Fru talman! Pär Axel Sahlberg utmålar den här reservationen, som finns i det här betänkandet, som att den liksom skulle stjälpa hela det här resonemanget. Det är frågan om en genomlysning och en utredning, och det inte minst därför att det finns de som upplever att det här inte har fungerat ute i kommunerna. Vi behöver inte göra den reservationen större än den är, än vad den handlar om.
Annars kan jag också säga att jag delar de här resonemangen och tycker att problemställningarna är oerhört intressanta, men de finns inte i det här betänkandet. Jag håller med Pär Axel Sahlberg om att vi kanske måste ta tag i dem och diskutera dem principiellt och ur praktisk synvinkel mycket mer djupgående än vad som görs i det här betänkandet. Men vi har två stora utredningar, inte minst Ansvarskommittén, som faktiskt ska belysa väldigt mycket av de här frågorna. Jag ser fram emot det underlaget. Om jag sitter i riksdagen och kan ta del av det underlaget och få debattera de frågorna här står skrivet i stjärnorna. Jag står visserligen på en lista, men om jag väljs eller inte avgör väljarna den 17 september.
Jag har suttit i KU en ganska kort tid. Jag vill ändå tacka för samarbetet under den korta tiden och önskar Pär Axel Sahlberg lycka till i det som han företar sig i andra forum. Jag tror nämligen inte att han kommer att lämna den politiska debatten. Vi kanske möts omkring de här frågorna. Jag delar uppfattningen att detta är väldigt viktigt.
När det gäller det här med minoriteterna vill jag också ha sagt: Kan vi göra så att politiken backar på några områden tror jag att vi löser en del frågor. På barnomsorgsområdet skulle jag vilja att politiken backade och lämnade tillbaka en del av beslutanderätten till de enskilda individerna, de enskilda familjerna. Då kan vi ha majoritetsbeslut som inte känns så besvärande för en minoritet därför att man har lämnat det öppet på ett annat sätt.