Herr talman! Jag tackar handelsministern för sva-
ret. Till en början kan det vara bra att påpeka att detta
är ett väldigt stort avtal, och att vi ingalunda kommer
att slutföra debatten i dag.
Jag har valt att ta upp några frågor i min interpel-
lation, och jag kommer att ta upp några frågor i mitt
svar till handelsministern på hans svar till mig.
Handelsministern svarar mig att utländska di-
rektinvesteringar och internationell handel främjar
ekonomisk tillväxt, arbetstillfällen och högre lev-
nadsstandard. Jag vill faktiskt ifrågasätta det påståen-
det. En utveckling av en rättvis fördelning, och där-
med ökad levnadsstandard för flertalet kommer inte
automatiskt. Vad jag förstår har vi i dag fler fattiga
och svältande människor på vår jord än för 15 år
sedan om man ser till antalet personer och inte räknar
i procentsatser.
Jag vet att det är en omöjlighet att skapa en rättvis
fördelning utan möjligheter att genom politiska beslut
påverka handel och ekonomi. Som jag har förstått det
begränsas denna möjlighet kraftigt vid ett underteck-
nande av MAI-avtalet. Som avtalet ser ut i dag ger det
ökade rättigheter åt företagen, men diskuterar inga
skyldigheter.
Jag skall ta några exempel. Reglerna om expro-
priation och skadestånd ger rätt till varje utländskt
företag eller utländsk investerare att motsätta sig
regeringsbeslut gällande skatter, miljö, arbetsrätt och
konsumentskydd såsom potentiella hot mot deras
vinster. Företag ges en möjlighet att stämma stater för
deras agerande, men det finns ingen möjlighet för
stater att överklaga eller i sin tur stämma företagen.
Anledningen till det är naturligtvis ganska enkel,
eftersom MAI reglerar staternas agerande och inte
företagens. Därmed utesluts staternas möjlighet att
stämma företag.
Övriga problem med MAI-avtalet kan vara t.ex.
att det skapar ett regelsystem för internationella inves-
teringar som skyddar investerarna, och inte de inter-
nationella principer som t.ex. antagits av FN. Så sent
som den 18 februari, dvs. för två dagar sedan, erkän-
des under förhandlingarna i Paris att detta är ett di-
lemma. Men man har fortfarande inte löst problemet
med hur förhållandet mellan MAI-avtalet och inter-
nationella avtal skall se ut. Exempel på detta är det
framförhandlade resultatet från Kyoto eller konven-
tionen om biologisk mångfald. Förslag om regler för
att förhindra länder att sänka sina miljökrav för att
attrahera investerare röstades tydligen ned under
förhandlingarna för två dagar sedan.
MAI-avtalet innebär också att alla områden omfat-
tas om man inte anmäler reservation. Jag kan förstå
att handelsministern i dag inte kan redogöra exakt för
Sveriges reservationer, eftersom avtalet inte är färdig-
förhandlat. Trots det är det anmärkningsvärt att Sve-
rige inte i dagens läge förvarnat om fler än ett tiotal
reservationer, vad jag har förstått. Sverige har t.ex.
inte som Finland begärt undantag för kärnkraften, inte
som Frankrike för radio eller medier, inte som Tysk-
land för järnvägsverksamhet osv.
Har man inte fått undantag från början blir det
naturligtvis svårare att vid ett senare tillfälle få dessa
undantag, speciellt med tanke på att när avtalet god-
känns får man inte ansöka om utträde under fem år.
Därefter är uppsägningstiden 15 år!
Vilka konsekvenser detta kan få för Sverige eller
andra länder kan vi i dag inte överblicka, bl.a. efter-
som inga konsekvensanalyser har gjorts. Det gläder
mig att handelsministern ändå nämner detta i sitt
anförande.
Handelsministern talar om att MAI är viktigt för
att skapa gemensamma regler för handeln. Det ligger i
linje med det traditionella svenska engagemanget för
en fri och öppen världshandel baserad på gemensam-
ma regler. Men jag undrar om handelsministern inte
glömmer bort att de olika aktörerna på den här mark-
naden inte på något sätt är likvärdiga. Svaret på min
interpellation känns faktiskt stundom litet för naivt för
att komma från den svenska handelsministern.