Granskningsbetänkande

Fru talman! Jag ber härmed å konstitutionsut-

skottets vägnar att till riksdagens kammare få över-

lämna årets granskningsbetänkande. Vi gör vår

granskning i enlighet med vad regeringsformen före-

skriver i 12 kap. 1 §, där det heter att

"Konstitutionsutskottet skall granska statsrådens

tjänsteutövning och regeringsärendenas handlägg-

ning".

Traditionen har kommit att bjuda att utskottet

granskar i två omgångar: en gång på hösten på eget

initiativ, med inriktning framför allt på regeringens

administrativa hantering, och en gång på våren på

initiativ av alla riksdagens ledamöter. Det är i år sär-

skilt många granskningsanmälningar som i utskottet

har tagit sig an och granskat på det sätt som utskottet

haft möjlighet att göra.

Det förtjänar att betonas om och om igen i inled-

ningen till varje debatt om granskningens karaktär att

den är rättslig till sin art. Med detta är också sagt att

den inte säger någonting om vad utskottet eller för

den delen enskilda partier eller ledamöter av utskottet

i sak kan tycka om det regeringen har gjort eller inte

gjort. Den politiska granskningen ligger utanför ut-

skottets uppdrag. Den utövas ytterst av väljarna i

valet.

Låt mig, fru talman, denna gång också understry-

ka att den som läser noggrant i det utskottet säger kan

notera en viss friare hållning gentemot några av de

tidigare traditioner som utskottet haft, men som har

varit traditioner utan bundenhet i lag. Jag tänker

framför allt på den tidigare fokuseringen vid det som

allmänt brukar kallas prickning av statsråd och som

brukar manifesteras i formuleringar av typen

"statsrådet kan inte undgå kritik för ." eller motsva-

rande. Denna typ av avslutningar på utskottets be-

dömningar i ärenden har i år i större utsträckning fått

vika för en angelägen diskussion i sak. Det innebär att

i åtskilliga av de granskningsärenden utskottet haft att

hantera återfinns, utan att prickningsformuleringen

finns längst ned, viktiga iakttagelser och stundom

mycket hård kritik.

Ett sådant exempel, som dessutom har stark bä-

ring på många människor, handlar om utbildningsmi-

nister Thomas Östros hantering av Centrala studi-

estödsnämnden, eller rättare sagt vilket ansvar stats-

rådet egentligen har för att Centrala studiestödsnämn-

den inte med något rimligt mått mätt kan sägas sköta

sina förpliktelser mot landets studenter. Förr hette det

i folkmun: Taxi, var god dröj. "Taxi" är numera ut-

bytt mot "CSN". Åtskilliga historier kan berättas från

landets studentkårer om hur studenter lämnat telefo-

nen vidare till nästa student när den första haft lyckan

att faktiskt hitta någon att tala med på Studiestöds-

nämnden. Utskottet understryker att ett statsråd inte

kan undandra sig ansvar för någonting som under så

lång tid har fungerat så utomordentligt illa. Studenter

har rätt att få sin service behandlad på ett anständigt

vis.

I samma kategori ärenden, dvs. utan den formella

avslutningsmeningen men med starka invändningar

från utskottet, återfinns också finansminister Bosse

Ringholms hantering av delar av lotteriverksamheten,

enkannerligen den försöksverksamhet på Internet som

ännu pågår.

Utskottet påpekar i detta fall att det inte är till-

fredsställande från allmänna utgångspunkter att en av

de tre organisationer, eller företag, som tillerkänns

rätten att på detta sätt komma i besittning av en bety-

dande del av en lukrativ marknad är nära knuten till

finansministerns eget parti.

Får jag, fru talman, till denna iakttagelse dessutom

lägga en högst personlig reflexion om hur finansmi-

nistern har valt att hantera denna iakttagelse. I ett TV-

inslag samma dag som utskottet presenterade sin

kritik förefaller det som om finansministern alls inte

förstår vad utskottet säger, alls inte förstår att ett

utskott är allvarligt bekymrat över en misstanke om

att finansministern inte har bedömt olika lotterianord-

nares möjligheter på ett självständigt och opartiskt

sätt. Statsråd borde rimligtvis ha kraft, förmåga och

förnuft att inse att om ett utskott fäller kritiska om-

dömen är det kritiska omdömen som ska lända till

efterrättelse, inte tas med en klackspark.

Fru talman! Den granskning som vi har gjort av

Thomas Östros befattning med Centrala studiestöds-

nämnden är av intresse av ytterligare ett skäl, nämli-

gen när det gäller den principiella frågan om vilket

ansvar ett statsråd har för den underliggande myndig-

hetens arbete. Den svenska principen är att myndig-

heterna är självständiga och att statsråd som individer

inte äger rätt att lägga sig i myndigheternas skötsel. I

utskottets granskning understryks det emellertid att

statsrådet, trots denna självständighet, har ett ansvar

för att en myndighet sköter sig i enlighet med de lagar

och de förordningar som utskottet ska vägledas av.

Det är en viktig principiell markering som utskottet

gör på denna punkt.

Fru talman! Utskottet har i sin granskning funnit

några uppenbara brister i så motto att det inte har gått

att utröna fullt ut vad som faktiskt har inträffat. Ut-

skottet har granskat vad som hände när en utredare

avgick från sitt uppdrag därför att vederbörande an-

såg sig vara utsatt för oacceptabla påtryckningar från

statsrådet Ulvskog. Utskottet har granskat vad som

egentligen hände när Annika Billström tog kontakt

med regeringen inför regeringsbildningen i Stock-

holm efter förra valet, uppenbarligen i akt och me-

ning att pröva möjligheterna att med en ny socialde-

mokratisk majoritet i Stockholm få till stånd ökade

statliga bidrag till nedgrävningen av den s.k. Central-

bron. Utskottet har också granskat vilket ansvar för-

svarsminister Björn von Sydow kunde tänkas ha när

Sverige köpte helikoptrar trots att en förundersökning

om industrispionage i detta ärende pågick, en förun-

dersökning som för övrigt ännu inte är avslutad.

