Fru talman! Jag valde att inte ägna mig åt historie-
skrivning. Om historien kommer vi nämligen aldrig
att bli överens. Det är ganska fruktlöst att ägna sig åt
den typen av argumentation. Jag skulle här kunna rada
upp en mängd förslag gällande resurser och insatser
lagstiftningsmässigt som den borgerliga regeringen
röstade mot och ned i denna kammare under sin ma-
joritetstid. Jag skulle också kunna rada upp en mängd
förslag som innebar att den borgerliga regeringen
försämrade förutsättningarna för att angripa den eko-
nomiska brottsligheten. Jag gör dock inte det, därför
att - som jag vid något tillfälle sagt - ansvaret för att
vi stått dåligt rustade bakåt i tiden får såväl borgerliga
som socialdemokratiska regeringar dela. En väsentlig
förklaring på 80-talet var det fria resursutnyttjandet,
som jag sade i mitt huvudanförande. Lokalt ute kunde
man prioritera verksamhet helt fritt.
Sedan några ord om synen på den föreslagna
ekobrottsmyndigheten. Jag tror att Christel Anderberg
skall vara något försiktig när hon försöker göra sig till
tolk för en sorts enhetlig och massiv opinion hos
polis- och åklagarväsendet när det gäller synen på
ekobrottsmyndigheten.
Jag tror att vi under den tid som vi utredde försla-
get träffade betydligt fler åklagare och ekopoliser än
vad Christel Anderberg under de här åren gjort. Det
fanns en ganska kraftig uppslutning bakom huvud-
principerna i förslaget och det kom också till uttryck
under remissbehandlingen. REKO hade en väldigt
positiv inställning till förslaget. Det slutliga förslaget,
det förslag som regeringen nu presenterar i sin skri-
velse, ligger mycket nära det remissyttrande som
Riksåklagaren inkom med, så Christel Anderberg
skall nog vara ganska försiktig i sina omdömen.