Herr talman! MAI, multilateralt avtal om investe-
ringar, har länge betraktats som en teknisk fråga. Jag
tror inte att det är det. Jag tror att frågan har stor poli-
tisk sprängkraft. Avtalet är som jag ser det ett led i
den globala världshandeln och den struktur som finns
där, och den är väldigt manlig, vit och storskalig.
Jag delar också Hanna Zetterbergs uppfattning att
det här är en del av ett förtryck. Om vi skall få en bra
framtid måste vi hitta en rättvis handel och strukturer
som faktiskt positivt diskriminerar, alltså helt enkelt
gynnar de länder som borde ha någon form av handi-
kapp. Jag skall inte orda mer om det, men jag vill
upprepa några frågor så att handelsministern kanske
kan hinna svara.
På vilket sätt kommer regeringen att arbeta för att
konventionerna om mänskliga rättigheter och miljö
verkligen respekteras i det nya avtalet? Om man inte
får behandla utländska investerare bättre än inhemska
investerare så måste väl det stå i avtalet. Tänker rege-
ringen arbeta för det?
Sedan måste jag komplettera med en fråga som
kanske inte har direkt med u-ländernas situation att
göra, utan med den svenska situationen. Om allting
räknas som varor är även kultur varor, och även
svensk kultur. Det har kommit nyheter om att i
Frankrike är känslorna upprörda därför att Frankrike
inte får gynna sin egen filmindustri. Filmindustrin är
nämligen en vara som andra varor och en industri som
andra industrier, och man kan alltså inte värna om
den.
Vi har i Sverige också subventioner och stöd till
den svenska filmindustrin. För att ta ett konkret ex-
empel: Är det så att vi inte kan gynna våra egna inves-
terare på något område? Det här omfattas ju inte av
något undantag, vad jag förstår. Är det så att det här
kommer att komma i fara?
Jag vill också säga att jag tycker att det är bra att
ministern avslutar med att säga att man fortlöpande
skall bedöma konsekvenserna och ge folkrörelser och
andra möjlighet att ha ett inflytande. Jag tycker att det
är bra, och jag är glad att förhandlingarna inte är
färdiga.