Herr talman! Tänderna in i kroppen, fler tänder i
vården och klassmärket syns i munnen är slagord som
vi har fått höra under de senaste åren. Som vanligt -
är jag beredd att säga - visar det på ett växande
gemensamt medvetande och en gemensam insikt om
vart vi är på väg.
Jag vill bara påminna om att Miljöpartiet var det
parti som under budgetförhandlingarna föreslog vä-
sentligt ökade pengar till ett högkostnadsskydd. Un-
der arbetet med den här propositionen har vi samlats
kring inriktningen om ett högkostnadsskydd för alla.
Detta var höstens, inte stora batalj men en diskussion
som var väldigt avgörande för oss. Ansatsen och
inriktningen ska vara - och detta blir nästa mandatpe-
riods stora socialpolitiska utmaning - att skapa ett
heltäckande högkostnadsskydd för alla grupper. Vi
vill absolut vara med och bidra till det arbetet.
Den här propositionen är ett första steg, och den
är i huvudsak bra. Det finns saker att diskutera, och
det finns saker som vi har diskuterat under den tid
som den har utformats. Det gäller beloppet, huruvida
material ska ingå eller inte och naturligtvis om det är
rätt att utgå ifrån att en grupp ska prioriteras eller om
man ska ha ett tunnare skydd för alla. Men nu har vi
landat här. Det är ett bra första steg, och vi i Miljö-
partiet står bakom propositionen.
En aspekt som jag skulle vilja ta upp och som
känns viktig och speciell för oss är amalgamsanering-
en. Amalgam innehåller kvicksilver, och det är ett av
de absolut giftigaste ämnen som vi känner till. Det
finns väldigt strikta gränsvärden för kvicksilver i
industrin och för miljön, men inte för människokrop-
pen. Ett dygn efter det att en amalgamfyllning har
borrats ur har kvicksilvervärdena höjts med 50 % i de
röda blodkropparna, och detta är mycket allvarligt.
Egentligen har amalgamsaneringen inte kommit
så långt. För några år sedan avsattes 16 miljoner, och
då handlade det om en inomvetenskaplig kontrovers
om huruvida dessa patienter lider av inbillningsskjuka
eller inte. Det behövs alltså en solid kunskapsbas. Vi i
Miljöpartiet har föreslagit 35 miljoner och fått ige-
nom det förslaget. Vi är väldigt glada för det och har
stora förhoppningar.
I nuläget - under denna förmiddag - håller vi på
att förhandla om vad utredningsdirektiven ska landa i,
alltså exakt hur dessa pengar ska användas. I efter-
middag kommer vi att fatta beslut om att 35 miljoner
ska tillföras amalgamsaneringen. Dessa pengar finns
tillgängliga i budgeten och ska sedan fördelas.
Det finns en påbörjad kunskapsuppbyggnad. Jag
kan referera till docent Mats Hansson i Lund. Han har
visat att av 519 fall har hela 80,6 % blivit bättre sedan
amalgamet har sanerats. I Uppsala har man haft en
amalgamenhet i landstingets regi som nu är nedlagd.
Deras behandlingsmetod gjorde att av 500 fall för-
bättrades livskvaliteten för 72 %. Vi vet att patientbe-
hovet av amalgamsanering och forskningsbehovet är
jättestora.
Det är två instanser, Metallbiologiskt centrum i
Uppsala som är avläggaren efter amalgamenheten,
och Socialstyrelsens kunskapscentrum för dentala
materiel, som ska dela på pengarna.
Vi föreslår att Metallbiologiskt centrum - som har
ett unikt stort kliniskt och empiriskt material som inte
är genomforskat - får 5 miljoner per år under de tre år
som budgeten ska löpa, dvs. sammanlagt 15 miljoner.
Socialstyrelsens kunskapscentrum har haft 13
miljoner till sitt förfogande och man bör kunna fort-
sätta med sin löpande budget om man får ytterligare 8
miljoner.
De 12 miljoner som återstår bör utredaren som
snart ska börja sitt arbete ha till sitt förfogande. Han
bör se över vad vi kan göra för att minska biverk-
ningarna för dem som har amalgambesvär och för att
öka kunskapen och se vad man måste forska mer om.
Dessutom bör han se över hur man bemöter denna
patientgrupp bättre. Här finns ett lidande som inte
bara har att göra med munnen, utan det består också
av att bli misstrodd, bli misstänkliggjord och bli be-
skylld för att vara ute och cykla och inte betraktas
som sjuk och påverkad av kvicksilver och amalgam.
Herr talman! Sammanfattningsvis: Med den här
propositionen har vi fattat ett inriktningsbeslut för att
under de kommande åren utreda och införa ett hög-
kostnadsskydd för alla. Det som vi först av allt måste
göra är att titta på finansieringen. Här finns det i dag
inte solida siffror.
Under hösten hade Riksförsäkringsverket i upp-
drag att ta fram underlag för hur mycket ett heltäck-
ande högkostnadsskydd skulle kosta. Man spekulera-
de om 25 miljarder hit och dit. I dag vet vi att det rör
sig om ca 6 miljarder. Det här är det första steg som
vi i riksdagen behöver att ta, att se vad ett högkost-
nadsskydd kostar framöver. Det är en viktig och an-
gelägen uppgift för oss alla. Under tiden kan vi få en
mycket bättre kunskapsbas när det gäller de som lider
av amalgamproblem.