Herr talman! Det är säkert flera av oss som har
anledning till självkritik för att den här debatten inte
har blivit bredare och för att kunskaperna inte har
spritts mera. Vi har informerat riksdagen. Vi har kan-
ske inte gjort det på ett tillräckligt bra sätt och borde
måhända ha gjort det oftare - det tar vi gärna på oss -
men vi har gjort försök, även om de möjligen har varit
taffliga.
Jag tycker för min del att det är bra med öppenhet
och vill gärna sprida det här bättre. Jag har därför
tänkt att jag redan i dag skall se till att hela texten till
det avtalsutkast som nu föreligger och som alltså inte
är ett slutligt avtal - inte ens ett förslag till ett slutligt
avtal utan bara en förhandlingsmateria - kommer in
på min hemsida på Internet. Det är en mycket omfat-
tande text. Alla som klickar på Information Rosenbad
och söker på namnet Leif Pagrotsky skall kunna hitta
hela denna text. Därefter hoppas jag att ingen kommer
att anklaga i varje fall mig för att försöka hemlighålla
och mörka något som vi i lönndom försöker lura på
fattiga länder, som inte ens får veta vad som väntar
dem.
Eftersom varken Lena Klevenås eller Hanna Zet-
terberg har någon repliktid kvar, skall jag inte ställa
några nya frågor. Jag härleder, som sagt, mycket av
skillnaderna vad gäller våra värderingar - vår oro
över respektive våra förhoppningar om det här avtalet
- till våra fundamentala bedömningar av om handel
och investeringar är något bra eller något dåligt. Där
har jag en mer positiv syn.
Jag tycker mig dock spåra något av en sådan i
Hanna Zetterbergs kommentar att om man inte skriver
på, kanske man går miste om investeringar. Tonläget
sade att det skulle vara något dåligt. Alltså kanske
också Hanna Zetterberg tycker att det är bra med
direktinvesteringar i t.ex. fattiga länder. Om det här
avtalet kan bidra till att sådana ökar, lämnar det kan-
ske ett bidrag till att färre människor blir fattiga i de
fattiga länderna och till att fler människor kan utveck-
la sin levnadsstandard och få ett drägligare liv.