Fru talman! Konstitutionsutskottets uppgift att
granska statsrådens göranden och låtanden är ju en
mycket ovanlig uppgift för ett utskott i en parlamen-
tarisk församling. Internationellt sett är den närmast
unik.
Det tillkom under helt andra parlamentariska för-
hållanden än dem vi har nu. Efter det att granskning-
en började för snart ett par hundra år sedan har vi ju
infört parlamentarism i vårt land. I normalfallet utgår
regeringen från en majoritet i parlamentet - eller
tolereras åtminstone av en majoritet i parlamentet.
Det uppkom en fullständigt rimlig diskussion om
konstitutionsutskottets uppgift skulle kunna fortsätta
när parlamentarismen infördes i vårt land. Bakom den
diskussionen låg den allmänmänskliga iakttagelsen
att det är väldigt mycket lättare att se grandet i sin
grannes öga än bjälken i det egna. För politiker av
olika slag har det varit lättare att se felen hos en rege-
ring som man inte stödjer än det har varit att se felen
hos en regering som man själv ställer sig bakom.
Det är ett problem som konstitutionsutskottets
granskning lever och måste leva med. Det har gjorts
några försök att ytterligare förstärka oppositionens
roll i de här sammanhangen. Det som skedde i början
på 1990-talet under den borgerliga regeringen var att
vi efter cirka 180 år påbörjade en ny praxis. Vi såg till
att ordföranden i utskottet skulle komma från opposi-
tionen.
Syftet med KU:s granskning är att förebygga och
avskräcka snarare än att döma och straffa. Jag har
tidigare någon gång i de här debatterna påmint om en
KU-ordförande längre tillbaka som hävdade att det på
varje statsråds ämbetsrum i blickfånget framför
skrivbordet borde finnas en skylt med texten Konsti-
tutionsutskottet ser dig.
KU:s granskning är ju inte det enda instrumentet.
Mycket handlar om den allmänna debatten och
massmedia och deras granskande roll. Här i huset har
vi Riksdagens revisorer. Vi har möjlighet att väcka
misstroendeförklaring. Och vi har förstås, i en demo-
krati med allmän rösträtt, de allmänna valen som ett
korrigeringsmedel för en regering som skulle miss-
sköta sig alltför mycket - i den mån det når medbor-
garnas kännedom.
I inledningen till den här debatten pekade ordför-
anden på ett försök som har bedrivits för att nå ändå
större enighet i KU-granskningen. Vi ska försöka
åstadkomma detta genom en dämpning av ordval för
att det ska bli lättare för de ledamöter av utskottet
som annars tycker bra om regeringen att ställa sig
bakom befogad kritik.
Det kanske har förekommit liknande försök tidi-
gare, men enligt min mening är det här en god ambi-
tion att få ökad tyngd åt det som är KU:s grundläg-
gande uppgift, dvs. att förebygga.
Förutsättningen för att den här metoden ska fun-
gera är förstås att statsråden inte känner sig mindre
oroade över vad en KU-granskning kan leda fram till
bara för att ordvalet är något mer dämpat, utan att den
fortsätter att vara avskräckande - gärna ändå mer
avskräckande. Jag tror att det kan vara så.
Framtiden får väl utvisa vad som händer på den
punkten.
Fru talman! Jag har inte deltagit i granskningsar-
betet i utskottet. Det har vår ledamot Helena Barg-
holtz gjort. Hon har i dag laga förfall. Jag har försökt
att sätta mig in i de olika granskningsärendena.
Det är ju en hel mängd ärenden som har anmälts.
Utskottets vice ordförande noterade med tillfreds-
ställelse, tror jag, att flertalet inte hade lett till kritik.
Det vore väl konstigt om flertalet skulle leda till kritik
från utskottets sida. Det är väl närmast hedrande för
den politiska oppositionens företrädare i konstitu-
tionsutskottet att inte flertalet anmälningar har bifal-
lits på ett eller annat sätt.
Ordföranden och flera andra som har talat i den
här allmänna delen av debatten har nämnt fall där
kritik har riktats av ett enigt utskott. Vi får hoppas att
det har betydelse för det framtida uppträdandet av
statsråd från denna och andra regeringar.
Några av de punkterna har varit radiokommuni-
kationerna i samband med Tetra. Det har handlar om
EU-beslut och EU-nämnden. Det är en fråga som jag
tror att man får anledning att återkomma till. Konsti-
tutionsutskottet har tidigare gjort insatser på det här
området genom att kraftigt stryka under att det bara är
i mycket sällsynta och speciella fall som ett statsråd,
när han eller hon vistas litet längre söderut i Europa
och träffar kolleger och kommer överens om saker
som man inte ska följa vad en majoritet i EU-
nämnden har sagt.
Det något milt formulerade påpekande som nu
förs fram bidrar väl till en utveckling åt rätt håll, får
man hoppas.
Även den kritik som funnits i samband med vape-
nembargot och lotteritillstånden är naturligtvis värde-
full.
Det är naturligt att man i KU liksom i alla möjliga
andra sammanhang när man granskar människors
beteenden, göranden och låtanden inte alltid når klar-
het. Det är förstås med KU:s granskning som vid all
annan granskning så att en och annan som har begått
fel kommer undan därför att det inte har gått att be-
lägga vad som har hänt. Detta får vi leva med i en
ofullkomlig värld.
Vår företrädare Helena Bargholtz har ställt sig
bakom flertalet av de ställningstaganden som har
gjorts från KU:s sida. Hon har, som framgår av be-
tänkandet, på några punkter reserverat sig. Jag vill så
här i inledningen bara nämna de punkterna.
Det gäller frågan om retroaktiviteten i den statliga
garantin till flygbolagen.
Det gäller frågan om FN-sanktionerna, där man
nu har kommit in på ett mycket centralt område,
nämligen om de fri- och rättigheter som vi har i vårt
land kan upphävas genom beslut i organisationer som
vi ansluter oss till på annat håll. Det gäller förstås
också om regeringen har gjort tillräckligt för att slå
vakt om dessa fri- och rättigheter.
Det gäller dessutom frågan om avvisningarna till
Egypten och om man på ett tillräckligt gott sätt har
förvissat sig eller har kunnat skapa visshet inför av-
visning till ett land som enligt många uppgifter till-
lämpar tortyr.
Det gäller frågan om ordningen och säkerheten
under EU-toppmötet.
Till sist gäller det frågan om Teracom och digital-
TV.
Jag ämnar från Folkpartiets sida återkomma till
några av dessa frågor i den fortsatta debatten.
KU:s granskning är som sagt mycket viktig. En
punkt som vi väl under de närmaste åren får anled-
ning att ta upp mera är avgränsningen till Riksdagens
revisorer. Frågan om den avgränsningen har funnits
under hela den tid som vi har haft Riksdagens reviso-
rer och som vi har haft KU:s granskning. Vad Riks-
dagens revisorer gör har varit mycket mera entydigt
definierat än vad KU:s uppdrag på den här punkten
har varit, men i samband med att vi förmodligen till
nästa sommar får en ny myndighet, Riksrevisionen,
finns det all anledning att försöka se över om den
gränsdragning som uppkommit genom praxis är den
rätta inför framtiden.
Det är möjligt att någon förändring ska äga rum.
Jag tror inte att vi klarar av det i dag, fru talman, men
det är en fråga som det finns all anledning att ägna sig
åt i framtiden. Vad som enligt Folkpartiets uppfatt-
ning är alldeles klart är att såväl KU:s granskning
som den som Riksdagens revisorer tidigare har gjort
och Riksrevisionen kommer att göra i framtiden be-
hövs.