Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret och
Hanna Zetterberg för interpellationen som ger också
mig möjligheter att vara med i den här viktiga debat-
ten. Jag såg svaret först för 15 minuter sedan, så jag
kan inte hålla ett lika välförberett anförande. Men jag
vill ändå delta i debatten.
Min utgångspunkt är att klyftorna ökar på jorden
och att det finns över en miljard människor som lever
på mindre än en dollar om dagen. Om man ser på den
delen av mänskligheten är det här avtalet någonting
som oroar mig mycket.
Handelsministern skriver i sitt svar att handel är
bra för varje enskilt land. Jag påstår att det är en san-
ning med modifikation. Länder som har en dåligt
utvecklad industri och en dåligt utvecklad handel,
dvs. många utvecklingsländer, skulle behöva skydd
för att kunna bli jämbördiga parter och kunna hävda
sig på världsmarknaden. Att de östasiatiska länderna
kom i gång berodde ju inte på att de öppnade sig
totalt från början när de var helt oskyddade.
Handelsministern säger också i sitt svar att man i
största möjliga utsträckning skall begränsa utrymmet
för all slags diskriminering, både positiv och negativ.
Då vill påminna om att när ojämlika parter tävlar och
konkurrerar förlorar ju alltid den svagaste. T.o.m. i
sporten golf får man handikapp. Något liknande bör
ju finnas på världsmarknaden för de länder som är i
underläge och där en majoritet av dessa människor
bor.
Jag vill också erinra om att de människor som tjä-
nar så litet som en dollar om dagen inte kan efterfråga
någonting och inte har någon större glädje av den här
handeln. De blir ofta utsatta för exploatering och extra
förtryck.
Jag tycker också att det känns väldigt olustigt att
det återigen är en grupp rika länder, nu är det OECD,
som kommer överens om regler som sätter normerna.
Dessa normer kommer sedan att spridas över världen.
Det är alltså rika länder som sätter normerna och
bestämmer. Pengar är fortfarande makt. Om och när
u-länderna vill bli medlemmar skall man kanske ta
särskild hänsyn till dem, men för mänsklighetens och
världens framtid skulle man nog behöva ta hänsyn till
dem redan när man förhandlar. Jag skulle önska att
man kunde ha förhandlingar där man i stället introdu-
cerar de här länderna i världshandeln och världseko-
nomin på ett positivt sätt och att de får en positiv
särbehandling, en positiv diskriminering.
Ministern skriver också att utländska direktinves-
teringar även i utvecklingsländerna kan spela en
viktig roll för att få till stånd en socialt och ekologiskt
hållbar utveckling. Det finns mängder med exempel
på motsatsen. Det finns mycket oroande tecken på att
människor kränks i länder som har en välfungerande
handel, inte minst i Indonesien. Jag skulle vilja fråga
handelsministern hur regeringen kommer att arbeta
för att se till att de konventioner som vi har under-
tecknat när det gäller mänskliga rättigheter och när
det gäller miljö verkligen kommer att stå över det här
avtalet.
I förslaget till avtalet står det att utländska investe-
rare inte skall behandlas sämre än landets egna. Mi-
nistern tillägger: "Men lika viktigt är givetvis att de
inte heller behandlas bättre." Varför står inte det i
avtalet?
Ministern skriver också: "Från svensk sida före-
språkar vi en bindande artikel som skall förbjuda
positiv diskriminering på miljö- och arbetsrättsområ-
det." Nu finns det många åhörare på läktaren, och den
här meningen är väldigt svår att begripa. Jag skulle
vilja att ministern förtydligade detta.
Sedan står det också i svaret att man skall arbeta
för att få klara skrivningar så att statens normala reg-
leringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte ifråga-
sätts. Men min fråga är: Varför ger man sig över hu-
vud taget in i ett samarbete där det kan bli möjligt att
våra regler på miljöområdet ifrågasätts?