För min del kan jag inte underlåta att sucka av

otillfredsställelse över att utskottet återigen tvingas

stanna i sin granskning innan man faktiskt vet vad det

är som har inträffat. Samma sak hände, om än efter en

ännu längre granskning, förra året i granskningen av

det s.k. Sydafrikaärendet. Fortfarande kvarstår därför

frågorna: Tvang kulturminister Ulvskog i realiteten

hovrättslagmannen Lavén att avgå genom att interve-

nera i utredarens självständighet? Var regeringen på

väg att gynna en tilltänkt Stockholmsmajoritet med

Socialdemokraterna i spetsen efter förra valet med

särskilda statsbidrag till infrastrukturen? Var köpet av

en ny helikopter till försvaret genom händelsernas

spel i realiteten riggat?

Utskottet påpekar för sin del, apropå helikopteraf-

fären, att man fann det olyckligt att upphandlingen

kom att genomföras parallellt med en förundersök-

ning gällande industrispionage, vilket kan ha påverkat

konkurrensförhållandet i upphandlingen. Gjorde det

det, eller gjorde det inte det? Svaret söker vi fortfa-

rande.

Enligt min mening finns det en gräns för hur

många "vet inte" som ett konstitutionsutskott till slut

kan släppa ifrån sig samtidigt som man bevarar

tilltron till den granskning som utskottet utför. Den

gränsen ligger nu, enligt min mening, så nära att det

börjar bli tid för en debatt om att ge granskningen

större befogenheter i akt och mening att man ska veta

händelseförloppet så noga att de riktiga bedömning-

arna kan träffas.

Fru talman! Detta leder mig fram till ett ärende

där Folkpartiet och Moderaterna, förvånande nog, har

tvingats att reservera sig, nämligen frågan om rege-

ringens hantering av digitaltelevisionen eller, mera

specifikt, granskningen när det gäller företaget Tera-

com.

Enligt min mening är Teracomhanteringen på väg

att bli en i ordets rätta bemärkelse politisk och eko-

nomisk skandal. Att somliga partier vill styra vilken

TV människor ska få se i landet är ingen nyhet utan

ett väl känt faktum sedan många herrans år av poli-

tiskt meningsutbyte, men att alla utom moderater och

folkpartister uppenbarligen är beredda att acceptera

att, mot fattade riksdagsbeslut, miljarder kronor är på

väg att brännas på den politiska styrningens altare är i

sanning förvånande.

Vad detta ärende egentligen handlar om, eller vad

som är ärendets kärna, är att riksdagen tidigare vid

beslutet om digital-TV-utbyggnaden - man kan ha

olika meningar om förnuftet i det - sade att detta

skulle ske utan att statsanslag skulle behöva satsas.

Den utredning som utskottet har gjort pekar i alla

hänseenden på att denna del av riksdagsbeslutet inte

är uppfylld och inte kommer att kunna uppfyllas.

Lägg därtill att när det gäller allmänhetens insyn är

väsentliga delar av vad som har inträffat i denna affär

fortfarande dolda av sekretesstämpeln. Enligt min

mening måste ett utskott som konstitutionsutskottet

vara ett av de organ som säger att nog är nog, dvs. att

det borde ha varit självklart för utskottet att i tid slå

larm om det som nu är på väg att inträffa, inte på

grund av det allmänna slöseriet som sådant eller

misskötseln som sådan utan på grund av att detta

allmänna slöseri och denna misskötsel står i entydig

kontrast till de direktiv som riksdagen har givit för

digital-TV:s utbyggnad.

Fru talman! Med samma lätthet - och nu drar jag

också en uppgiven suck - får regeringen godkänt av

utskottet, förutom av Moderaterna, för vad jag menar

är en tydlig politisering av statsförvaltningen.

Nyligen redovisade - utskottet nämner detta i sitt

betänkande - SNS en vetenskaplig studie under ru-

briken Vem styr? I denna studie redovisas entydigt

material som pekar på att Sverige börjar få en alltme-

ra politiserad statsförvaltning i kontrast till de ambi-

tioner och önskemål som vi har uppställt i Sveriges

riksdag för den förvaltning som vi vill ska tjäna våra

syften. Men när utskottet väl har noterat att denna

utredning finns är det som att man omedelbart glöm-

mer vad det är man själv har redovisat. Det är tyvärr

ett faktum att förvaltningen inte bara systematiskt har

politiserats utan att den också systematiskt har politi-

serats med socialdemokratiska förtecken.

Utskottet går t.o.m. så långt att man i sitt betän-

kande gör Göran Perssons ursäkt för detta vid en

tidigare utskottsutfrågning till en del av utskottets

egna ställningstaganden. I årets betänkande står det:

"Att det är svårare att rekrytera personer från nä-

ringslivet kunde enligt utskottet ha ett samband med

de högre lönenivåer som ofta tillämpas i näringslivet.

Detta kunde också vara en förklaring till att det kan

uppfattas som att det föreligger en politisk obalans i

tillsättningsärendena." Jag säger då det.

Utskottet har strax dessförinnan redovisat en pro-

memoria från Justitiedepartementet av vilken det

framgår "att regeringens tillsättningar av myndighets-

chefer alltid sker med beaktande av kravet i 11 kap.