstyret, när det passar?
Den här typen diskussion behöver vi föra. Det är precis det som är konflikten. En del partier tycks alldeles bortse från den konflikten faktiskt finns. Det kommunala självstyret ska ibland vara stort och oinskränkt. Det bygger hela vårt system på med valbara församlingar, skatteuttag och annat.
Men vi behöver ibland ha nationella system som vi hanterar härifrån riksdagen. Det finns inte någon färdig vattendelare när vi väljer det ena eller det andra. Men vi måste kunna föra en ärlig diskussion om det.
Jag kan ärligt säga att jag inte tycker att det är speciellt enkelt. Men jag tycker att det är viktigt.