Herr talman! Bra tandhälsa är viktigt för att män-
niskor ska må bra. Det är viktigt att kunna tugga sin
föda ordentligt och att kunna äta en allsidig kost. Men
det är också viktigt i socialt hänseende. De som har
dåliga tänder har också ett socialt handikapp. Man
vågar inte le. Man håller handen för munnen när man
pratar. Man undviker att vistas bland människor. Att
kunna få behålla en god tandhälsa är därför viktigt ur
många olika aspekter.
I dag är det tyvärr alltför många som inte anser sig
ha råd att gå till tandläkaren, annat än kanske när man
har en mycket svår tandvärk. Många låter dra ut sina
trasiga tänder i stället för att få dem lagade, speciellt
när det krävs större arbeten som t.ex. en brygga. En
brygga över ett par tre tänder kostar i dag närmare
15 000 kr. En bra tandhälsa får aldrig bli en plånboks-
fråga! Det enda rimliga är att vi får ett högkostnads-
skydd som är värt namnet och som inte lämnar män-
niskor utan vård när det gäller den här delen av krop-
pen.
Herr talman! Från Folkpartiet liberalerna anser vi
att regeringens förslag är ett steg i rätt riktning, men
det räcker inte för att uppnå de målsättningar som
Folkpartiet ställt upp för en rättvis tandvårdspolitik.
Folkpartiet har därför avsatt 1,2 miljarder mer än
regeringen fram till 2004 för tandvården. Förslaget
om ett högkostnadsskydd för dem som är över 65 år
är i och för sig bra, men om utgångspunkten är att
nöja sig med detta finns det skäl att vara kritisk.
Egentligen tycker vi att det är principiellt fel med
ett högkostnadsskydd som omfattar en viss ålders-
grupp, eftersom omfattande kostnader kan drabba fler
grupper än dem som bestäms av ålderskriterier. Man
vet dessutom att mest tandvård konsumeras i åldrarna
50-59 år. Det handlar om dem som fick sina tänder
ordentligt uppborrade vid lagningar när de var yngre
och som nu är i stort behov av reparationer av gamla
lagningar som gått sönder och som var så stora att de
inte går att reparera utan måste ersättas med t.ex.
bryggor.
Vi har ändå delvis accepterat regeringens förslag
om ett högkostnadsskydd för personer över 65 år.
Eftersom vi har avsatt mer pengar till tandvården
föreslår vi dock att gränsen sänks till 60 år, detta för
att komma närmare målet om ett vettigt högkostnads-
skydd som omfattar alla med stora tandvårdskostna-
der.
Herr talman! Regeringen har aviserat att andra
delar av tandvårdsutredningen ska föreläggas i en
senare proposition, men den har inte kommit under
våren. Folkpartiet bedriver nu ett arbete med att ta
fram ett detaljerat och mer heltäckande program för
tandvården som kommer att vara klart före somma-
ren. Men vi har ändå valt att redan nu satsa mer peng-
ar på tandvården än regeringen. De pengar som vi nu
satsar räcker inte till för att vi ska få ett helt täckande
och gemensamt högkostnadsskydd för sjukvård och
tandvård. Det gäller alltså att se till att vi får fram
tillräckligt med pengar.
Enligt riksdagens utredningstjänst skulle t.ex. en
utvidgning av dagens sjukvårdsförsäkring med tand-
vårdsförsäkringen innebära att tandvårdskostnaderna
också ska finansieras av den offentliga sektorn. Enligt
de senaste uppgifterna från nationalräkenskaperna
uppgick hushållens egna kostnader för tandvård till
8,7 miljarder kronor år 2001. Givet att tandvårdskon-
sumtionen är oförändrad och utan hänsyn till eventu-
ella patientavgifter motsvarar detta belopp en offent-
ligfinansiell kostnad för ett införande av en gemen-
sam tandvårds- och sjukförsäkring. Det finns många
detaljer i ett sådant här högkostnadsskydd som måste
redas ut. Vad är det som ska ersättas? Vad är behand-
ling? Vad är t.ex. förskönande av tänder och liknan-
de? Det här är en komplicerad fråga. Det finns alltså
anledning att ordentligt se över på vilket sätt ett hög-
kostnadsskydd ska införas och vilka effekter ett så-
dant skydd får när det gäller eventuella patientavgif-
ter både inom tandvården och sjukvården. Men vi
anser ändå att det är viktigt att tandvården successivt
ska kunna inlemmas under sjukförsäkringen och att
garantier ska lämnas så att ingen ska behöva avstå
från tandvård av ekonomiska skäl.
Herr talman! Det förebyggande tandvårdsarbetet
är viktigt för alla åldersgrupper men kanske speciellt
för de äldre och de som inte kan sköta sin tandhygien
själva. I regeringens proposition som handlar om
äldres tandvård tar man inte upp den här frågan i
någon större utsträckning. Utskottets majoritet anser
också att det redan i dag görs tillräckligt. Ändå kom-
mer det rapporter om att det fungerar dåligt när det
gäller att hjälpa personer som inte själva kan sköta
sina tänder.
I dag har äldre människor i större utsträckning än
tidigare sina egna tänder kvar, och det är viktigt att de
får behålla dem så länge som möjligt. Det ställer
naturligtvis betydligt större krav när det gäller att
sköta dem. Det är betydligt svårare att sköta de egna
tänderna än att rengöra proteser. Det behövs därför
enligt Folkpartiets mening kraftfulla insatser för att
informera såväl äldre som personal inom bl.a. hem-
tjänsten om hur man kan förebygga försämrad tand-
status bland äldre. Dessutom bör underhåll av tidigare
gjorda tandvårdsarbeten, t.ex. bryggor, prioriteras.
Herr talman! Det som tas upp i reservation nr 10
angående personalsituationen och inte minst bristen
på tandläkare kan jag instämma i. Att man som tand-
läkare ska kunna fortsätta att arbeta efter 67 års ålder
är någonting som de borgerliga partierna har drivit
under en mycket lång tid. Och när man tänker på den
brist som i dag finns på tandläkarsidan blir det ju
ännu mer viktigt.
Jag kan berätta hur det är i mitt eget hemlän
Västmanland. Om man t.ex. flyttar dit i dag är det
nästan omöjligt att få komma till en tandläkare. Det
gäller både folktandvården och den privata tandvår-
den. Även om man skulle ha råd att gå till tandläka-
ren är det alltså inte säkert att man får komma till
någon. Det är ett jättestort bekymmer som vi måste
åtgärda. Det finns naturligtvis många sätt att göra det.
Herr talman! Jag yrkar bifall endast till vår reser-
vation nr 3.