Fru talman! Jag vill tacka för den tid jag har haft möjlighet att något lära känna Pär Axel Sahlberg i arbetet i konstitutionsutskottet. Det gör jag inte bara för att takt och ton säger att man ska göra så, utan därför att det har varit väldigt intressant både i diskussionerna i utskottet och här i kammaren att möta och diskutera olika saker med Pär Axel Sahlberg. Det gäller inte minst de demokratiska problemen. Jag tror att Pär Axels inlägg, kanske inte minst den sista repliken till Carl-Erik Skårman, bevisar att också stora män kan tänka stora tankar, och väldigt viktiga tankar för den delen.
Jag begärde replik därför att Pär Axel utmanade oss. Han bad oss förklara hur det kom sig att man i vissa fall kan vilja slå vakt om det kommunala självstyret så hårt men i andra fall kan mena att riksdagen ska stifta lagar som gör att enskilda personer till exempel har rätten att etablera en förskola utan att kommunen kan stoppa det. Men nu behöver jag faktiskt inte svara på det, för i sitt sista inlägg svarade Pär Axel Sahlberg just på den frågan.
Han sade nämligen att det ibland kan behövas lagar som till exempel stopplagen, som gör att den lilla i en kommun skyddas av lagsystemet som vi befäster här i riksdagen mot aningslösa beslut i en kommun. Jag tycker att det ser ut på precis samma sätt i frågan om en fri etableringsrätt för förskolor.
Har man en demokratisk syn som handlar om att beslut ska fattas på den mest lokala nivån som det över huvud taget är möjligt måste den mest lokala nivån, individen, ha möjligheten och rätten att gå till ett sjukhus där individen får en bra vård alldeles oavsett vilken majoritet som råkar sitta i kommunen för tillfället.
Det gäller också rätten att starta en förskola eller en skola alldeles oavsett vilken majoritet som råkar sitta i kommunen för tillfället.