Fru talman! Det är möjligt att jag inte har så djupa tankar, men jag kunde inte motstå den inbjudan till replikskiften och diskussion som Pär Axel Sahlberg gav i sitt inledningsanförande.
Det är klart att demokratin har vissa problem som den har svårt att klara av. Ett exempel från stora världen är ju det nordirländska problemet. Det har varit väldigt svårt att hitta en lösning med traditionella demokratiska majoritetsbeslut.
Pippi Långstrump säger på ett ställe att den som är mycket stark måste vara mycket snäll, och däri finns lite grann grund för ett demokratiskt tänkande, tycker jag nog. Det är väldigt viktigt att tänka på innebörden i det här.
I det ärende som vi nu diskuterar är det alltså minoriteten som är den svaga, som kan bli överkörd. Det är därför som det är viktigt att man stärker minoritetens möjlighet att åtminstone föra fram sina argument. Men man kan inte låta minoriteten bestämma. Det är jag helt överens med Pär Axel Sahlberg om, men det gäller att se till att det finns ett rimligt utrymme och ett stöd för minoriteten. Detta gäller kommunernas ställning gentemot staten. Det gäller medborgarnas ställning gentemot en stark kommun. Likriktningen får inte bli sådan att man kör över minoriteter eller enskilda personer, så att de inte får det livsutrymme som ändå är rimligt. Varje människa ska få möjlighet att förverkliga sig själv. Varje sammanslutning ska få möjlighet att förverkliga sina ideal.
Att det sedan ibland leder till konflikter som man måste lösa genom demokratiska metoder är ändock riktigt.