Herr talman! Under ganska många år har Sverige
hört till de länder som har kunnat uppvisa en synner-
ligen god tandhälsa. Det är vi stolta över. Jag tror att
en av nycklarna till detta goda resultat har varit att vi
har lärt oss att förebygga. Vi har lärt oss att i ett tidigt
skede åtgärda skador på våra tänder. Det vore väl
angeläget att i den här debatten säga att vi borde lära
oss av detta också när det gäller övriga delar av krop-
pen, att vi ser till att förebygga ohälsa i stället för att
behöva drabbas.
Herr talman! Jag och Kristdemokraterna vill att
Sverige även fortsättningsvis ska ha en god tandhälsa.
Tyvärr har vi sett att det finns ganska många tecken
på att den försämras i olika åldersgrupper, och det är
bekymmersamt.
Man har på senare år i olika forskningar kunnat
påvisa att tandhälsan i mycket hög grad har med
andra kroppsliga sjukdomar att göra. Två av dessa
sjukdomar är diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.
Det bekräftar bara att hela kroppen hör ihop. Man
kanske inte borde säga det i en sådan här debatt, men
jag tycker ändå att jag ska göra det utifrån den krist-
demokratiska principen om att faktiskt också mun-
nen, tänderna, borde tillhöra den övriga kroppen
eftersom de är en del av kroppen. Då är det också
logiskt att komma in på att vi borde ha ett högkost-
nadsskydd för kroppens alla olika sjukdomar.
Ingen människa kan ju riktigt förstå varför det
kostar 120 eller 150 kr att gå till doktorn om man får
bekymmer med bihålorna som ligger några millimeter
ifrån tänderna, men att det ska kunna kosta tusentals
kronor om problemet råkar ligga några millimeter
längre ned, nämligen i munnen.
Herr talman! Vi vet att vi ibland bara hänger med
i ett system som alltid har funnits. Därför har vi ansett
att det behövs en utredning för att se över de här
kostnaderna.
När vi införde ett högkostnadsskydd i vårt land -
jag tror att det var på 50-talet - var anledningen att
varje enskild skulle få veta hur mycket man maximalt
kunde få betala om man blev sjuk eller om man på
något sätt behövde hjälpmedel. Nu har vi
"pluttifiserat" och lite grann, tycker jag, tagit bort den
riktiga anledningen till att vi har olika högkostnads-
skydd för olika delar. Vi tycker därför att en utred-
ning bör tillsättas för att se över om man inte skulle
kunna lägga in så många saker som möjligt under ett
och samma högkostnadsskydd.
Jag kan redan nu yrka bifall till vår reservation
nr 5.
Det är också viktigt att inte bara konstatera att
tandhälsan är på väg att försämras utan att också se
vad orsakerna är och naturligtvis också åtgärda orsa-
kerna.
Ja, kostnaderna är en mycket stor del, och det
finns ganska många människor i Sverige i dag som
inte går till tandläkaren på grund av att de inte har
pengar till det. Jag vill aldrig vara med om - om jag
ska uttrycka mig lite grovt - att det ska synas i käften
vilken socialgrupp man tillhör, utan jag vill vara med
och försöka skapa ett system där alla har rätt till en
god tandvård, där alla har rätt att kunna känna sig
fräscha i munnen, kunna le utan att skämmas och leva
ett normalt liv. Men om kostnaderna är så höga att det
inte är möjligt att få denna vård är det något som är
fel. Då tror jag att den bästa lösningen är ett gemen-
samt högkostnadsskydd.
Den andra frågan gäller tandläkartillgången, som
Leif Carlson lyfte fram mycket föredömligt, vilken vi
har skrivit om i reservation 10 och som Moderaterna
och vi kristdemokrater står bakom. Det är en jätte-
viktig fråga för oss. Det har hänt något katastrofalt
under bara de senaste tre fyra åren, dvs. att bristen på
tandläkare är stor. Det gör också att det blir glesare
mellan besöken, även om man kan använda tandhygi-
enisterna i stor utsträckning. Detta kan inte vi accep-
tera.
Många tandläkare flyttar utomlands av olika skäl.
Jag tycker inte att vi som ansvariga lagstiftare bara
kan se på hur god tandvård urholkas genom att tand-
läkare flyttar, utan vi måste faktiskt försöka att åtgär-
da det.
En annan orsak är 67-årsregeln, som innebär att
om en tandläkare vill fortsätta att jobba efter 67 år får
han eller hon inte fortsatta subventioner. Jag förstår
inte hur man ska kunna klara tandvården i dag, för de
närmaste åren räknar med att det kommer att vara
ungefär 100 privattandläkare som berörs. Och vart
ska deras 30 000 patienter gå? Jag tycker att det här
är en jätteviktig fråga. Jag skulle vilja fråga den soci-
aldemokratiska företrädaren när man verkligen kom-
mer med ett förslag om att tandläkare som är över 67
år får fortsätta att jobba med subvention från samhäl-
let. Inte är det så att man blir oduglig som tandläkare
när man fyller 67 år - eller? Dessutom har vi under
senare år alltmer tillsammans försökt att utveckla ett
system där man får jobba så länge man vill. Varför
ska vi då sätta gränser för den här yrkesgruppen?
Herr talman! När det gäller en god tandhälsa och
en god tandvård har Kristdemokraterna inte avslagit
förslaget som rör våra äldre. Det är naturligtvis vik-
tigt och säkert också en riktig prioritering i det här
läget. Men om man skulle följa upp Kristdemokrater-
nas förslag om ett gemensamt högkostnadsskydd
skulle man inte behöva ta ut olika åldersgrupper och
lägga olika subventioner för dem.
Herr talman! Jag står självklart bakom de reserva-
tioner som Kristdemokraterna är med på men yrkar
som sagt bifall bara till nr 5. Jag ser också fram emot
att få ett svar från Socialdemokraterna om när man
tänker acceptera att tandläkare som har fyllt 67 år är
fullvärdiga i vårt system.