Herr talman! Det var väldigt många frågor. Många
av dem var mycket konkreta. Även om Hanna Zetter-
berg för sin del pekade på att detta är ett avtal under
förhandling där allting ännu inte är klart, tyder ändå
många av frågorna på att ni har en bild av att jag skall
stå här och slå i ett facit och berätta att så här kommer
det att bli när avtalet eventuellt så småningom blir
undertecknat. Vi skall ju ha klart för oss att vi ännu
inte vet om de här förhandlingar går i lås och leder till
ett avtal. Motsättningarna är ganska stora i dag. Viljan
från framför allt USA att fullfölja förhandlingarna
verkar ha försvagats kraftigt. Utsikterna till ett snabbt
avtal som liknar det vi ser i dag är inte så jätteljusa.
Många av frågorna speglar den skilda grundsyn
som vi har vad gäller ekonomiska frågor. Hanna Zet-
terberg tycks leva kvar i en tradition där planhushåll-
ning och organiserad byteshandel mellan länder inom
ramen för vänskaps- och biståndsavtal är en bättre
metod än en friare handel. Med den grundsynen ham-
nar man på en annan linje i synen på det här avtalet
också. Men vi menar att investeringar är bra för ut-
vecklingen, även om de inte automatiskt leder till alla
välsignelsebringade effekter. Enligt min mening är det
bättre med mer investeringar än med mindre investe-
ringar. Fattiga länder kan inte bryta sig ur fattigdomen
utan att få tillgång till ny och modernare kunskap, den
som ofta finns i de rika länderna. Ett sätt att föra över
detta till fattiga länder är just genom moderna inves-
teringar.
Med den mer positiva grundsyn som jag har ham-
nar jag i en annan slutsats om det här avtalet som
någonting som öppnar möjligheter och som vidgar
utsikterna till välståndsbildning i de fattiga länderna.
Men jag uppfattar det som om Hanna Zetterberg har
en rakt motsatt presumtion, nämligen att ökad handel
och ökade investeringar leder till ökad fattigdom och
kvarhållande av fattiga länder i misär.
Låt mig gå över till några av de mer konkreta sa-
kerna. Först och främst gällde alla invändningar fatti-
ga länder, men de förhandlingar som vi just nu bedri-
ver sker inom OECD mellan 29 av världens rikaste
länder. Det finns i och för sig ett och annat land i
kretsen som måste betecknas som utvecklingsland,
t.ex. Mexiko. Vi vet i dag ingenting om hur ett sådant
här avtal skulle se ut om vi efter förhandlingar i WTO
lyckas få ett bredare avtal som omfattar fler länder.
För mig är det en klar fördel om vi i OECD-området
kan få konkurrensbegränsningar mellan regeringarna
vad gäller hur mycket man skall muta företagen för att
de skall göra en investering i sitt eget land. Jag tycker
att det förstärker de demokratiska krafternas position i
förhandlingarna med företagen om t.ex. Irland och
Sverige skakar hand på att ingen av oss skall locka
företag till oss med hjälp av underbud på arbetsrätt,
miljövård och annat.
Nu är min tid snart ute och det är många frågor
kvar, men jag har ett par replikvändor kvar. Slutsatsen
för min del är att detta ökar regeringarnas makt på
bekostnad av företagens, och inte tvärtom.
Vad gäller undantagen vill jag påpeka att vi har
anmält några undantag redan. Men det är en prelimi-
när lista. Vi har lång tid på oss att anmäla fler. Vi kan
överväga flera av dem som Hanna Zetterberg tar upp,
men det är ännu inte tid att slutligt låsa detta. De
undantag vi har anmält är t.ex. fritidshus, flyg- och
lufttransport, bosättningskrav för bl.a. vd-ar och vissa
styrelseledamöter, och vi kan som sagt utvidga detta.
Jag ber att få återkomma till fler frågor i nästa replik.